Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Hjälp dina medarbetare att stänga av!

Förmodligen ser du som läser detta fram emot sköna veckor i hängmattan långt bort från skrivarens surr och mejlens plingande. Eller också har du redan påbörjat din ledighet.
Susanna Lundell Publicerad

Oavsett om du redan är i ledighetens förlovade land eller längtar dit, har du säkert planerat din semester och fått den beviljad.  Jättebra. Men hur tar du ansvar för att inte glömma bort den osynliga gränsen mellan jobb och ledighet?

Om du är chef och läser detta vill jag att du reflekterar över inte bara din semester utan också dina medarbetares. Om du stannar upp en stund och rannsakar dig själv, vilka krav har du då på dina medarbetare under sommaren? Utgår du ifrån att de är lediga på sin semester, att de stänger av sin mobil och inte kollar sin jobbmejl förrän de är tillbaka?

Eller är det så att du har krav på dig från dina chefer, krav som också gör att du är otydlig mot med­arbetarna? Du säger "ha en skön ledighet ", men förutsätter samtidigt att de indirekt ska förstå att de ska kolla sin mejl då och då och lyssna av telefonen om något akut dyker upp.

Sanningen är den att gränsen mellan att vara ledig och att jobba har suddats ut och vad värre är att den för många blivit osynlig. En gräns som ingen ser eller tänker på när de överskrider riskerar att inte fylla sitt syfte. För handen på hjärtat - vi behöver både arbete och vila för att må bra. Det som tröttar ut och riskerar att få oss att hamna i långsiktig ohälsa är ofta otydligheten. För att känna energi och glädje i såväl arbete som privatliv behöver anställda känna att de kan stänga av med chefens goda minne. Att en dag på stranden inte måste innebära att jobbmobilen ligger påslagen i strandväskan. Att en härlig sommarkväll kan avnjutas med gott samvete utan känslan av att behöva koppla upp sig för att kolla jobbmejlen.

Du som chef kan faktiskt göra skillnad. Det kan vara din tydlighet som avgör om medarbetarna kommer tillbaka utvilade och glada efter semestern. Hjälp dina medarbetare att stänga av. Tala om att de ska tänka på mejlboxen som anställda förr tänkte på den vanliga snigel­posten. Efter semestern började man med att gå igenom sin posthög. Det går att göra samma sak med mejlen.

Och du som inte är chef kan själv öka dina möjligheter till en riktigt bra ledighet genom att lägga ett automatiskt svar i mejlen att du är på semester. Tala in ett svarsmeddelande  i jobb­telefonen så blir det lättare att stänga av och ladda batterierna. Om vi hjälps åt med att påminna varandra om att gränsen mellan arbete och fritid faktiskt finns där får både anställda och chefer en bättre ledighet.
Ha en avkopplande sommar! 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Är bäst-före-datum passerat?

Få vill skylta med sin åldernoja, men i slutna sällskap pratar folk i min generation om rädslan för att inte längre räknas på arbetsmarknaden. Jag tror att det är dags att prata mer öppet om oron.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 21 oktober 2024, kl 05:58
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Kanske har du fnissat åt skämt i stil med ”arbetsgivaren letar efter någon som är 25 år, har 15 års erfarenhet och utflugna barn”. Lite raljerande förstås, men åldersfixeringen på arbetsmarknaden är ett faktum.

När du är ung, kanske med en splitter ny utbildning på cv:t, hindras du av brist på erfarenhet. När du fått erfarenhet saknar du ungdom och färsk utbildning. Eller så stöter du på patrull för att den som rekryterar befarar att du vill styra och ställa för mycket. Eller kräva för hög lön.

Själv är jag 55 år, älskar mitt jobb och vill gärna fortsätta: uppdraget är meningsfullt, kollegorna roliga och arbetet utvecklande. Det finns ingen annan anställning jag går och suktar efter – jag stortrivs i nuet.

Men jag tvingas ändå tänka ett antal år framåt. För om vi ska vara ärliga tickar klockan mot den punkt när det är betydligt svårare att bli toppkandidaten i en rekrytering. Vissa skulle till och med säga att bäst-före-datum är passerat. Så kanske är det så här krasst för folk i min ålder: leta nytt jobb nu eller bestäm att det här är din arbetsplats till pensionen. Det är såklart inte fel att stanna när man trivs, men ska man verkligen behöva avgöra det när det fortfarande återstår mer än tio år av arbetslivet?

Jag märker att många jämnåriga diskuterar detta, att utsikterna till ytterligare en sväng i jobblivet har krympt. Men det sägs i slutna sällskap – ingen vill väl skylta med åldersnoja. Fast det handlar ju inte om rädsla för att få rynkor och grått hår, utan om oron för att inte längre räknas på arbetsmarknaden. Den oron borde vi prata mer öppet om.

Vi borde också glädja oss åt de goda exempel som trots allt finns. Till exempel kan du här inspireras av Margareta Hallin som blev uppsagd efter ett långt arbetsliv, vid 57 års ålder, men hittade en helt ny väg.