Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Företaget som ägs av de anställda

När Maskinsystem i Dalarna skulle säljas bestämde sig medarbetarna för att ta över. Vägen har varit långt i från spikrak – men de har jobben kvar och i dag står företaget starkt.
Ola Rennstam Publicerad
Martin Kelam
Målet är att tjäna 100 000 kronor per anställd och år och det brukar gå i lås, säger vd Dan Kjellberg (t v), här omgiven av konstruktörerna. Martin Kelam

Orten är mest känd för sitt knäckebröd. Till viss förtret för invånarna i den lilla byn Vika. Tillverkningen av hårdbröd flyttades nämligen till grannsocknen Stora Skedvi redan i mitten av 1970-talet och sker numera – till ännu större förtret – på industriell väg i Leksand.

Ett Vikaföretag som däremot blivit kvar under alla år är Maskinsystem AB. Verkstadsbolagets två röda huslängor utmed landsvägen mot Falun gör inte mycket väsen av sig. Och inte företaget heller, om man ska vara ärlig. Marknadsföringsbudgeten är noll kronor och skylten med företagsemblemet ytterst blygsam.

Det anmärkningsvärda är bolagets ägarstruktur.

– Vi driver det här företaget i sann kommunistisk anda.

Det säger Dan Kjellberg, företagets vd, och flinar förtjust medan han visar runt i verkstaden. Nej, särskilt kommunistisk är inte verksamheten på Maskinsystem. Däremot finns en stark solidaritet och sammanhållning och ett engagemang utöver det vanliga. Det kan ha att göra med att åtta av elva anställda är delägare.

– Engagemanget blir starkare när man arbetar åt sig själv, går firman bra så tjänar man ju lite extra på det, säger Dan Kjellberg

Tydliga regler kring vad som gäller är ett måste när medarbetare äger tillsammans. Och det gäller i högsta grad också transparens; att samtliga anställda har insyn i ekonomi och viktiga beslut är en självklarhet.

– Den här organisationen är platt som en pannkaka och det är nog svårt att ha det på något annat sätt med tanke på vår ägarstruktur. Samtidigt vore det förstås en omöjlighet om alla lade sig i beslut på detaljnivå. Vissa delägare är väldigt intresserade av hur det går för bolaget medan andra mer går till jobbet, och det är helt okej, för vi är olika, säger Dan Kjellberg.

Om vi blivit uppköpta tror jag inte att vi hade överlevt

Det var 2006 som Maskinsystems grundare Krister Källström bestämde sig för att sälja sitt livsverk. Men när han inte hittade någon köpare som kändes rätt lät han frågan gå vidare till personalen. De behövde inte särskilt lång betänketid för att slå till. Och på så sätt kunde både kunskap och kundrelationer bevaras i företaget.

Delägarskapet har med åren visat sig vara en god affär för dem som hoppade på tåget. Men vägen har varit långt ifrån spikrak. 2008 införde storkunden Sandvik investeringsstopp i tolv månader som en följd av finanskrisen. Över en natt sjönk Maskinsystems omsättning med 35 procent. Läget var skakigt. Lösningen blev att samtliga medarbetare solidariskt gick ner i lön med tio procent, men fortsatte att jobba heltid.

– Det var faktiskt ingen som opponerade sig. Jag tror inte att det hade gått lika smärtfritt på ett större aktiebolag där man knappt vet vem ägaren är, varför ska man då göra den uppoffringen? Att sänka lönen var en kraftfull signal om läget, säger Dan Kjellberg.

Montören Stefan Forsberg, som sitter i bolagsstyrelsen, instämmer.

– Det var inte roligt att gå ner i lön i ett år, men ska man rädda företaget är det bättre att alla tar en liten del än att några måste sluta, säger han.

Löneåtstramningen gav effekt och vändningen kom. I dag har bolaget fler ben att stå på – man jobbar mot fler branscher och är inte lika beroende av några få industrijättar.

De åtta kompanjonerna är övertygade om att det oortodoxa ägarförhållandet har räddat kvar arbetstillfällena på orten – flera konkurrenter har köpts upp av större aktörer och avvecklats.

– Hade vi blivit uppköpta 2006 tror jag inte att vi hade funnits kvar, säger konstruktören Fredrik Sahlander.

Vid kontorsplatsen bredvid sitter hans far Stig med över 30 år i företaget.

– Jag kan inte komma på något negativt med att äga tillsammans, folk trivs ihop och har koppling till Vika och byarna runt omkring, säger han.

Att ha åtta delägare bland personalen ställer särskilda krav på ledarskapet. Att peka med hela handen hade inte gått hem, filosoferar Dan Kjellberg:

– Jag har känt de här killarna i 20 år, det hade blivit pajaseri om jag skulle gå runt och vara chef. Det skulle inte funka om jag berättade hur de ska göra sina jobb, alla är självgående. Jag försöker avdramatisera mitt chefskap så mycket som möjligt.

Maskinsystems affärsidé är att tillverka specialbeställda maskiner för stål- och tillverkningsindustrin.

– Vi har ingen egentlig produkt, det vi säljer sitter i skallen på folk. Eftersom vi ytterst sällan gör samma sak två gånger är alla vana vid att hela tiden tänka nytt. Det är utmaningen som triggar oss och går det åt helvete så fixar vi det ändå, av någon outgrundlig anledning, förklarar Dan Kjellberg och stannar till vid bolagets nya svarv- och fräsmaskin, en investering på åtskilliga miljoner.

Lagarbetet löper genom hela produktionsledet – från konstruktörer till produktion och montering. Genom att alla tillåts vara kreativa och ha en åsikt har företaget blivit starkt på problemlösning.

– När vi skickar ner en ritning till killarna i verkstaden säger vi att den bara är ute på remiss. De ser direkt om bearbetningarna kan göras på ett bättre sätt, och om något är fel får man verkligen höra det. De gör inte bara det de blir tillsagda. Variation är A och O, folk hade slutat om de skulle stå och göra samma fyrkant varje dag.

Dan Kjellberg tror att bolaget skulle hinna med fler projekt och tjäna mer pengar om det inte vore för personalens yrkesstolthet.

– Antagligen håller vi för bra kvalitet. Men jag kan inte gå ner till killarna i verkstaden och säga åt dem att göra en bearbetning lite sämre så att vi tjänar mer pengar – då skulle jag troligtvis få en smäll.

Det ekonomiska målet är att tjäna 100 000 kronor per anställd och år.

– Det brukar gå. Så länge vi tjänar pengar är folk nöjda. Men jag har ingen aning om hur organisationen skulle reagera om vi skulle visa röda siffor och man var tvungen att ta ur egen ficka för att hjälpa ”individen Maskinsystem”. Men jag tror att alla tycker att det är ett fint företag som man vill hjälpa, säger Dan.

Om någon slutar på företaget måste den personen sälja sina aktier till övriga delägare. På så sätt stannar ägandet hos de anställda. Och den som slutar kan förhoppningsvis tjäna en hacka.

Varför gör inte fler som ni, om det nu är så bra?
– Jag vet ärligt talat inte om det är så förträffligt, men det funkar för oss.

MASKINSYSTEM AB

ANTAL ANSTÄLLDA: 11.

ORT: Vika mellan Falun och Borlänge.

HISTORIK: Startade 1983 och ägs sedan 2006 av åtta anställda.

TILLVERKAR: Specialbeställda maskiner för stål- och tillverkningsindustrin.

OMSÄTTNING: 15 miljoner kronor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Tradera kräver videokameran på vid hemarbete

Ibland måste även en framåtblickande person kolla bakåt. Det gjorde Stefan Öberg när han var med och räddade Tradera från konkurs.
Publicerad 7 mars 2025, kl 06:00
Traderas chef Stefan Öberg i ett rum fyllt med second hand-saker.
Stefan Öberg har ledarskap i fokus. Så skapar Tradera en dynamisk arbetsmiljö genom att sätta medarbetarnas utveckling i centrum. Hur ser han på distansarbete och måste hemarbetare alltid ha videokameran påslagen? Foto: Karl Nordlund.

ARTIKELN SAMMANFATTAD



Räddade Tradera genom att gå tillbaka till kärnverksamheten


När Stefan Öberg tog över Tradera 2013 var företaget i kris. Han valde att slopa satsningen på nya produkter och fokusera på secondhand, vilket gav Tradera en tydlig identitet och långsiktig framgång.

Ledarskap med höga krav och lärdomar på vägen


Öberg genomförde drastiska förändringar, inklusive personalminskningar, och lärde sig att ledarskap är en konstform. Ett misslyckat jultal lärde honom vikten av kommunikation och att humor kan slå fel.

Tillåtande syn på distansarbete – men med kameran på

Tradera tillåter distansarbete men kräver att alla har kameran påslagen i sina team. Öberg tror inte på att tvinga tillbaka anställda till kontoret, utan fokuserar på att skapa engagemang på andra sätt.

 

Den här sammanfattningen är gjord med hjälp av AI-verktyg och har granskats av Kollegas webbredaktör. Kollegas AI-policy hittar du här.

Stefan Öberg har alltid legat i framkant. Han var med och lanserade Tele 2 i Ryssland i början av 2000-talet och var vice vd på Skype i Storbritannien när bolaget var som mest expansivt.

Teknik är hans stora intresse och han demonstrerar med viss stolthet två stora bildskärmar i entrén till Traderas kontor. Där kan man i realtid se alla nya annonser som läggs upp på företagets sajt och alla varor som fraktas till sina köpare.

Med det i åtanke är det lite intressant hur han gick till väga när han tog på sig uppdraget att rädda Tradera. Bolaget låg i ruiner 2013 och hade bara överlevt tack vare starka ägare i form av Ebay. Han fick ett år på sig.

– Det gällde att hitta kärnan i bolaget, det som var livskraftigt. Och jag såg att man hade gjort en stor felsatsning på att sälja mycket nya saker – ett slags Amazon. Vägen framåt blev att kasta ut det nya och fokusera på det gamla. Tillbaka till ”core business”, säger Stefan Öberg.

Så ut med det nya och in med det gamla. Samarbeten med stora varumärken avslutades och mängder av annonser med nya varor som gick att köpa på många andra ställen försvann från sajten, vilket gjorde att fokuset på secondhand förstärktes.

– Först förlorade vi i omsättning. Men vi fick tillbaka en identitet. Varför går man till Tradera? Antingen för att hitta något unikt eller för att spara pengar.

Många som hade trivts bra tidigare trivdes inte längre och slutade

För att lyckas med en turn around behövde Stefan Öberg snabbt minska kostnaderna. Bolaget var med hans egna ord ”över-staffat” och dessutom med delvis fel personer. Han bytte ledningsgrupp och minskade personalstyrkan från runt 90 anställda till som minst 50.

– Målen fick helga medlen och jag tyckte det var bättre att riva av plåstret snabbt. Vi blev ett helt nytt företag efter det här. Många som hade trivts bra tidigare trivdes inte längre och slutade.

Stefan Öberg tog i med hårdhandskarna – och de lyckades vända utvecklingen från minus till plus. Men det innebar många jobbiga samtal och en väldigt obekväm situation som har etsat sig fast.

– Jag skulle hålla ett tal på julfesten och försökte vara lite rolig genom att lyfta fram hur vi skulle kunna göra för att ställa till det för oss på Tradera. Så tog jag en massa exempel på dåligt beteende, som man inte ska ha, för att alla skulle förstå att det är bättre att göra tvärtom. Men det landade helt fel.


Humor kan slå väldigt fel

Dagen efter festen blev Stefan Öberg inkallad till ett möte med ett 20-tal av utvecklarna på Tradera. De hade eldat upp sig ordentligt och lät honom veta hur otroligt dåligt omdöme de ansåg att han hade visat.

– Jag kommer aldrig att glömma det mötet – jag insåg att jag hade gjort bort mig ordentligt.

Lärdomen han drog av jultalet är att man måste ha silkesvantarna på ibland och att försök till humor kan slå väldigt fel. Det var turbulent, folk slutade, ledningen var ny och ovanpå det hade nye vd:n mage att, som det uppfattades, raljera.

– Jag har inga problem att presentera saker, prata på möten och så vidare. Men det där med att ställa mig upp, klirra i glaset och hålla ett tal – jag har känt mig obekväm med det sedan dess.

Jag hade inte förstått att ledarskap är en konstform i sig

Stefan Öbergs karriär som ledare började med ett chefsuppdrag på Electrolux i Italien, där han skulle leda ett team med tre anställda förutom honom själv.

– Jag hade inte förstått att ledarskap är en konstform i sig. Jag insåg inte att man kan uppnå väldigt mycket mer om man ser till att de anställda blir mer produktiva än att själv jobba hårdare. Som ny chef är det lätt att tänka kortsiktigt och lösa många problem själv. Det kanske går fortare den gången, men varje gång man låter någon annan lösa en uppgift så utvecklas ju den personen.

Efter detta följde ett antal spännande och i vissa fall smått galna erfarenheter i Estland och Ryssland för Tele 2:s räkning. Här finns historier om direkta sabotage, städbolag som stal hans affärsplaner och att behöva säga upp 500 personer. Inget man vill uppleva igen, kanske, men samtidigt erfarenheter som gjort Stefan Öberg till den trygga ledare han är i dag.

Under tiden på Tele 2 lärde Stefan Öberg känna Niklas Zennström, som senare grundade Skype.

– Det gick hur bra som helst för oss när jag jobbade på Skype. I perioder fick vi 300 000 nya användare om dagen. Jag blev stöddig. Det var lätt att börja tro att det var jag som var bra. Jag tänkte: nu vet jag hur man bygger ett globalt it-företag.

Full av självförtroende satsade Stefan Öberg kapital i ett eget projekt som skulle bli en plattform för utbildning. Det kunde inte gå fel, så han behövde inga delägare.

– Jag lade tre år på det här projektet och intalade mig hela tiden att man inte får ge upp. När man har den inställningen som jag har, att man ska bita ihop och kämpa på, kan det nästan bli destruktivt. Men jag hade lite tur. En kille från Ebay ringde och frågade om jag ville ta på mig ett självmordsuppdrag: att rädda Tradera. Där och då kändes det väldigt lockande.

Vad lärde du dig av den här historien?

– Att det inte alltid är det rätta att harva på. Om det inte funkar måste man hitta ett annat sätt. Jag är inte bitter, men det där projektet kostade mig motsvarande en fin sommarstuga i skärgården. Jag hade bara kunnat ha det bra med min familj – i stället spenderade jag pengarna.

Jag kan rekommendera alla att försöka hitta en mentor

Med alla de här erfarenheterna i bagaget är det kanske lättare att förstå hur Stefan Öberg lyckades ro i land ”operation Rädda Tradera”. Men det var inte lätt. Han säger att han hade en del tur. Men något han tycker var väldigt värdefullt under de turbulenta första åren var att kunna samtala med en mentor utanför bolaget. Han sökte en äldre chef som kunde komma med råd.

– Jag hade till exempel en anställd som inte fungerade och beskrev det för min mentor. Hur skulle jag göra? Det han sa till mig var att det inte kommer att bli bättre, vilket visade sig vara rätt. Vi bollade saker som jag sedan provade och så pratade vi om det igen. Jag kan rekommendera alla att försöka hitta en mentor.

"Jag har alltid tyckt att man ska göra sitt bästa"

Vad är det då som har gjort Stefan Öberg till den ledare han är i dag? Han funderar lite och menar att en hel del finns med redan från barndomen och den person han är. Han är storebror, till exempel. Och han lärde sig att jobba hos sina farbröder i Älvsbyn som hade ett fastighetsbolag och en färghandel.

– Jag har alltid tyckt att man ska göra sitt bästa – det förväntar jag mig också av andra. Jag ser det lite som ett kontrakt: är vi engagerade och gör vårt bästa kommer vi att ha det bra och utvecklas. Om man inte ställer upp på det bryter man det kontraktet och då tycker jag det är bättre att man hittar ett annat ställe att jobba på.

Kanske var det därför det kliade i fingrarna när han såg hur farbrödernas fastighetsbolag i Älvsbyn med cirka 250 hyreslägenheter blev alltmer nedgånget. Man ska ju göra sitt bästa.

– Så jag köpte det. Mest av sentimentala skäl. Men det är jättekul och ger mig omväxling. Tradera är ganska abstrakt – en programvara i molnet. Vi rör aldrig grejerna och under sommarsemestern kan vi hålla i gång verksamheten på tre personer. Fastighetsbolaget är väldigt konkret. Husen behöver underhållas, annars förfaller de. Varje dag i bilen på väg hem från jobbet passar jag på att ha en avstämning med min kollega i Älvsbyn.

Cirkeln är sluten och Stefan Öberg har hittat någon form av balans i arbetslivet mellan nytt och gammalt. Rötterna i norr och den digitala värld han gjort till sin egen.

Stefan Öberg, Tradera.
Tradera har en tillåtande attityd till hemarbete, säger Stefan Öberg. "Jag är inte säker på att engagemanget stiger om man tvingar tillbaka de anställda till kontoret". Foto: Karl Nordlund.

”ALLA PÅ DISTANS JOBBAR MED VIDEOKAMERAN PÅSLAGEN”

Vad är det första du gör när du vaknar?

– Lite pinsamt, men jag kollar gårdagens säljstatistik redan innan jag går upp ur sängen.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

– Jag är på kontoret mellan 8 och 18 varje dag. Vill vara ett bra föredöme för andra, även om jag kan få höra att man då inte ska jobba mer än heltid. Mycket möten så klart, men aldrig mer än hälften av min tid. Jag vill kunna gå runt och vara tillgänglig.

Om du får en stund över på jobbet, vad gör du?

– Spelar pingis. Då får man i gång blodcirkulationen och har samtidigt kul.

Hur ser du på distansarbete?

– Vi har en tillåtande attityd till det. Många företag har problem med att engagemanget går ner. Jag är inte säker på att det stiger om man tvingar tillbaka de anställda till kontoret.

– Däremot har vi en egen variant av det, där alla jobbar med videokameran påslagen i sina team.

Hur är det att ha dig som chef?

– Inspirerande, krävande, kul och ganska tryggt.

Din relation till facket?

– Vi har inte kollektivavtal på Tradera. Det hänger ihop med de tidigare amerikanska ägarna, tror jag. Frågan har inte heller kommit upp. Men facket blir ändå involverat vid till exempel uppsägningar och påverkar även lönerörelse. Vi har mycket att tacka den svenska modellen för, det har jag insett när jag arbetat utomlands.

Någon konkurrerande begagnatsajt du handlar på?

– Klaravik, för begagnade byggvaror och maskiner.

Hur kopplar du bort jobbet?

– I vardagen genom motion och träning. Annars kopplar jag av med att snickra på min stuga i Umeå.

När släcker du lampan på kvällen?

– Redan klockan 22, men jag är uppe tidigt.

DET HÄR ÄR STEFAN ÖBERG

GÖR: Vd för nätauktionstjänsten Tradera.

ÅLDER: 59.

FAMILJ: Fru och tre vuxna barn.

BOR: Österskär utanför Stockholm.

OKÄND SIDA: Jag försöker vara nyfiken och lära saker vid sidan av jobbet. Gärna fysik och astronomi.

LÄSER: Just nu Leonardo da Vincis anteckningsböcker som jag fyndade på Tradera.