Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Som många andra ställde vi om i mars och började jobba hemifrån. Det gick bra men har också inneburit sämre ergonomi och mer stress. Och för egen del har det skavt att inte hitta samma motivation och kreativitet som vanligt.
Jag har tänkt att det beror på att jag inte möter jobbarkompisarna fysiskt, något som brukar ge energi och nya idéer. Medan de många videomötena snarare dränerar.
Men sedan började jag fundera på om orsaken kanske är lite mer komplex. För vi befinner oss i en stor förändring. Från en dag till en annan blev vardagen helt annorlunda. I förändring, särskilt om den sker snabbt, hamnar vi människor först i förnekelse (enligt psykologisk teori). Vi försöker låtsas som om tillvaron är eller snart ska bli som vanligt. Det kan också hjälpa oss att blockera oro när vi intalar oss att allt kommer att ordna sig.
Nästa steg efter förnekelsen blir förvirring: vi vet inte hur vi ska göra, det känns som kaos, struktur saknas och vi blir otrygga. Men till slut behöver vi gå vidare, i stället för att hoppas att saker ska bli som förr. Och även om pandemin inte kommer att vara för evigt måste vi kanske hitta ett nytt, tillfälligt, normalläge. Då kan vi förhoppningsvis få snurr på kreativiteten igen.
Nu går 2020 mot sitt slut, jag önskar dig fina jul- och nyårshelger trots att de väl inte heller lär bli som de brukar.
Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.
Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.
Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: ”Journalistik är inte ett brott, inte i något land.”
Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.
Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.
Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.
