Lugn och tydlig. Målinriktad och stridbar, men bara om det behövs. Påläst och faktaorienterad. Och en jäkel på att slänga ihop en kaka.

Det här är egenskaper som kan underlätta många gånger i livet – hit hör även bakningen – men kanske är ännu mer guld värda för den som jobbar fackligt.

För Andreas Hjert, som arbetar på stålföretaget SSAB i Göteborg, har det i alla fall varit så.

Han skulle aldrig drömma om att gå på antaganden och inte heller höja rösten, inte ens när det hettar till. För det har ju hänt när han som klubbordförande, först för IF Metall och senare för Unionen, stöttat medlemmar eller suttit vid förhandlingsbordet med arbetsgivaren.

Den fackliga skolan har lärt honom så mycket, inte bara om turordningsregler utan också om att möta människor som är arga, ledsna, förtvivlade och glada.

– Du får en inblick i folks liv och det har gjort mig ödmjuk och trygg tror jag, säger Andreas Hjert.

Och den erfarenheten var troligtvis en stark orsak till att han i dag arbetar som HR-koordinator på samma enhet på SSAB i Arendal, på Hisingen i Göteborg, där han tidigare jobbat som facklig.

Men att Andreas skulle syssla med personalfrågor var otänkbart för ett år sedan. Varför skulle han byta sida och bli chefens förlängda arm?

– Rent krasst är det ju så man ser det som facklig: HR styr upp när chefen inte klarar av det, säger Andreas Hjert, som ändå vill förtydliga att han som klubbordförande haft ett gott sammabete med arbetsgivaren.

Men det uppstår gnidningar, det hör till, menar han.

Andreas blev förvånad när arbetsgivaren erbjöd honom tjänsten som HR-koordinator. Ingen erfarenhet eller utbildning i personalfrågor, ja förutom en lång och trogen tjänst på SSAB. Och för Andreas var HR bara den där motparten som han inte visste så mycket om förutom att det var dem han hade att göra med när läget blev skarpt.

Han tänkte tacka nej. Men nyfikenheten hade väckts. Och kanske var han lite smickrad. Han gick med på att låta sig intervjuas. Av en intervju som fick Andreas att vända 180 grader.

Vi tar det från början.

Andreas började sin karriär för 20 år sedan som maskinoperatör på Dickson som senare skulle bli en del av SSAB. Det var i produktionen han höll till, han jobbade även som driftledare. Det fackliga uppvaknandet kom långt senare.

– Jag var den där killen som krävde att alla skulle göra på mitt sätt. Men så gick det upp för mig att allt blir ju så mycket enklare om alla är med på båten. Jag brann och brinner fortfarande för de mjuka värdena, trots att jag ser ut som en indrivare, säger han och skrattar.

Tillsammans är ändå starkast och Andreas gick med i IF Metall så snart blev han förtroendevald.

2016 fick han en ny tjänst som kvalitetstekniker och blev en av cirka 40 tjänstemän på anläggningen i Arendal. Han engagerade sig i Unionen och blev vald till klubbordförande.

Den rollen hade han kanske haft kvar än i dag om inte arbetsgivaren hade börjat fundera på om HR ändå inte skulle behöva komma närmare ”golvet”. Tjänsten som HR-koordinator skapades, det skulle vara någon som arbetade på plats på anläggningen i Arendal.

Denna någon kanske kunde vara Andreas, resonerade företaget. Han som känner varenda kotte på jobbet utan och innan. Och kan alla delar av verksamheten som ett rinnande vatten efter 20 år på företaget.

Jag brinner för de mjuka värdena, trots att jag ser ut som en indrivare

Men Andreas var inte intresserad. Tills han träffade HR-ansvarig på intervjun. Han hade gjort samma resa som Andreas. Jobbat sig uppåt och gått hela den fackliga vägen. Och han förstod på riktigt vikten av samverkan mellan arbetsgivare och fack.

Det fick Andreas att helt tänka om.

På den vägen är det. Andreas tillträdde det nya jobbet på den gamla arbetsplatsen i höstas, på halvtid. Tjänsten som kvalitetstekniker har han kvar, men uppdraget som klubbordförande fick han avsäga sig. Och det var med blandade känslor han gjorde det.

Det fackliga uppdraget är en hedersam uppgift som han redan har hunnit börja sakna. Då var det ”bara” arbetskamraternas väl och ve han stred för. Nu måste han räkna in företaget också. Vilket för honom ändå är självklart.

– Alla positioner är viktiga på en arbetsplats – faller en, faller alla.

Men tror du att de på jobbet och dina tidigare fackliga kompisar känner samma förtroende för dig?
– Än så länge, ja. Jag har haft tur, tror jag. I början var det någon som skojade om att jag blivit ”svartfot”. Och jag kan förstå jargongen. Men jag är samma person som arbetar på samma ställe men i en annan roll.

Han har hunnit bli varm i kläderna som HR-koordinator, smekmånadsfasen är minst sagt över. Personalärendena har hunnit bli ett antal. Det första, som var känsligt, fick han på sitt bord nästan samma dag som han tillträdde tjänsten.

– Det här, Andreas, får du inte fallera på, vet jag att jag tänkte. Jag kan inte gå in på detaljer, men jag tror att mina kollegor visste var de hade mig efter det.

Vad gör då en HR-koordinator? Det är en del pappersjobb, lönerevideringar, disciplinärenden och att ta fram riktlinjer och policyer. Men mest av allt vill han vara där kollegorna är, även om hemarbetande under pandemin har försvårat det. Men minst två dagar är han ändå på plats bland kollegor som inte har möjligheten att jobba hemifrån. Andreas vill höra surret vid kaffemaskinerna, skrivborden eller på fabriksgolvet.

Eller på fikarasten. För det var ju det här med bakning vi nämnde tidigare. Har arbetskompisarna tur tar Andraes med sig en kaka. Varje söndag bakar han tårtor, bakelser, bullar i minst sex timmar som han sedan tar med till kompisarna på gymmet eller till jobbet. ”Alla råkar ut för mig.”

Har man kommit på tionde plats i tv-programmet Hela Sverige bakar 2017 så är förväntningarna skyhöga. En placering som förresten fortfarande skaver för någon som är tävlingsinriktad och perfektionist. Blir bakverken inte fulländade slänger han dem eller ger till hundarna.

Sedan börjar han om – och det på en gång.

På samma sätt vill han ta sig an det som inte är bra på jobbet. Men människor är av kött och blod, inte ägg och mjöl. Där är perfektion är inget att eftersträva. Men allt kan alltid bli bättre.

– Jag jobbar proaktivt – det som inte fungerar vill jag lyfta på en gång. Jag försöker ofta samla till spontana möten för att kolla av läget. Men pandemin har ju försvårat det, så klart.

På vissa sätt är jobbet som HR-koordinator inte helt olikt det som facklig ordförande. Ingen ska fara illa på jobbet. Det är i alla fall Andreas inställning. Men som förtroendevald kunde han bara vädja och hoppas. Nu har han mandat att initiera hjälpen direkt.

– Jag har en helt annan verktygslåda och pengapåse. Men å andra sidan behöver jag nu också ställa motkrav på medarbetarna, vilket är nytt för mig.

Fast Andreas känner också att han kan ställa krav på sin arbetsgivare, de fackliga ränderna går inte att tvätta bort.

– Skulle SSAB besluta om något som helt går emot det jag tror på bör de nog hitta en annan för det här jobbet. Jag är inte rädd att bli av med tjänsten.

Andreas Hjert ägnar sex timmar varje söndag åt bakning. 2017 kom Andreas på tionde plats i tv-programmet Hela Sverige bakar. Bild: TV4

Cheesecake med kolatäcke

Botten
200 g Digestivekex
75 g smör

Cheesecakesmet
100 g Vit choklad
400 g Mascarponeost (eller philadelphiaost original, ej light)
250 g Kesella (10 %)
3/4 dl Strösocker
3 st Ägg

Kola
1 dl Vispgrädde
1/2 dl Strösocker
1/2 dl Ljus sirap
50 g smör

Gör så här:

Botten
1. Värm ugnen till 175°C. Mixa sönder kexen i en matberedare. Tillsätt smält smör och mixa några varv till. Häll smulorna i en rund springform, ca 23 cm i diameter. Tryck ut så att botten täcks och jämna sedan till. Grädda bottnen mitt i ugnen i ca 10-15 minuter. Ta sedan ut och låt svalna.

Cheesecakesmet
1. Sänk ugnen till 150°C. Bryt sönder den vita chokladen och smält i vattenbad. Vispa ihop mascarpone / philadelphiaost, socker och kesella. Rör ner den smälta chokladen och äggen. Blanda väl och försök att vispa bort eventuella klumpar.

2. Häll smeten i formen och grädda mitt i ugnen i ca 35 minuter. Smeten ska inte få färg. Man kan inte riktigt känna när den är färdiggräddad, så här får man gå lite på känn. Smeten ska fortfarande vara lite ”gungig” i mitten, men inte rinnande. Den stelnar till lite mer när den har kallnat och man vill ju ha den lagom krämig. Ta ut kakan och låt den kallna.

Kolasås
1. Koka upp grädde, socker och sirap i en tjockbottnad kastrull. Låt koka till 120°C, ca 10-15 minuter eller tills blandningen börjar tjockna och får en vacker gyllenbrun färg. Rör försiktigt, särskilt på slutet, så att smeten inte bränner vid i botten.

2. Dra av kastrullen från värmen. Tillsätt smöret och rör tills det har smält helt och såsen är blank och fin. Låt svalna något och häll sedan ut ovanpå cheesecaken och vicka på formen så att kolasåsen flyter ut jämnt. Låt kakan stå i kylskåp minst i ett par timmar innan den serveras.

Sugen på fler recept? Här hittar du Lunchtips för hemmajobbare!