Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Nu går jag mer sällan i fällan men som ny chef blev jag ibland ”emotionellt kidnappad”. Min empati för medarbetare som av olika anledningar mådde dåligt blev för stark, vilket ledde till att jag inte alls hjälpte dem. För jag är ju ingen terapeut. Dessutom påverkade det min egen hälsa negativt, när jag utan framgång försökte lösa problem som bara personen själv kunde ta tag i.
Jag tror att många chefer brottas med den där balansen just nu. Det pågår ett fruktansvärt krig och det påverkar oss alla, även på jobbet. Hur ska chefen stötta medarbetare som känner stark oro? Det jag har läst mig till är att man ska lyssna, låta oron få komma fram – den är ju naturlig.
Min empati för medarbetare som av olika anledningar mådde dåligt blev för stark
Det kan vara bra att påminna om vikten av återhämtning och tipsa om att ta paus från nyhetsflödet, att styra bort från negativa tankar. Man kan se till att samla gruppen för social samvaro. Och förstås ha ett extra öga på om någon får det tufft, så där så att stressen verka ta över. Då kan stöd utifrån behövas.
Men det handlar också om att stå ut med att du som chef inte kan fixa allt. Att släppa, att göra ingenting kan ibland vara det rätta – även om det går emot din instinkt.
Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.
Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.
Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: ”Journalistik är inte ett brott, inte i något land.”
Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.
Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.
Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.
