Som många andra ställde vi om i mars och började jobba hemifrån. Det gick bra men har också inneburit sämre ergonomi och mer stress. Och för egen del har det skavt att inte hitta samma motivation och kreativitet som vanligt.
Jag har tänkt att det beror på att jag inte möter jobbarkompisarna fysiskt, något som brukar ge energi och nya idéer. Medan de många videomötena snarare dränerar.
Men sedan började jag fundera på om orsaken kanske är lite mer komplex. För vi befinner oss i en stor förändring. Från en dag till en annan blev vardagen helt annorlunda. I förändring, särskilt om den sker snabbt, hamnar vi människor först i förnekelse (enligt psykologisk teori). Vi försöker låtsas som om tillvaron är eller snart ska bli som vanligt. Det kan också hjälpa oss att blockera oro när vi intalar oss att allt kommer att ordna sig.
Nästa steg efter förnekelsen blir förvirring: vi vet inte hur vi ska göra, det känns som kaos, struktur saknas och vi blir otrygga. Men till slut behöver vi gå vidare, i stället för att hoppas att saker ska bli som förr. Och även om pandemin inte kommer att vara för evigt måste vi kanske hitta ett nytt, tillfälligt, normalläge. Då kan vi förhoppningsvis få snurr på kreativiteten igen.
Nu går 2020 mot sitt slut, jag önskar dig fina jul- och nyårshelger trots att de väl inte heller lär bli som de brukar.