Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du en engagerad ledare?
Hur ofta träffar du en chef som är genuint engagerad i sitt jobb, sina arbetsuppgifter och sitt företag? Chefen som VILL nå målen, som KAN nå målen och som vet att han eller hon FÅR nå målen och bidrar till företagets vision. I mina samtal med chefer är det förvånansvärt få som kan känna igen sig i den bilden. Ny forskning visar entydigt att engagerade ledare och medarbetare presterar bättre, vilket också ökar det ekonomiska resultatet. Samtidigt visar internationell forskning att endast 30 procent av företagens anställda är engagerade. Vilket slöseri med resurser!
När Apples VD Steve Jobs avgick sjönk företagets aktier kraftigt. Vad låg bakom marknadens reaktion? Jag kan tänka mig att den framtida avsaknaden av Jobs engagerade ledarskap delvis låg bakom reaktionen. Nu startar Jobs Apple Academy där chefer ska lära sig att ta efter Jobs engagerade sätt att arbeta med utveckling av företaget.
Hur får man då medarbetare engagerade? Harvardekonomen Stephen MR Covey visar i sina studier att en nyckelfaktor är chefens tillit till sig själv som ledare och tillit till medarbetarnas kunskap och handlingsförmåga. Covey anser att du som ledare måste utveckla din egen tillit och hur du agerar i enlighet med den för att nå engagemang. Här är ditt sätt att kommunicera och på ett respektfullt sätt möta medarbetare och kunder avgörande.
Redan på 1970-talet förstod professor Henry Mintzberg att det var viktigt att lita på sina medarbetare och släppa lite på kontrollen för att få större engagemang. Jag tror att många chefers dilemma är att balansera mellan kontroll och tillit. Chefers farhågor med att släppa kontroll verkar handla om risken att medarbetare drar åt olika håll.
Jag tror att chefers förmåga att utveckla sin egen inre trygghet, för att med tillit och respekt i kommunikation och handling möta sin omgivning, är den enskilt största framgångsfaktorn för ett gott ledarskap. Då kommer också omgivningen att följa och förutsättningarna för att nå de gemensamma målen blir de bästa.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Nytt uppdrag - det är värt en after work!
När jag fått uppdraget att skriva krönikor i Kollega skulle det firas. Frun och jag gick därför på After Work vid halv fyra-tiden. Rött vin för henne på restaurang Absint i Gävle. Vitt vin för mig. Lite mesigt. Jag vet. Men migrän är ärftligt och jag får så himla ont i huvudet av rött.
Konceptet after work är trevligt. En sorts ventil i vardagen och tillfälle att fira arbetsframgångar och med tanke på hur många man träffar på krogarnas olika after work jobbar många väldigt bra väldigt ofta.
Öl-Johan och Vin-Tage var två av profilerna under min uppväxt. Deras After Work började så att säga i 45-årsåldern och fortsatte livet ut, om jag förstått saken rätt.
”Ledighetskommittén”, fnyste de vuxna utan att jag förstod varför.
Jag har ingen aning om vilken livsväg de hade trampat, men den ledde till bänkar, bärs och fickljummen Beyaz. Hade de fått nya pengar från socialen en kvarting brännvin.
”Vi shottar lite”, skulle vi som tror vi är lyckade kalla det på After Work i dag, när vi står med kavajer från Filippa K eller trastrendiga jeans.
Öl-Johan och Vin-Tage var väl inte direkt heta på arbetsmarknaden. Rättare sagt fanns det ingen arbetsmarknad för dem till slut. Ingen ville ha dem. De var ratade. Fast det fattade inte vi barn. Vi hörde bara att Vin-Tage hade kommit full till jobbet. Mest reagerade vi på att de hade slitna kläder.
”De vill inte jobba”, fnyste de vuxna.
Och kanske var det så. Jag vet inte. Fast för att inte vilja jobba pratade de ovanligt mycket jobb måste jag säga. Den ene hade arbetat vid järnvägen, den andra var målare. Det var väl egentligen det enda de pratade med någon sorts stolthet om. Uppdragen hos SJ i Stockholm och ommålningen hos den där läkarfamiljen och personalfesterna och det där året då det var fotbolls-VM och alla i företaget samlades kring Berglunds radio… Och så barnen, förstås.
Det är ungefär som det är med de grava alkoholister jag känner till i dag också. Jobbet de inte har kvar och barnen de träffar för sällan är samtalsämnena när jag tar mig tid, eller mer ärligt, inte kommer undan någon minuts kallprat.
Öl-Johan och Vin-Tage levde i fel tid. Då var vin till lunchen och öl med kollegorna vid tretiden inte ett mått på framgång på arbetsplatsen. Och ingen fick cred för att man hade sliten jacka från Erikshjälpen.
När vi kommer hem från after work-firandet bläddrar jag i tidningen. En rubrik säger just ’Alla vill ha vintage nu’ och jag petar nöjt i mina trasiga jeans.
Tänk om han som arbetsmarknaden ratade fått höra det innan han av någon anledning tog vägen mot bänken. ’Alla vill ha Vin-Tage nu’.
Vad hade hänt då?
Ola Liljedahl
