Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Ett tungt ansvar

Publicerad 8 maj 2019, kl 11:28
Christopher Hunt
Niklas Hallstedt, tf chefredaktör och ansvarig utgivare för Kollega och Chef & Karriär. Christopher Hunt

Det är lite av en uppochnedvänd värld: den som jobbar mest är den som blir av med jobbet först.

Det är verkligheten för många. Vill du ha ett jobb att gå till i morgon räcker det inte med att göra ditt bästa. Du måste dessutom fortsätta utvecklas.

Det här vet cheferna. I vår undersökning svarar 9 av 10 att kompetensutveckling är mycket eller ganska viktigt för att vara fortsatt attraktiv som chef.

Läs mer: 53 procent får inte kompetenslyft

Men tidsbrist sätter käppar i hjulet. I chefernas prioriteringslistor hamnar kompetensutveckling en bra bit ned. De väljer att utföra sina dagliga uppgifter i vetskap om att ingen annan gör dem i deras ställe. Vilket kan leda till att de kan vara arbetssökande i morgon.

Läs mer: 4 röster om att få ny kompetens

Det är en personlig tragedi, men på sikt också en del i ett nationellt misslyckande. Rätt kunskap och erfarenhet är avgörande för Sveriges konkurrenskraft.

Därför är det inte överraskande att kompetensutveckling finns med som en tung pjäs i de förhandlingar om arbetsrätten mellan fack och arbetsgivare som drog i gång nyligen.

För arbetsgivarna som pratar om bristen på kompetens finns anledning till självrannsakan. För vem bär ansvar för att medarbetarna inte hinner lära nytt?

Niklas Hallstedt 
– Tf chefredaktör och ansvarig utgivare

[email protected]

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.