Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Identifiera den informella ledaren!
"Han satt i mitten av den stora konferenslokalen. Kroppsspråket andades motstånd. Stämningen i lokalen var tryckt. Under presentationens gång ställde jag frågor och bad om reflektioner. Han räckte upp handen och sa sin mening. På frågan om vad han hette vägrade han att svara. Efter varje kommentar ändrades kroppsspråket, sakta började han luta sig framåt. Efter 1,5 timmes föreläsning sa han äntligen: Jag heter Krister - och det är viktigt att vi hjälps åt och ger varandra beröm! Jag vände mig till resten av auditoriet på 200 personer och frågade om de höll med Krister - ALLA räckte upp handen."
I min roll som utbildare träffar jag modiga företag som vågar satsa på hela kedjan i förändringsprocesser. I detta fall ett svenskt industriföretag med traditionella anor. Ledningsgruppen deltog i workshops om visioner, alla chefer utbildades i change management, och sista steget var att inspirera hela personalen inför starten av att implementera ett nytt system.
Lyckosamma förändringsprocesser har flera delar. En avgörande faktor är den informella ledarens medverkan. Det är han eller hon som i vardagen, i fikarummet, på möten och i arbetsgrupper säger sin mening och blir draghjälp. Det finns tre faktorer som kan initiera förändring:
- Om systemet tvingar dig (om det skulle bli vänstertrafik, enligt lag)
- Om du vet och känner vad det kan ge dig (vad blir min belöning?)
- Om du ser och får insikt om att förändringen kan hjälpa dig att få det du vill ha (din egen riktning och önskade framtid)
Det är rätt att ändra om systemet ändras, det är rimligt att förändra när du får en konkret morot vid målgång. DU väljer själv att förändrar när du ser den attraktiva framtiden bortanför målet - visionen.
Som ledare behöver du träna dig att möta människors perspektiv, hinder och drivkrafter för förändring. Du behöver kunna kommunicera genom att sända på flera kanaler. En som hjälper dig att sända är den informella ledaren. Hitta honom eller henne så kommer du ett steg närmare att nå framgång i change management.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Nytt uppdrag - det är värt en after work!
När jag fått uppdraget att skriva krönikor i Kollega skulle det firas. Frun och jag gick därför på After Work vid halv fyra-tiden. Rött vin för henne på restaurang Absint i Gävle. Vitt vin för mig. Lite mesigt. Jag vet. Men migrän är ärftligt och jag får så himla ont i huvudet av rött.
Konceptet after work är trevligt. En sorts ventil i vardagen och tillfälle att fira arbetsframgångar och med tanke på hur många man träffar på krogarnas olika after work jobbar många väldigt bra väldigt ofta.
Öl-Johan och Vin-Tage var två av profilerna under min uppväxt. Deras After Work började så att säga i 45-årsåldern och fortsatte livet ut, om jag förstått saken rätt.
”Ledighetskommittén”, fnyste de vuxna utan att jag förstod varför.
Jag har ingen aning om vilken livsväg de hade trampat, men den ledde till bänkar, bärs och fickljummen Beyaz. Hade de fått nya pengar från socialen en kvarting brännvin.
”Vi shottar lite”, skulle vi som tror vi är lyckade kalla det på After Work i dag, när vi står med kavajer från Filippa K eller trastrendiga jeans.
Öl-Johan och Vin-Tage var väl inte direkt heta på arbetsmarknaden. Rättare sagt fanns det ingen arbetsmarknad för dem till slut. Ingen ville ha dem. De var ratade. Fast det fattade inte vi barn. Vi hörde bara att Vin-Tage hade kommit full till jobbet. Mest reagerade vi på att de hade slitna kläder.
”De vill inte jobba”, fnyste de vuxna.
Och kanske var det så. Jag vet inte. Fast för att inte vilja jobba pratade de ovanligt mycket jobb måste jag säga. Den ene hade arbetat vid järnvägen, den andra var målare. Det var väl egentligen det enda de pratade med någon sorts stolthet om. Uppdragen hos SJ i Stockholm och ommålningen hos den där läkarfamiljen och personalfesterna och det där året då det var fotbolls-VM och alla i företaget samlades kring Berglunds radio… Och så barnen, förstås.
Det är ungefär som det är med de grava alkoholister jag känner till i dag också. Jobbet de inte har kvar och barnen de träffar för sällan är samtalsämnena när jag tar mig tid, eller mer ärligt, inte kommer undan någon minuts kallprat.
Öl-Johan och Vin-Tage levde i fel tid. Då var vin till lunchen och öl med kollegorna vid tretiden inte ett mått på framgång på arbetsplatsen. Och ingen fick cred för att man hade sliten jacka från Erikshjälpen.
När vi kommer hem från after work-firandet bläddrar jag i tidningen. En rubrik säger just ’Alla vill ha vintage nu’ och jag petar nöjt i mina trasiga jeans.
Tänk om han som arbetsmarknaden ratade fått höra det innan han av någon anledning tog vägen mot bänken. ’Alla vill ha Vin-Tage nu’.
Vad hade hänt då?
Ola Liljedahl
