Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Om årets lönesamtal bara resulterade i att du fortfarande känner dig underbetald på jobbet och du dessutom tycker dessa samtal är obehagliga, då bör du redan nu börja öva för att stärka dig mentalt inför nästa års diskussion. Det anser förhandlingsexperten Viveca Sten.
Att byta företag eller arbetsuppgifter för att få upp sin lön är absolut inte nödvändigt, menar hon.
I stället bör du vid kommande lönesamtal försöka bilda allians med chefen. Exempelvis genom att berätta att du har fått ett konkret anbud men gärna stannar kvar på företaget. Men då måste få bättre betalt.
– Då skapar du en känsla av samförstånd samtidigt som du lyfter över problemet på din chef, som ser en duktig medarbetare som vill stanna kvar och funderar över vad som kan göras åt lönen.
Att vi kan känna obehag inför lönesamtal beror till stor del på den inneboende kultur vi har i Sverige, menar Viveca Sten. Vi är ovana vid att framhålla våra förtjänster och meriter.
– Syftet är ju i någon mening att du ska sälja in dig själv vid lönesamtalen, vilket många tycker är svårt. För du ska ju inte tro att du är något speciellt. När man ska kombinera det med en förhandling där man blir personligt engagerad eftersom det handlar om ens pengar, då blir det två svåra saker på en gång.
Därför är ett av hennes råd att du försöker intala dig själv att du förhandlar åt någon annan vid lönesamtalet. Det är också bra att hemma vid köksbordet, i ett slags rollspel med en kompis, gå igenom vad som kan hända vid lönesamtalet. Då kan du också komma på vad du ska svara på en skarp fråga. Till exempel om chefen inte är helt nöjd med en uppgift du utfört.
Ett annat sätt att stärka sig inför samtalet är att öva på att prata om pengar genom att börja pruta.
– Mataffären är jättebra för det. Pröva exempelvis att ta med några jättedeppiga blommor till kassan och fråga leende om du kan få dem för halva priset. Du kommer att bli förvånad över hur ofta det fungerar, säger Viveca Sten.
– Att pruta är ett spel, där man vinner ibland och förlorar ibland. Och ju mer man tränar, desto mindre obehagligt känns det. Det kan du sedan överföra till lönesamtalet, där du kan ta i tills du rodnar. Be då gärna om dubbelt så mycket som du tänkt, så kanske du får det du önskar. Men det är viktigt är att du gör det på ett trevligt sätt, med ett leende. Då hamnar du inte i konflikt med chefen.
Du bör också ha gjort en grundlig research innan du sätter dig vid förhandlingsbordet med chefen. Som att du har undersökt löneläget för det jobb du gör, både på ditt och på andra företag, och har kollat med facket.
– Ju mer hårdfakta du har, desto bättre, och det är också bra om du har dokumenterat vad du har gjort under året. Och om möjligt lyckats sätta kronor och ören på det. Om chefen inte vill gå med på den lönehöjning du önskar med hänvisning till den pott som alla anställda ska dela på så är det inget argument du ska ta till dig, påpekar Viveca Sten.
Be om det dubbla, men gör det med ett leende
– Det är arbetsgivarens ansvar att se till att potten blir rättvist fördelad och om du är värd en högre lön så ska de pengarna inte tas från potten. Om chefen ändå håller fast vid det argumentet är det bra om du har funderat över om det finns något annat som kan vara värdefullt för dig. Exempelvis en dyr utbildning som chefen kan ha lättare att motivera uppåt i organisationen.
– Sedan ska du försöka ha roligt och gilla lönesamtalet. Många spänner sig mycket vid en löneförhandling och lägger armarna i kors så att det blir en obekväm stämning. Poängen är att du inte ska överföra dina obehagskänslor. Så träna på att framhålla dina argument på ett positivt och konstruktivt sätt. Kan du göra det kan du nå fantastiska resultat!
Att leda ett fackförbund kan ge mycket goda inkomster. Tidningen Arbetsvärlden publicerar i dag en lista på vad ordförandena i fackförbunden tjänar. Tidningen har dels tagit reda på vilken lön facktopparna har från sitt förbund, dels hur mycket de har i extrainkomster, exempelvis från styrelseuppdrag.
Högst lön – om man bortser från extrainkomster – har Andreas Miller, ordförande för Ledarna, som tjänar 160 500 kronor i månaden. Lägst lön har Tull-Kusts ordförande Johan Lindgren, med en månadslön på 20 850 kronor. Peter Hellberg, ordförande för Unionen, tjänar 122 877 kronor.
Om man räknar med facktopparnas extrainkomster blir listan en annan. Då toppar Ulrika Boëthius, ordförande för Finansförbundet. Hon tjänar 116 976 kronor, men har en total månadsinkomst på 470 783 kronor. Anledningen är främst att hon tidigare varit anställd på Handelsbanken och fortfarande tar del av bankens vinstdelningsprogram.
Även Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, har betydande extrainkomster. Hennes lön är 110 540 kronor. Totalt tjänar hon dock 187 933 kronor. Extrapengarna kommer från styrelseuppdrag och rese- och bostadsförmåner, enligt Arbetsvärlden.
Ordförande, förbund, uppgiven och taxerad inkomst.
I snitt ökade chefslönerna med 5,5 procent förra året, vilket är 1,4 procentenheter mer än löneökningarna för arbetsmarknaden i stort.
Samtidigt finns det – precis som tidigare år - betydande skillnader mellan kvinnors och mäns löner. Snittlönen för kvinnliga chefer var 54 400 kronor förra året. Männen tjänade i genomsnitt 61 800 kronor. Kvinnornas löner ökade med 5,24 procent medan männens ökade med 5,68 procent och alltså drog ifrån kvinnorna ytterligare. Det innebär en löneskillnad på 12 procent.
En del av löneskillnaden är oförklarad. Det innebär att den inte förklaras av att kvinnor och män arbetar i olika yrken och branscher, har olika utbildningsnivå, arbetstid eller ålder.
Trots det går det inte att slå fast att löneskillnaden beror på diskriminering, enligt en rapport från Medlingsinstitutet. Anledningen är att statistiken inte kan fånga alla faktorer som påverkar lönen.
Amanda Lundeteg är vd för stiftelsen Allbright som arbetar för jämställdhet och mångfald på ledande positioner. Hon ser flera orsaker till att kvinnor tjänar mindre än män.
– En förklaring är att arbetsmarknaden är könsuppdelad och att kvinnors arbete oftare värderas lägre än mäns. En annan förklaring är att kvinnor tar, och förväntas ta, mer ansvar för hem och familj. I familjer med minst ett barn tjänar mannen mer, trots att kvinnan i 41 procent av fallen har högre utbildning, säger hon.
För fackförbunden finns mycket att göra för att minska löneskillnaderna bland chefer, enligt Amanda Lundeteg.
– De bör förespråka ett flexibelt arbetsliv för att göra det lättare att få ihop arbetsliv och familjeliv. De bör också jobba för bra lönekartläggningar och för jämställd rekrytering. Män rekryteras oftare för sin potential, kvinnor för sin erfarenhet, och det syns i plånboken.
Allbright förespråkar individuell föräldraförsäkring och utbildningar i jämställt föräldraskap.
– Först när vi är jämställda i privatlivet finns förutsättningar för en jämställd arbetsmarknad. Att kvinnor tar störst ansvar för familjen leder till sämre löneutveckling och lägre pensioner. Det kan dessutom få katastrofala följder om ett par går skilda vägar.
Olle Brynja är utredare och jämställdhetsexpert på Unionen. Liksom Amanda Lundeteg ser han den segregerade arbetsmarknaden som en delförklaring till löneskillnaden mellan kvinnor och män.
– Vi vet också att kvinnor oftare är chefer i första linjen, medan männen oftare är chefer i toppen där lönerna är högre.
Även Olle Brynja lyfter det ojämställda föräldraskapet, liksom föreställningar om kvinnliga och manliga egenskaper, som förklaringar till löneskillnaden.
– Men det är anmärkningsvärt att det fortfarande finns ett oförklarat glapp mellan kvinnors och mäns löner. Av de företag som gör lönekartläggningar upptäcker 40 procent osakliga löneskillnader, säger han.
För att komma till rätta med löneskillnaderna behövs arbete på flera fronter, enligt Olle Brynja. Förutom lönekartläggningar kan det till exempel handla om utbildnings- och opinionsinsatser.
– Unionen arbetar för ett mer jämställt arbetsliv och för att utbilda arbetsgivare i hur man skapar föräldravänliga arbetsplatser. Men det finns förstås könsnormer som genomsyrar hela samhället och som är svårare för oss som fackförbund att göra något åt.
Olle Brynja tror att karriärsnormer många gånger påverkar chefer starkare än anställda som inte är chefer.
– Jag är övertygad om att det till exempel fortfarande finns föreställningar om att chefer inte ska vabba eller jobba deltid, säger han.
Unionen förespråkar en tredelad föräldraförsäkring där en tredjedel är vikt åt vardera föräldern och en tredjedel kan användas fritt. På så vis kan männens uttag av föräldradagar öka.
– I dag tar kvinnor ut 70 procent av föräldradagarna. Det påverkar deras chefskarriärer. I dag ligger kvinnor och män relativt lika lönemässigt fram tills de får sitt första barn. Då drar männen ifrån.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män var i princip oförändrad jämfört med året innan, men den långsiktiga trenden är att den minskar. Amanda Lundeteg tror att EU:s kommande lönetransparensdirektiv kommer att minska skillnaden ytterligare.
– Företagen blir tvingade att ange lön i annonser och redovisa hur lönespannet ser ut bland anställda. Först när alla fakta är på bordet vet vi var skevheten uppstår. Det blir en del jobb för bolagen, men på sikt tror jag att det kommer att leda till mer jämställda löner, säger hon.
It & telekom: 71 000
Media & Kommunikation: 64 900
Konsult & finans: 63 700
Farmaci & hälsa: 63 200
Energi & miljö: 61 000
Industri & teknik: 60 100
Handel: 57 600
Bygg & fastighet: 57 400
Transport & logistik: 53 700
Organisationer & föreningar: 50 500
Service & tjänster: 47 900
Källa: Unionens lönestatistik
Stockholm: 65 700
Göteborg: 61 400
Sydväst: 59 000
Östra Sörmland/Gotland: 56 000
Bergslagen: 55 700
Uppland: 55 200
Småland: 54 600
SjuHall: 54 200
Mälardalen: 54 200
Öst: 53 900
Värmland: 53 000
Gävleborg: 52 500
Sydost: 52 400
Skaraborg/Väst: 52 400
Västerbotten: 51 900
Dalarna: 51 000
Mellannorrland: 50 800
Norrbotten: 49 600
20–24 år 37 600 kr
25–29 år 43 200 kr
30–34 år 50 400 kr
35–39 år 56 000 kr
40–44 år 60 100 kr
45–49 år 62 600 kr
50–54 år 63 200 kr
55–59 år 61 600 kr
60–67 år 59 400 kr