Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

"Skyddet för arbetssökande är noll"

Allt fler begär utdrag ur belastningsregistret. En bidragande orsak tros vara att arbetsgivare kräver intyg på ett fläckfritt förflutet.
- I praktiken finns det inte några möjligheter att vägra att ta fram utdrag i en anställningssituation. Det behövs en tydligare lagstiftning, säger Martin Wästfelt, chefsjurist på Unionen.
Lina Björk, Lina Jonsson Publicerad

Att begära utdrag från belastningsregistret är inte helt ovanligt, och i många fall befogat. Från fackförbundens sida har det sedan länge funnits en oro att arbetsgivare ska begära ut informationen slentrianmässigt, något som nu tycks bekräftas. Sedan 2003 har antalet utdrag ökat lavinartat. Från 40 700 till 177 000, enligt statistik från Rikspolisstyrelsen, som sammanställts för Dagens Juidik.

- Arbetsgivaren har ett överläge vid en rekryteringsprocess och det kan ifrågasättas om ett samtycke till bakgrundskontroll verkligen är frivilligt. Säger man nej, så tar de helt enkelt någon annan. Skyddet för den arbetssökande är noll, säger Martin Wästfelt.

Våren 2009 kom en statlig utredning, Integritetsskydd i arbetslivet, som föreslog att det ska förbjudas för arbetsgivare att, utan lagstöd, begära att arbetssökande visar upp registerutdrag. Från arbetsgivarhåll var man mycket kritisk till förslaget och menade att om man reglerar frågan i lag, kommer arbetsledningsrätten att bli obefintlig. De fick gehör hos regeringen och utredningen har ännu inte resulterat i någon proposition.
- Det är en helt felaktig slutsats. Arbetsledningsrätten ska ju göras med respekt för de mänskliga rättigheterna och integritet är en mänsklig rättighet.

Trots den stora ökningen av utdrag, så är det svårt att driva fall av integritetskränkning.

- Vi har inte någon uppsjö av tvister. De flesta situationerna handlar om innan man fått jobbet och är det då inte en fråga om diskriminering har vi svårt att driva det. De som är anställda riskerar inte sitt jobb och därför har vi svårt att få fram någon praxis. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.