Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Lägg inte ribban för högt!

Träna, visst. Men måste målet vara en viss tid på maran eller Vätternrundan? Som chef bör du klara att sätta dina egna motionsmål – så mår du bättre!
Publicerad

Annika Beronius är HR-chef på fondförvaltarna East Capital och har två barn. Hon brukade cykla de två milen till jobbet och tränade två gånger i veckan med personlig tränare. Annika var ofta förkyld, men hon gav sig inte.

– Jag var liksom radiostyrd på att man ska ju träna.

Hon hann inte återhämta sig, och en dag för ett år sedan tog det stopp.

– Jag fick kraftig yrsel. Då först trillade polletten ner. Så här kunde jag inte hålla på. I dag är det bättre. Jag vill tillbaka till träningen. Men jag tar det lugnt och kör mest yoga.

Ulrika Tranaeus, idrottspsykolog som jobbat med både Damkronorna och skidlandslaget, vet en hel del om målsättning och blir inte imponerad när motionärer sätter så kallade resultatmål, som målet att springa ett lopp på en viss tid.

Sätt prestationsmål i stället, där du själv avgör målupp­fyllelsen. Eller kanske ännu hellre, sätt processmål: hur ofta du ska träna och hur träningen ska kännas. Om du myser på och av träningen är du rätt ute. Du bör också sätta ett tak för motionen.

– Boka in träningen, till exempel tre gånger i veckan, och gör varken mer eller mindre. Och det måste vara ditt eget mål, inte något du pressas till av kollegor eller andra, säger Tranaeus.

Fredrik Grythberg på Junao tränar chefer i fysisk och mental hälsa. Han träffar då och då personer som lägger träningsribban för högt.

– Högpresterande chefer kan behöva tagga ner lite med träningen ibland. Träning måste ge energi och glädje. Om den sliter fysiskt eller mentalt har den gått för långt. 

– Då måste du fråga dig varför du kör på.  Känner du dig pressad av kropps– och prestationsnormer? Använder du träningen för att få ut ilska eller dämpa stress? Eller har du siktet lite väl hårt inställt mot målet?

Press utifrån är ofta orsak till överträning, enligt Fredrik.

– Uppmaningar som ”du klarar allt” eller ”the sky is the limit” är skitsnack. De gör bara att folk känner sig misslyckade. Våra kroppar är smarta och säger till om något är bra eller dåligt. Men de flesta av oss är för ofokuserade för att märka det, säger Fredrik Grythberg.


Jonas Fredén, Karin Falk
brev@kollega.se

Gör så här!

Hitta din nivå

  • Sätt mål som är realistiska och som du själv verkligen känner för.
  • Sätt ett tak för träningen. Träna varken mer eller mindre än så.
  • Sätt först processmål, i andra hand prestationsmål, och sällan resultatmål.
  • Kom ihåg att ditt övergripande mål är att må bra.

Fem tips för att undvika överträning

  • Lär känna din kropp. Mät av kondition, styrka, vilopuls då och då. Notera eventuella försämringar.
  • Planera in återhämtning.
  • Hitta metoder och miljöer för avslappning.
  • Sök balans i livet utanför träningen.
  • Öka din självkännedom. Fundera på hur du mår och varför du tränar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

”I klacken är vi alla lika”

Han har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Daniel Liljegren älskar gemenskapen i klacken – trots att matchen mest ger honom ångest.
Carolina Högling Publicerad 5 september 2025, kl 06:01
Daniel Liljegren har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Läs om hans passion för klacken, gemenskapen och fotbollsångesten.
Daniel Liljegren går på alla matcher tillsammans med sin fru Sofi och står i klacken på både fotboll och hockey. Foto: Carolina Byrmo

Varifrån kommer djurgårdsintresset?

– Min pappa är inbiten AIK:are och jag tror att det kommer därifrån: eftersom han höll på AIK kunde inte jag göra det. När jag väl hade börjat kolla på Djurgården gick det inte att byta.

Varför står du i klacken?

– Det är där man står. Sport tittar man på stående. Man sjunger och bidrar. Att sitta ned är inte jättekul.

För den som inte är så fotbollsintresserad – vad är grejen?

– Det är bara en livslång kärlek – i med- och motgång. Spelare och tränare byts ut, men kärleken till klubben består. Jag kan inte förklara det. Det är Djurgården som är själen.

Daniel Liljegren
Foto: Carolina Byrmo

Är det alltid roligt att kolla på Djurgården?

– Att kolla på fotboll är nästan aldrig roligt. Det är väldigt ångestladdat. Det är först när vi leder med 5–0 och det är tio minuter kvar, då är det roligt. Annars är det mest jobbigt. Hur ska det gå? Varför är vi så dåliga? Varför är vi så bra? Kommer det vända snart? Man lider sig igenom det.

Vad är det som får dig att fortsätta gå på matcher när det är så ångestladdat?

– Det är viktigt på riktigt hur det går för det här fotbollslaget, så man behöver fortsätta titta. Det är kanske lite av ett självskadebeteende. Det är också ett sätt att stänga av sådant som man går och grubblar på: arbete, problem med familj och omvärlden. Klacken är en plats där alla är lika, ingen är mer viktig än någon annan. Det finns inga chefer eller medarbetare på en läktare, alla är bara där och bidrar med sitt.

Har ditt supporterskap påverkat dig som chef?

– Både ja och nej. Det finns en oerhörd rivalitet mellan Stockholmsklubbarna. Samtidigt ska vår arbetsplats vara inkluderande och trygg och jag som chef kan inte håna mina medarbetares lag på samma sätt som jag tillåter dem att håna mitt. Den biten får jag tona ned ganska mycket.

– Mitt chefskap påverkar mig när jag är på läktaren. Som chef handlar det mycket om att sätta standarden och föregå med gott exempel. Jag är bland de äldre på läktaren och då får man ibland förklara för folk att vissa beteenden och uttryck inte är okej. I och med att jag har varit chef i många år är det en naturlig del av mig.

Hade du kunnat anställa en AIK:are?

– Absolut. Det är 100 procent meritbaserat. Men jag brukar fråga slutkandidaterna vilket lag de håller på. Bara för att det är lite roligt. 

Daniel Liljegren

Gör: Affärschef för underhåll på Strukton Rail, en järnvägsentreprenör som bygger och underhåller spårsystem.

Ålder: 48.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru, två barn och hund.

Bästa djurgårdsminne: Apoel (cypriotisk fotbollsklubb) hemma 2022. Helt fantastisk match. Stämningen var elektrisk på hela arenan. Det var fullsatt och alla stod upp.