Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Chefen är ingen terapeut

När medarbetare mår dåligt vill man som chef försöka hjälpa. Men ibland gäller det i stället att stå ut med att göra ingenting.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 16 maj 2022, kl 06:30
Helena Ingvarsdotter.
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg

Nu går jag mer sällan i fällan men som ny chef blev jag ibland ”emotionellt kidnappad”. Min empati för medarbetare som av olika anledningar mådde dåligt blev för stark, vilket ledde till att jag inte alls hjälpte dem. För jag är ju ingen terapeut. Dessutom påverkade det min egen hälsa negativt, när jag utan framgång försökte lösa problem som bara personen själv kunde ta tag i.

Jag tror att många chefer brottas med den där balansen just nu. Det pågår ett fruktansvärt krig och det påverkar oss alla, även på jobbet. Hur ska chefen stötta medarbetare som känner stark oro? Det jag har läst mig till är att man ska lyssna, låta oron få komma fram – den är ju naturlig.

Min empati för medarbetare som av olika anledningar mådde dåligt blev för stark

 

Det kan vara bra att påminna om vikten av återhämtning och tipsa om att ta paus från nyhetsflödet, att styra bort från negativa tankar. Man kan se till att samla gruppen för social samvaro. Och förstås ha ett extra öga på om någon får det tufft, så där så att stressen verka ta över. Då kan stöd utifrån behövas.

Men det handlar också om att stå ut med att du som chef inte kan fixa allt. Att släppa, att göra ingenting kan ibland vara det rätta – även om det går emot din instinkt.

Ledare

Chef: Sluta mikrostyra

Vilken typ av ledare är du? Om du är sorten som vill peta i detaljer kan det vara fiffigt att öva på att släppa på kontrollen. Både för verksamsamhetens och din egen skull.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 30 maj 2023, kl 09:00
Helena Ingvarsdotter.
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg

Mina söner är vuxna och det är underbart men det finns sådant jag saknar från åren när de var yngre. Till exempel att stå vid – oftast blåsiga men emellanåt också soliga – konstgräsplaner och titta på ungdomsfotboll. Nåja, allt var ju inte kul, det fanns hetsiga föräldrar och tyvärr barn som hamnade i kläm när elittänkandet fick för stor plats. Men de allra flesta som engagerade sig var toppen.

En av de saker man blir observant på som förälder till idrottande barn är vilken ledarstil tränare och ledare har. När det handlar om att coacha ett lag under en match finns det två huvudspår. Den ena sortens tränare är aktiv vid sidlinjen och ropar instruktioner hela tiden och den andra håller sig mer i bakgrunden, pratar bara taktik före matchen och i pausvilan.

En ledare som mikrostyr får kanske goda resultat på kort sikt

Jag kom att tänka på det när jag läste vår artikel om kontrollbehov. En ledare som mikrostyr får kanske goda resultat på kort sikt, men det kan också hämma utveckling. När en chef deltar i alla små beslut riskerar medarbetarna att bli passiva. Vilken sort tillhör du?

Om du misstänker att du är lite för kontrollerande i ditt ledarskap ska du inte misströsta, det går att öva sig på att släppa. Något som också kan minska pressen och stressen för din egen del.