Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

»Då ökar chansen att få en kollega som inte är en kopia av övriga i gänget.«

Driv på för likabehandling. Att kvinnor och utlandsfödda diskrimineras är inget nytt. Arbetsgivarna måste nu ta sitt ansvar, ge alla samma chans och se till att personer på likvärdiga jobb behandlas lika. Dags för tuffare tag, är en maning till facket.
Tommy Zetterwall Publicerad 2 december 2010, kl 14:35

Skaffa rätt utbildning! Visst, men det är knappast tillräckligt. Mer än dubbelt så många kvinnor som män går i dag ut från våra universitet och högskolor. Ändå har de kärvare att få jobb. Det gäller även kvinnor som bryter ny mark, som kvinnliga högskoleingenjörer.

Det är inte bara "rätt" kön som avgör. Utan också var man har sina rötter. Födda utanför Västeuropa ligger extra illa till. Det gäller även akademiker, som om de lyckas få anställning oftare har tillfälliga jobb.

Förhoppningsvis kan larmrapporter om framtida arbetskraftsbrist sänka ribban. Stora pensionsavgångar kanske underlättar för de utlandsfödda eller personer med funktionsnedsättningar. Några som också väntar bak i kön. Men det är långt dit, från dagens massarbetslöshet.

Arbetsgivarna måste sänka garden och pröva nytt redan nu. Ett sätt är att avidentifiera ansökningarna, så att bara meriter och vare sig namn, kön eller ålder framgår. Då ökar chansen att få en kollega som inte är en kopia av övriga i gänget. Det låter otäckt, men kan bli en hit.

Även fackets folk behöver hjälp för att klara rekrytering utan diskriminering. Det gäller att skärskåda hela processen så att den mest kompetenta får jobbet, oavsett kön, religion, köns-identitet, sexuell läggning eller annat ovidkommande. Som stöd har TCO tagit fram en handbok. Beställ och använd den!

Att lön inte ska sättas utifrån kön, tycker nog alla. Men i praktiken är det annorlunda. Lönegapet mellan kvinnor och män har inte minskat på tio år. Även etnicitet, funktionsnedsättning och ålder slår mot lönen.

Regeringen rev upp kravet på årliga lönekartläggningar. Alla med färre än 25 anställda slipper helt undan och övriga behöver bara göra jobbet vart tredje år. Unionen protesterade och försökte få parterna att återställa ordningen. Det blev nobben. Men det är bara att komma igen i nästa avtalsrörelse.

Bra att slippa onödigt krångel, tycker säkert vissa. Men synandet ger resultat, visar uppföljningar. Det tvingar dessutom fram diskussioner om hur lönerna sätts. Nyttigt både för fack och arbetsgivare. Det är kanske här skon klämmer. Den lön arbetsgivaren dikterat får naturligtvis inte ifrågasättas.

IT-konsulten Mikael Franson, som får Kollegas civilkuragepris 2010, stod upp för en kvinnlig kollega som lönediskriminerats. I ett brev till cheferna "Lika människors olika värde..." slog han larm. Agerandet gav resultat, stenen var i rullning. Arbetskamraten har fått ett lönelyft på 16?000 på sex år (se sid 32). Och flera andra har fått stora justeringar av sina löner. Att ta strid mot missförhållanden kan löna sig.

Bolagsstyrelserna är alltjämt en bastion för gubbar. Förra året var färre än två av tio ledamöter kvinnor. Och knappt 15 procent av de svenska bolagen har en kvinna som vd. Bland toppdirektörerna, som tjänar en till tre miljoner, är åtta procent kvinnor. De lukrativaste posterna är således vikta för män.

Andelen kvinnor i bolagsstyrelserna ökar med cirka tre tiondelar av en procentenhet per år. Schyst rekrytering tycks vara långt borta. Kanske läge att skicka TCO:s handbok. Tveka inte längre, inför kvotering eller åtminstone positiv särbehandling!

Med Guldnappen och Barntillåtet har Unionen försökt uppmuntra till ett föräldravänligt arbetsliv. Mycket återstår. Distansarbete, flexiblare arbetstider och rimligare bemanning kan underlätta. Men det krävs en kultur som ser föräldraledigt och föräldraskap som meriter. Arbetsplatser som fungerar för småbarnsföräldrar är bra även för alla andra som varken vill eller kan uppslukas av jobbet. Glöm inte det!

Tommy Zetterwall