Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Sökes: Halvrisiga kvinnor

Som kvinna och chef kan en ju bli glad över att kvinnor visar sig vara bättre chefer än män. En klapp på den egna axeln liksom. Men egentligen är det ju mest ledsamt eftersom det framför allt visar att männen fortfarande är normen för hur vi tänker att chefer ska vara.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare. Foto: Christopher Hunt

Finlands statsminister Sanna Marin får frågan om det har ett symbolvärde att hon är ung och kvinna. Hon svarar att det bara visar att grundläget är ett annat. ”Så länge normen är att makten innehas av en medelålders man – och en ung kvinna alltid förändrar normen – då har det inte skett en utveckling.” (Citat från Dagens Nyheter.)

Ja, det är långt till målet. Samtidigt måste vi få glädjas åt de framsteg som sker. En som tycker att vi kommit långt är Gunilla Ahrén, grundare av Ruter Dam. Hon kräver inte att chefsbefattningarna ska delas exakt lika, men att alla som vill får chansen. Det lönar sig för företagen, säger hon i vår intervju.

Läs mer: Ruter Dams grundare tar avstånd från kvinnokamp

I senaste numret av Chef & Karriär skriver vi också om färska rön som visar att kvinnor är bättre chefer än män. Men går det egentligen att slå fast? Nja, det är nog mer komplicerat än så. Till exempel: kvinnor har hårdare press på sig att lyckas. Forskaren Klara Regnö säger: ”Den dag det finns lite halvrisiga chefer på en arbetsplats, som är kvinnor och män i samma utsträckning, är det nog tecken på jämställdhet.”

Läs mer: Är kvinnor bättre chefer än män?

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.