Logo
Sök
Krönika

Vågade fråga: Vill du vara min vän?

Nina Karlsdotter Publicerad

Har du en tillitsfull vän som stöttar dig i ditt ledarskap?
I mitt jobb blir det många resor, och flera jag träffar längs vägen har en ledande position. Det är ett bra tillfälle att knyta nya kontakter och träffa människor med olika historier. Nu senast, på ett flyg från Stockholm till Malmö, hamnade jag i ett inspirerande samtal med en högre chef i ett storföretag. Hans tankar om ledarskap bekräftade det jag tror är avgörande för din egen utveckling.

Jag frågade honom om hans största utmaning just nu. Han svarade ungefär så här:

"Jag vaknar på morgonen och ställer mig frågan när någon ska inse att jag egentligen inte har någon djup kunskap om vår verksamhet, utan en grund kunskap om flera delar, till exempel ekonomi, marknadsföring, strategier och teknik. Som chef behöver jag ha helhetssyn. Många kring mig är experter inom sina olika områden. Det gör att jag känner mig ensam ibland, det är inte så många som jag kan bolla med. När jag insåg det så tog jag ett initiativ att skaffa mig kontakter på min nivå i andra branscher och ställde en konkret fråga till dem: vill du vara min vän?

När han beskrev känslan av ensamhet blev han lite rörd, och insikten om vikten av stöd var tydlig. I din roll blir du ofta mer ensam, ju längre upp du kommer.

Det fick mig att tänka på vad som behövs för att ditt ledarskap ska bli så framgångsrikt som möjligt. Min spaning i ledarskapsfrågor kommer tillbaka till några få delar som kan hjälpa dig på din väg:

1. Veta vart du själv är på väg och varför - vision och mission.

2. Veta vad som styr dina egna handlingar - dina värderingar som hjälper dig att fatta affärsmässiga och känslomässiga beslut som stöder din vision.

3. Din egen "hejarklack" av kloka, trygga och prestigelösa människor som stöttar dig i ur och skur. Genuina människor med nyfikenhet och intresse av att möta dig på din hållplats.

Vem ringer du när du behöver stöd i ditt ledarskap?

Nina Karlsdotter

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Krönika

Nytt uppdrag - det är värt en after work!

När jag fått uppdraget att skriva krönikor i Kollega skulle det firas. Frun och jag gick därför på After Work vid halv fyra-tiden. Rött vin för henne på restaurang Absint i Gävle. Vitt vin för mig. Lite mesigt. Jag vet. Men migrän är ärftligt och jag får så himla ont i huvudet av rött.
Publicerad 3 mars 2014, kl 14:19
TT
TT

Konceptet after work är trevligt. En sorts ventil i vardagen och tillfälle att fira arbetsframgångar och med tanke på hur många man träffar på krogarnas olika after work jobbar många väldigt bra väldigt ofta.

Öl-Johan och Vin-Tage var två av profilerna under min upp­växt. Deras After Work började så att säga i 45-årsåldern och fortsatte livet ut, om jag förstått saken rätt.

”Ledighetskommittén”, fnyste de vuxna utan att jag förstod varför.

Jag har ingen aning om vilken livsväg de hade trampat, men den ledde till bänkar, bärs och fickljummen Beyaz. Hade de fått nya pengar från socialen en kvarting brännvin.
”Vi shottar lite”, skulle vi som tror vi är lyckade kalla det på After Work i dag, när vi står med kavajer från Filippa K eller trastrendiga jeans.

Öl-Johan och Vin-Tage var väl inte direkt heta på arbetsmarknaden. Rättare sagt fanns det ingen arbetsmarknad för dem till slut. Ingen ville ha dem. De var ratade. Fast det fattade inte vi barn. Vi hörde bara att Vin-Tage hade kommit full till jobbet. Mest reagerade vi på att de hade slitna kläder.

”De vill inte jobba”, fnyste de vuxna.

Och kanske var det så. Jag vet inte. Fast för att inte vilja jobba pratade de ovanligt mycket jobb måste jag säga. Den ene hade arbetat vid järnvägen, den andra var målare. Det var väl egentligen det enda de pratade med någon sorts stolthet om. Uppdragen hos SJ i Stockholm och ommålningen hos den där läkarfamiljen och personalfesterna och det där året då det var fotbolls-VM och alla i företaget samlades kring Berglunds radio… Och så barnen, förstås.

Det är ungefär som det är med de grava alkoholister jag känner till i dag också. Jobbet de inte har kvar och barnen de träffar för sällan är samtalsämnena när jag tar mig tid, eller mer ärligt, inte kommer undan någon minuts kallprat.

Öl-Johan och Vin-Tage levde i fel tid. Då var vin till lunchen och öl med kollegorna vid tretiden inte ett mått på framgång på arbetsplatsen. Och ingen fick cred för att man hade sliten jacka från Erikshjälpen.

När vi kommer hem från after work-firandet bläddrar jag i tidningen. En rubrik säger just ’Alla vill ha vintage nu’ och jag petar nöjt i mina trasiga jeans.

Tänk om han som arbetsmarknaden ratade fått höra det innan han av någon anledning tog vägen mot bänken. ’Alla vill ha Vin-Tage nu’.

Vad hade hänt då?

Ola Liljedahl

Läs även