Mina söner är vuxna och det är underbart men det finns sådant jag saknar från åren när de var yngre. Till exempel att stå vid – oftast blåsiga men emellanåt också soliga – konstgräsplaner och titta på ungdomsfotboll. Nåja, allt var ju inte kul, det fanns hetsiga föräldrar och tyvärr barn som hamnade i kläm när elittänkandet fick för stor plats. Men de allra flesta som engagerade sig var toppen.

En av de saker man blir observant på som förälder till idrottande barn är vilken ledarstil tränare och ledare har. När det handlar om att coacha ett lag under en match finns det två huvudspår. Den ena sortens tränare är aktiv vid sidlinjen och ropar instruktioner hela tiden och den andra håller sig mer i bakgrunden, pratar bara taktik före matchen och i pausvilan.

Jag kom att tänka på det när jag läste vår artikel om kontrollbehov. En ledare som mikrostyr får kanske goda resultat på kort sikt, men det kan också hämma utveckling. När en chef deltar i alla små beslut riskerar medarbetarna att bli passiva. Vilken sort tillhör du?

Om du misstänker att du är lite för kontrollerande i ditt ledarskap ska du inte misströsta, det går att öva sig på att släppa. Något som också kan minska pressen och stressen för din egen del.