Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Chef – ta åt dig lagom av kritiken

Som chef vill jag lyssna och vara öppen. Men jag har också lärt mig att jag måste skydda mitt inre.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör för Chef & Karriär och Kollega. Christopher Hunt

Inför mitt första chefsjobb fick jag flera goda råd av en tidigare chef, vars ledarskap var ett sådant som jag själv vill utöva: öppet, prestigelöst, utvecklande, mänskligt.

Till att börja med blev jag lite förvånad över en av punkterna. Den gick ut på att man behöver ett kevlarskal, ett skyddande hölje, så inte allt man får ta emot går rätt in. Jag vet nu att det är ett bra råd.

Det går att som chef vara sitt sanna jag som människa, utan förställning. Men det funkar inte att ta åt sig för mycket när medarbetare ibland blir besvikna på en. Som chef är du ju ansvarig för både hela gruppens arbetsmiljö och verksamheten i stort.

Det är inte heller sunt att alltid låta sin egen tuffa självkritik gå in på djupet.

Jag tänker på det här när jag läser om ny forskning som visar att unga kvinnor är mest uppskattade som chefer, samtidigt som de underskattar sina förmågor och mår sämre.

Läs mer: Unga chefer mer uppskattade än äldre

Kraven från omgivningen och dem själva är förmodligen orimliga. De behöver beväpna sig med det där skyddande skalet – och lita på att det de gör är bra.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

När AI särskriver blir jag en bakåtsträvare

Ständig förändring är vår tids mantra. Att testa nytt är bra och nödvändigt, det går inte an att vara en bakåtsträvare. Fast lite kanske?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 3 februari 2025, kl 05:55
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Vi arbetar agilt – är i ständig förändring. Så ska man säga och göra i dagens arbetsliv. Annars framstår man som en bakåtsträvare, och med viss rätt eftersom de flesta branscher förändras snabbt i dessa digitala tider. Ta bara AI-verktygen som redan är en realitet men ändå bara i början av utvecklingen.

Vi testar! Så säger vi när vi ska införa något nytt på jobbet. Och det är ju bra. Men för att på riktigt våga prova måste det finnas utrymme för att misslyckas. Finns det?

Nja, inte av sig självt i alla fall. Det är nämligen djupt rotat i oss människor att undvika att göra fel, vi är rädda att behöva möta skammen. Därför måste vi prata mer om motgångarna. Det tipset ger ledarskapsutvecklaren Loa Lava Brynjulfsdotter och hennes tips inspirerade mig att formulera ett nyårslöfte. Jag brukar egentligen inte ge några längre, förutom ”jag ska använda läppstift oftare”. Men nu har jag lagt till ett för 2025. Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det för att bidra till avdramatisering av motgångar. Välkommen att hänga på om du vill!

Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det

Apropå förändring. Jag läste att cirka hälften texterna på plattformen Linkedin kommit till med hjälp av AI-verktyg, till exempel chatGPT. Nog är det en smula omvälvande att vi snart inte vet vem som skrivit?

Inte ens missarna behöver vara mänskliga. Jag tänkte annars att vi i denna nya tid skulle bli lite glada över grammatiska fel, då vet vi säkert att det finns en människa bakom texten. Men tji fick jag. För nu har stavningskontrollsprogrammen som finns i datorn och mobilen börjat särskriva, alltså dela upp vissa sammansatta ord som absolut inte ska delas upp. Jag tror bestämt att jag känner en liten, liten bakåtsträvan komma krypande.