Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Hjälp dina medarbetare att stänga av!

Förmodligen ser du som läser detta fram emot sköna veckor i hängmattan långt bort från skrivarens surr och mejlens plingande. Eller också har du redan påbörjat din ledighet.
Susanna Lundell Publicerad

Oavsett om du redan är i ledighetens förlovade land eller längtar dit, har du säkert planerat din semester och fått den beviljad.  Jättebra. Men hur tar du ansvar för att inte glömma bort den osynliga gränsen mellan jobb och ledighet?

Om du är chef och läser detta vill jag att du reflekterar över inte bara din semester utan också dina medarbetares. Om du stannar upp en stund och rannsakar dig själv, vilka krav har du då på dina medarbetare under sommaren? Utgår du ifrån att de är lediga på sin semester, att de stänger av sin mobil och inte kollar sin jobbmejl förrän de är tillbaka?

Eller är det så att du har krav på dig från dina chefer, krav som också gör att du är otydlig mot med­arbetarna? Du säger "ha en skön ledighet ", men förutsätter samtidigt att de indirekt ska förstå att de ska kolla sin mejl då och då och lyssna av telefonen om något akut dyker upp.

Sanningen är den att gränsen mellan att vara ledig och att jobba har suddats ut och vad värre är att den för många blivit osynlig. En gräns som ingen ser eller tänker på när de överskrider riskerar att inte fylla sitt syfte. För handen på hjärtat - vi behöver både arbete och vila för att må bra. Det som tröttar ut och riskerar att få oss att hamna i långsiktig ohälsa är ofta otydligheten. För att känna energi och glädje i såväl arbete som privatliv behöver anställda känna att de kan stänga av med chefens goda minne. Att en dag på stranden inte måste innebära att jobbmobilen ligger påslagen i strandväskan. Att en härlig sommarkväll kan avnjutas med gott samvete utan känslan av att behöva koppla upp sig för att kolla jobbmejlen.

Du som chef kan faktiskt göra skillnad. Det kan vara din tydlighet som avgör om medarbetarna kommer tillbaka utvilade och glada efter semestern. Hjälp dina medarbetare att stänga av. Tala om att de ska tänka på mejlboxen som anställda förr tänkte på den vanliga snigel­posten. Efter semestern började man med att gå igenom sin posthög. Det går att göra samma sak med mejlen.

Och du som inte är chef kan själv öka dina möjligheter till en riktigt bra ledighet genom att lägga ett automatiskt svar i mejlen att du är på semester. Tala in ett svarsmeddelande  i jobb­telefonen så blir det lättare att stänga av och ladda batterierna. Om vi hjälps åt med att påminna varandra om att gränsen mellan arbete och fritid faktiskt finns där får både anställda och chefer en bättre ledighet.
Ha en avkopplande sommar! 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

När AI särskriver blir jag en bakåtsträvare

Ständig förändring är vår tids mantra. Att testa nytt är bra och nödvändigt, det går inte an att vara en bakåtsträvare. Fast lite kanske?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 3 februari 2025, kl 05:55
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Vi arbetar agilt – är i ständig förändring. Så ska man säga och göra i dagens arbetsliv. Annars framstår man som en bakåtsträvare, och med viss rätt eftersom de flesta branscher förändras snabbt i dessa digitala tider. Ta bara AI-verktygen som redan är en realitet men ändå bara i början av utvecklingen.

Vi testar! Så säger vi när vi ska införa något nytt på jobbet. Och det är ju bra. Men för att på riktigt våga prova måste det finnas utrymme för att misslyckas. Finns det?

Nja, inte av sig självt i alla fall. Det är nämligen djupt rotat i oss människor att undvika att göra fel, vi är rädda att behöva möta skammen. Därför måste vi prata mer om motgångarna. Det tipset ger ledarskapsutvecklaren Loa Lava Brynjulfsdotter och hennes tips inspirerade mig att formulera ett nyårslöfte. Jag brukar egentligen inte ge några längre, förutom ”jag ska använda läppstift oftare”. Men nu har jag lagt till ett för 2025. Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det för att bidra till avdramatisering av motgångar. Välkommen att hänga på om du vill!

Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det

Apropå förändring. Jag läste att cirka hälften texterna på plattformen Linkedin kommit till med hjälp av AI-verktyg, till exempel chatGPT. Nog är det en smula omvälvande att vi snart inte vet vem som skrivit?

Inte ens missarna behöver vara mänskliga. Jag tänkte annars att vi i denna nya tid skulle bli lite glada över grammatiska fel, då vet vi säkert att det finns en människa bakom texten. Men tji fick jag. För nu har stavningskontrollsprogrammen som finns i datorn och mobilen börjat särskriva, alltså dela upp vissa sammansatta ord som absolut inte ska delas upp. Jag tror bestämt att jag känner en liten, liten bakåtsträvan komma krypande.

Ledare

I Karl-Bertil Jonssons fotspår

En del väljer att liksom ge upp om mänskligheten och demokratin när världsläget är mörkt. De börjar tro på konspirationsteorier och sprider felaktiga fakta vidare. Men vi får inte släppa hoppet.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 19 december 2024, kl 10:05
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Snart är det jul och säkert kommer några av er titta på Karl-Bertil Jonssons julafton på tv mellan pepparkakor och paketöppning. Den tecknade sagan handlar om tonåringen som bestämmer sig för att ta rika människornas julklappar och ge till de fattiga och utslagna. Jag säger inte att hans metod är den bästa – jag tänker inte uppmana till stöld – men visst behövs åtgärder som minskar klyftorna och polariseringen i samhället just nu.

För läget är på många sätt mörkt, med krig och konflikter. En av världens största demokratier har valt en president som byggt sin kampanj på att elda på hat och misstro mellan människor. Här hemma blir vardagen tuffare när arbetslösheten når nya rekordnivåer. För många kommer det inte att bli ”en välsignad jul” som Karl-Bertils ömma moder önskar sig.

Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande

Det är svårt att stå ut med eländet. En del väljer att liksom ge upp om mänskligheten och demokratin. De börjar tro på konspirationsteorier och sprider felaktiga fakta vidare, vilket i sin tur ökar polariseringen.

Men den vägen leder bara till cynism och själviskhet. Vi måste göra tvärtom. Välja hoppet och ljuset, trots allt. För vår egen skull – men också för alla andras. 

Det betyder inte att vi ska blunda för verkligheten eller förneka det som är tungt, men vi ska agera. Engagera oss i föreningar, i facket, gå ut och nattvandra, träna ett gäng ungar i fotboll – helt enkelt hugga i där vi kan. Hitta tröst i musik, film och böcker, eller kanske naturen. Det är vår plikt som människor att odla det positiva, som en motkraft. Som den store humanisten Tage Danielsson – han som skrev sagan om Karl-Bertil Jonsson – också sa:

”Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande.
Det kan vara tungt, men man måste försöka.
Om man ger upp och drunknar i sorgen, ökar man världens elände.”