Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Vilket var ditt första sommarjobb?

De har inte alltid befunnit sig i toppen på näringskedjan. Deras arbetsliv började som de flesta andras med ett sommarjobb som inte alltid var kul och välbetalt, men minnesvärt och ibland utvecklande. De första stapplande stegen in på arbetsmarknaden ledde för en del till regeringen, för andra till jobbet som komiker.
Johanna Rovira, Petra Rendik Publicerad
Theresia Kohlin, Sören Andersson, Martin Hörner Kloo
Karin Adelsköld, Jan-Olof Jacke och Ylva Johansson. Theresia Kohlin, Sören Andersson, Martin Hörner Kloo

Stig Wiström


Foto: Kollega

Nu: HR-expert på Unionen
Då: Dödgrävare

Mitt första sommarjobb var som dödgrävare på kyrkogården i Avesta. Det var en het sommar och eftersom det var svalt och nere i graven så åt jag om min kollega vår lunch i de nygrävda gravarna. En gång råkade vi somna och vaknade upp av att några förbipasserande stod och tittade ner på oss.

Lärde du dig något?
Nej, det kan jag inte påstå – att det är mörkt och svalt i gravar kanske.

Har du något råd till nya sommarjobbare?
Ja, att det inte spelar så stor roll vilket sommarjobb man har – att prova på arbetslivet är jätteviktigt för framtiden.

 

Karin Adelsköld


Foto: Theresia Kohlin

Nu: Komiker och programledare
Då: Kafébiträde och guide

Jag var 14 år när jag fick mitt första sommarjobb på Café Columbia i Kisa som också innehöll ett emigrantmuseum med bilder och berättelser från folk från orten som emigrerat till Amerika under 1800-talet.

Vad lärde du dig?
Förutom att göra smörgåsar och stå i kassan fick jag lära mig att guida på museet. Det var kul men när det kom grupper blev jag oftast nervös och hade svårt att komma ihåg all fakta, så då hittade jag på lite. Ibland hittade jag på massor. Det kan jag skämmas lite för i dag.

Råd till sommarjobbare?
Mitt tips till unga sommarjobbare är att det är omöjligt att veta om man gillar ett jobb eller inte innan man testat. Världens tillsynes tråkigaste jobb kan vara världens roligaste för att arbetskompisarna är roliga. Så testa! Mitt bästa sommarjobb var som diskare i ett kök med galna kockar.

 

Martin Linder


Foto: Thron Ullberg

Nu: Förbundsordförande Unionen
Då: Tidningsbud

Jag tror mitt första sommarjobb var att dela ut Göteborgsposten, någon gång i 15-årsåldern. Det hände att jag försov mig och mötte många läsare som stod och väntade på tidningen för att demonstrera sitt missnöje med förseningen.

Vad lärde du dig?
Att trogna prenumeranter blir missnöjda när man försover sig.

Råd till sommarjobbare?
Ställ alltid dubbla väckarklockor.

 

Jan-Olof Jacke


Foto: Sören Andersson

Nu: Vd Svenskt Näringsliv
Då: Fabriksarbetare

På mitt första sommarjobb arbetade jag på en fabrik som tillverkade textila torkmaterial med att packa putstrasor i säckar. En annan sommar hjälpte jag ett företag att uppdatera sitt kundregister. Det var grymt. Satt en halv sommar i en solstol i t-shirt och badbyxor och ringde oavbrutet runt till svenska företag. Ett lite sämre jobb var när jag delade ut reklam under ett lov. Tyckte det var bra att få röra sig mycket, men fick ett distrikt där alla hus saknade hiss och fick betalt per blad. Tror knappt jag fick ihop till de skor jag slet ut.

Vad lärde du dig?
Massor. Inte minst betydelsen av respekt och samarbete. Men också vikten av att skapa stolthet och arbetsglädje – oavsett arbetsuppgift.

Råd till sommarjobbare?
Prova dig fram med olika jobb och gör alltid ditt bästa.

 

Therese Svanström


Foto: Camilla Svensk

Nu: Kanslichef på Unionen
Då: Guide

Mitt första sommarjobb var som guide i Söderbärke. Några år senare sommarjobbade jag på ICA och där hade jag min första förhandling. Chefen ville lägga på mig nya arbetsuppgifter, att öppna och stänga butiken, så jag krävde högre lön. Han blev urförbannad och jag var inte säker på att jag var välkommen tillbaka igen. Men nästa dag kallade han in mig på kontoret och sa att han tänkt över mitt krav och så gav han mig löneförhöjning.

Vad lärde du dig?
Att man alltid ska ta diskussionen om lön.

Råd till  sommarjobbare?
Det är viktigt att ha kul på jobbet.

 

Ylva Johansson


Foto: Martin Hörner Kloo

Nu: Arbetsmarknadsminister
Då: Butiksbiträde på Konsum

Mitt första sommarjobb hade jag på Konsum, jag var 14 år gammal. Bland annat fick jag jobba med att plocka upp varor. Det var ett bra första steg i in i arbetslivet. Men det var också väldigt roligt, så det blev så att jag arbetade där extra i flera år efteråt.

Tänk på det här inför sommarjobbet:

  • Se till att du får ett skriftligt anställningsbevis med namn och personnummer där det framgå hur länge du jobbar och vilken lön du får, vilka arbetsuppgifter du har och vem arbetsgivaren är med mera. 
  • Säg nej till att provjobba gratis.
  • Du har rätt till semesterersättning oavsett hur kort du har jobbat. Utöver lönen.
  • Se till att få arbetsgivarintyg (hur mycket du jobbat, vad och var du jobbat) när du slutar och be gärna om ett arbetsbetyg också (hur du jobbat).
  • Kolla försäkringar. Finns det kollektivavtal är du försäkrad, men om det inte finns - vad gäller om du blir skadad på jobbet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hemmasittare blev elektroingenjör – Mamman: ”Jag grät av stolthet”

AnnSophie Forsells son var hemmasittare i fyra år och gick ut grundskolan med ett enda betyg. I dag är han utbildad elektroingenjör. Hon vet att det finns hopp om ett arbetsliv - både för dem som halkat efter och föräldrar som behöver avstå jobb.
Lina Björk Publicerad 9 november 2026, kl 06:00
Ann-Sophie Forsell
Ann-Sophie Forsell vet hur det är att ha ett barn som vägrar gå till skolan. Men numera vet hon också att arbetslivet inte är kört för det. Foto: Lina Björk

Hemmasittare – när barnets skolfrånvaro påverkar hela arbetslivet

När ett barn inte längre klarar att gå till skolan förändras ofta också föräldrarnas arbetsliv. Hur kombinerar man jobbet med ett barn som behöver vara hemma? Vilken rätt har man till vab, ledighet eller kortare arbetstid? Och vad händer när förståelsen på jobbet brister?


Du hittar artiklarna här

Sam gick ut nian med ett enda betyg, i engelska. Men för några veckor sedan tog han emot diplom och applåder i en stor aula, efter att ha klarat sin ingenjörsutbildning. Inte en enda omtenta och trebarnsfar under studierna. 

Men för tio år sedan såg det annorlunda ut. Mamma AnnSophie Forsell från Avesta märkte att någonting förändrades i fjärde klass. Sonen var som en tryckkokare, exploderade innanför tröskeln efter skolan. Sedan kom ångesten och den sociala fobin. 

Till slut vägrade han gå dit. 

– Kraven från skolan blev övermäktiga och ju mer han halkade efter desto tuffare blev det. Sedan fick han diagnoserna ADHD och Asperger. 

Samtidigt hade AnnSophie Forsell och hennes man jobb som krävde fysisk närvaro. Turligt nog kunde de dela upp dagarna så att hennes man jobbade dagtid och hon själv gick över till kvällspass. På så sätt fanns någon alltid hemma.

En förstående chef var en viktig pusselbit

Ann-Sophie Forsells chef visade förståelse när hon ansökte om omvårdnadsbidrag (en ekonomisk ersättning till föräldrar som har ett barn med en funktionsnedsättning) och gick ner i arbetstid. 

Men till slut räckte inte det heller. Hon sjukskrevs för utmattningsdepression och fick hjälp av en stressterapeut.

– Jag var hemma drygt ett år. Det var inte jobbet utan livet kring NPF som gjorde mig sjuk. Samtidigt var det skönt att min chef var så förstående, annars hade det varit ytterligare en stressfaktor.

Sam såg ingen framtid

När situationen var som svårast såg Sam ingen framtid och upplevde att vägen framför honom var fylld av hinder. Nästan hela högstadiet och det första året på gymnasiet hade han ofrivillig skolfrånvaro. 

Sedan kom några avgörande vägskäl.

Det första var när en lärare bad Ann-Sophie Forsell att anmäla skolan till utbildningsnämnden eftersom han inte kunde ge Sam det stöd han behövde. Resultatet blev en tillfällig undervisningslösning i en lagerlokal utanför skolområdet.

– Där fick Sam studera i lugn och ro. Först introducerades historia, sedan matematik.

Det andra vägskälet kom när Sam utvecklade ett intresse för reptiler.

– Jag tänkte: Här har vi något att bygga vidare på. Som mest hade vi 22 reptiler hemma eftersom han ville bli reptilskötare. Jag tänkte att detta var en väg ur depressionen och minimera risken för suicid. 

Skansen-Jonas sträckte ut en hjälpande hand

Ann-Sophie Forsell kontaktade Jonas Wahlström på Skansen-Akvariet och frågade om sonen kunde få praktisera där en dag. Svaret blev ja.

Jonas Wahlgren
Jonas Wahlgren Foto: Robert Eklund/TT

– Där kände jag att det kunde gå åt vilket håll som helst. Men det var också där jag insåg att människor faktiskt vill hjälpa till om man bara vågar fråga.

Ytterligare en hjälpande hand kom genom ett sommarjobb. Ann-Sophie Forsell lyckades ordna en praktikplats med lön, men få arbetsgivare var intresserade av att anställa en ung kille som bara hade kapacitet att arbeta två timmar om dagen.

Till slut nappade en chef på ett industriföretag. Han lärde upp Sam och gav honom ansvar.

Jag vill vara den man ringer 
när något inte fungerar.

När handledaren ringde efter ett par veckor höll Ann-Sophie på att sätta kaffet i halsen.

– Jag tänkte: Vad har hänt nu? Men han ville bara berätta att de hade låtit Sam sköta maskinen själv. En maskin värd åtta miljoner kronor. Det fick honom verkligen att växa.

Efter gymnasiet började Sam arbeta på ett lager. Han stod vid ett rullband som ständigt gick sönder. Varje gång det hände fick någon annan kallas in för att reparera det.

En dag kom han hem och sa:

– Jag vill vara den man ringer när något inte fungerar.

De orden blev starten på något nytt. Först Komvux, sedan en ingenjörsutbildning.

Examen som elektroingenjör

I oktober 2026 tog Sam emot sitt examensbevis som elektroingenjör.

– Jag grät av stolthet. För när han tog emot diplomet såg jag inte bara den vuxna Sam utan också den lilla pojken. Han som gick sönder av skolan, då hans behov inte tillgodosågs, han som inte trodde att det fanns en arbetsmarknad där han platsade.

Även Ann-Sophie Forsells liv har förändrats till det bättre. I dag föreläser hon om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, i hopp om att få skolor, kommuner, näringsliv och politiker att samarbeta för att färre barn ska falla mellan stolarna.

– När det var som värst tvivlade jag på att det någonsin skulle bli bättre. Men även små insatser kan få stor betydelse på sikt. Det vill jag skicka med till andra föräldrar som kämpar med att få ihop arbetsliv och en tuff vardag: Det kan verkligen bli bättre.

Fotnot: Sam heter egentligen något annat