Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Det small till på jobbet: Ted och Magda om att vara gifta kollegor

Tusentals människor träffar sin partner på jobbet. Ted och Magda Bucher är två som knöt hymens band efter en personalfest på Bofors testcenter i Karlskoga.
Johanna Rovira Publicerad
Ted och Magda Bucher, kollegor och gifta, på Bofors testcenter där de träffades.
Ted och Magda Bucher träffades på en personalfest på Bofors testcenter i Karlskoga. I dag är de gifta – och jobbar kvar på samma arbetsplats. Foto: Per Knutsson

Det sa väl inte direkt klick när Ted och Magda Bucher träffades för 13 år sedan. Snarare pang, pang, pang, pang….pang  – liksom den artillerield som då och då knallar i bakgrunden på Bofors testcenter, BTC, i Karlskoga. 

De två hade jobbat på samma arbetsplats men i olika byggnader i flera år. Förmodligen hade de sprungit på varandra. Möjligtvis hade de träffats på någon utbildning, helt säkert deltagit på en och annan provskjutning eller testsprängning. Men de kände inte varandra. 

– Vi är båda uppvuxna i Karlskoga, men i olika delar av stan och dessutom skiljer det 7 år mellan oss, säger Magda Bucher, inköpschef på BTC.

– Jag visste ju vem Magda var, hon hade varit i tidningen eftersom hon tävlade i gång, säger Ted Bucher, tillförordnad marknadschef. 

När kärleken slog ner på personalfesten

Men så firade Bofors testcenter något 100 årsjubileum. Det var familjefest för anställda och deras familjer på dagen och personalfest på kvällen. Det var tjo, det var tjim, det var mat och dans, ett riktigt dunderparty. Ted och Magda hamnade bredvid varandra under middagen som hölls i testhallen på området. 

Det är lite svårt att ta in att Amors missiler skulle ha träffat där i testhallen – en föga romantisk industrilokal med slitet betonggolv, lagerhyllor i stål och obarmhärtig lysrörsbelysning minst 20 meter upp i taket. 

– Men det såg helt annorlunda ut då. Jag tror det var något tyg på väggarna och helt annan belysning. Där vid kortväggen stod dansbandet, säger Ted Bucher.  

Det dansades mycket den kvällen. Tycke uppstod. 

– Det var starten, säger Ted Bucher. 

 Det jag föll för hos Magda var, förutom utseendet så klart, hennes framåtanda. Hon är inte rädd för att ta i och hon är stark i nyporna. Händig med hammaren. 

 Jag tror vi kom fram till att vi har liknande intressen, som idrott. Ted är väldigt lugn, om det inte handlar om golf. Jag är mer drivande och vill att det ska hända saker. Han är suverän på att laga mat – inte bara för att visa upp sig, han är genuint intresserad och vi tycker om att laga mat ihop. 

 Vi har väldigt roligt tillsammans. Sen behöver man inte alltid vara ense, säger Magda Bucher.

Träffades i mogen ålder

Bröllopsfoto
Bröllopspar i sommarmiljö Foto: Privat

Både Ted och Magda hade långa förhållanden bakom sig. Båda hade vuxna och utflugna, eller nästan utflugna, barn och varsitt hus. 

– Till slut blev det lite töligt att sitta med två hus, men då hade vi sådan tur att Ted kunde hyra ut sitt till min äldste son och hans tjej. 

De flyttade ihop och någon tid senare, augusti 2015, ringde bröllopsklockorna i Karlskoga kyrka. Två av Teds kollegor var bjudna, inga av Magdas – de har båda stor släkt och Magda hade på tok för många kollegor för att det skulle vara möjligt att bjuda allihop. De ville ha ett litet bröllop var tvungna att sätta ett tak. Så de lät inte nyheten om giftermålet brisera förrän efter bröllopet. 

Ted och Magda Bucher arbetar tillsammans på Bofors testcenter står omfamnade framför ett militärt testfordon
Ted och Magda Bucher träffades som kollegor på Bofors testcenter. I dag är de gifta och ett exempel på hur kärlek på jobbet kan fungera. Foto: Per Knutsson.

Ted och Magda Bucher är det enda paret på Bofors testcenter. Åtminstone det enda som kommit ut offentligt. Kanske beror det på att utbudet är begränsat, i dag är knappt tio procent av de anställda är kvinnor. En ganska hög siffra jämfört med hur det var tidigare. När Magda Bucher började var hon den fjärde kvinnan som anställts. Någonsin. 

Deras förhållande blev aldrig något sprängstoff för kollegorna. 

– Vi har inte stött på patrull än, säger Magda. 

– På det hela taget är det inga problem. Det är ingen som tänker på att vi är gifta, säger Ted. 

Att vara ett par på samma arbetsplats – så får de det att fungera

Under en period jobbade de förvisso på samma avdelning och Ted var indirekt Magdas överordnade, men Magda hade en chef mellan sig och sin make.  Det var den chefen som hon rapporterade till och hade lönesamtal med.  

– Jag har aldrig haft några fördelar av att Ted jobbar här, säger hon. 

– Nä, det skulle aldrig funka med fördelar, då skulle en vara rökt. Större är inte den här arbetsplatsen, bekräftar Ted. 

Men det är klart, vissa fördelar blir det ju ofrånkomligen av att vara gift med en kollega. Om man exempelvis har samma mat i matlådan, då behöver man bara ha en uppsättning sås eller en burk sylt med sig till jobbet. Då slipper man också slåss om plats i den överbefolkade matsalen och kan i stället äta lunch i lugn och ro tillsammans i den stillsamma matsalen i inköparnas ände av Bofors testcenter. 

Kärlek på jobbet kräver tydliga gränser

Visst kan man vara varandra behjälplig och utbyta erfarenheter. Men det kan man göra med vilken kollega som helst, menar paret Bucher. De kan prata jobb till en viss gräns. 

– Jag sitter ju med i ledningsgruppen och får information som inte får lämna rummet. Jag vet många saker som inte Magda känner till, säger Ted Bucher.

– Och jag vet saker som inte du känner till. Men vi pratar aldrig om jobbet hemma. Vi har annat att prata om, säger Magda Bucher. 

MAGDA OCH TED BUCHER

TRÄFFADES: 2012.

ARBETSPLATS: Bofors testcenter, BTC, i Karlskoga. Båda jobbar kvar. De är företagets enda offentliga par.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Kärlek på arbetsplatsen – så blev Jassyr och Alesia mer än bara kollegor

Mjukvaruutvecklaren Jassyr Bravo Ochoa från Mexiko hamnade i samma projektteam som mjukvarutestaren Alesia Polovyna från Ukraina. Ljuv musik uppstod.
– Vi älskar att vara tillsammans 24/7.
Publicerad 11 februari 2026, kl 06:01
Kollegor som är ett par sitter tätt tillsammans på ett kontor, med armen om varandra bredvid mätutrustning – kärlek på jobbet.
Mjukvaruutvecklaren Jassyr Bravo Ochoa och mjukvarutestaren Alesia Polovyna träffades i samma projektteam på Megger i Danderyd. I dag är de ett par, bor ihop – och älskar att vara tillsammans dygnet runt. Foto: Anders G Warne.

Jassyr Bravo Ochoa, 38, och Alesia Polovyna, 35, skrattar när de minns hur deras chef och kollegor fick reda på att de hade ett förhållande.

– Jassyr hade köpt blommor till mig på alla kvinnors dag, en högtid som firas både i hans hemland Mexiko och i mitt hemland Ukraina. Kollegorna undrade vem jag hade fått buketten från. Jag berättade att de var från Jassyr. Då frågade chefen om vi var ett par, vilket vi ju inte kunde förneka.

Från kollegor i projektet till kärlek på jobbet

Deras kärlekshistoria börjar 2018 på Megger i Danderyd utanför Stockholm, ett företag inom eltestnings- och mätbranschen. Alesia Polovyna hade kommit till Sverige 2014 och ett år senare fått jobb som mjukvarutestare på bolaget. Hon hade hunnit arbeta där i några år då Jassyr Bravo Ochoa anställdes som mjukvaruutvecklare. Han hade kommit 2017.

– Vi hamnade i samma projekt och fattade direkt tycke för varandra. Jag tyckte Jassyr såg bra ut, var trevlig, rolig och allmänt intressant – men i det skedet var det bara som kollega, understryker hon.

– Precis så kände jag också. Förutom att jag gillade hur Alesia såg ut tyckte jag att hon var trevlig och väldigt intelligent. Och vi samarbetade otroligt bra.

Alesia Polovyna skrattar.

– Ja – trots att vi pratade olika språk och knappt någon svenska alls förstod vi varandra bättre än många andra. Vår kommunikation var och är fortfarande fantastisk.

När vänskap och dans blev mer än bara jobb

De berättar att det var ett 20-tal personer i deras team och flera blev goda vänner och började umgås även efter arbetstid.

– Det var jättetrevligt, men någon gång hände det att andra inte kunde följa med och att bara jag och Jassyr gick ut. Och de tillfällena blev allt fler, minns Alesia Polovyna.

– Eller så såg vi till att de blev fler, skrattar Jassyr och berättar att de snart upptäckte att de delade ett stort fritidsintresse. Båda älskar latinamerikansk dans.

– Jag började dansa latinamerikanskt redan som barn och Jassyr är ju uppvuxen med det, så vi började dansa ihop och det tyckte vi båda var jätteroligt.

Så berättade de om sin relation för kollegorna

Jobbet och dansen gjorde att de började umgås alltmer frekvent och snart övergick vänskapen i kärlek.

– När det hände beslöt vi oss för att ta det väldigt lugnt. Vi visste inte hur vi skulle hantera det på jobbet och hur vi skulle berätta för chefen och de andra i teamet.

Två kollegor inom mjukvaruutveckling sitter tätt tillsammans i kontorsmiljö i en artikel om kärlek på jobbet.
På kontoret där allt började: två kollegor inom mjukvaruutveckling och mjukvarutestning fann både arbetsglädje och kärlek på jobbet – en relation som växte fram mitt i projektarbetet på Megger. Foto: Anders G Warne.

Men tack vare blommorna på alla kvinnors dag slapp de att oroa sig över det.

– Vår chef och våra kollegor tog det väldigt bra. Det var inget konstigt för dem. Och både jag och Jassyr är professionella och håller isär det arbetsmässiga och det privata.

Att leva, jobba och älska tillsammans – dygnet runt

I dag bor paret ihop, arbetar inte längre i samma projekt men på samma våning, bara några meter ifrån varandra, och fortsätter att dansa salsa. De går tillsammans till jobbet på morgonen, äter lunch ihop och går hem tillsammans.

Blir de aldrig trötta på varandra?

– Inte en chans, säger de nästan samtidigt. Vi älskar att vara tillsammans 24/7. Och vill vi göra olika saker så kompromissar vi.

Förutom dansen tar de hand om matlagningen tillsammans på helgerna och kompromissar även där.

– Vi blandar svensk, mexikansk och ukrainsk mat. Jag brukar hälla lite chili i rödbetssoppan eftersom Jassyr gillar hetta, han gör sina mexikanska rätter mindre starka.

Några irritationsmoment när man umgås nästan all vaken tid tillsammans?

Paret funderar men kommer fram till att det är väldigt sällan de blir irriterade på varandra. Och händer det beror det oftast på språkförbistring, förklarar Alesia Polovyna.

– Har man klarat att arbeta tätt ihop i projekt med ganska tuffa problemlösningar så klarar man även att leva i en relation, säger Jassyr Bravo Ochoa.

– Vi är väldigt bra på att lyssna på varandra, kompromissa och kommunicera. Dessutom skrattar vi ofta. Det är hemligheten bakom vår relation.

Text: KATARINA MARKIEWICZ

JASSYR BRAVO OCHOA OCH ALESIA POLOVYNA

TRÄFFADES: ÅR 2018 på eltest- och mätningsföretaget Megger i Danderyd utanför Stockholm.

ARBETSPLATS: Båda jobbar kvar på samma företag.

Jobbrelationer

Lista: Vilka hisstyper känner du igen?

Efter empiriska fallstudier i en kontorshiss kan Kollega slå fast att det finns ett antal olika hisstyper. Du själv är naturligtvis en exemplarisk hissresenär – men känner du igen dina kollegor?
Johanna Rovira Publicerad 5 februari 2026, kl 06:01
Personer av olika ”hisstyper” åker tillsammans i en kontorshiss – humoristisk skildring av beteenden på arbetsplatsen.
I kontorets hiss samsas alla typer av kollegor – från pitchare och marodörer till spioner och neurotiker. Känner du igen någon? Foto: colourbox

Om du jobbar på en arbetsplats med hiss så vet du hur olika dina kollegor eller medresenärer beter sig i hissen. Efter otaliga hissturer i en genomsnittlig kontorsbyggnad har sex hisstyper utkristalliserats. 

 

  1. Hisspitcharen 

    Du behöver inte vara en imposant person på företaget för att råka ut för hisspitcharens entusiasm. Inte heller behöver det vara så att pitcharen har en idé att sälja in, hen (oftast en rosenkindad nyanställd som ännu inte insett att kontorpolicyn bara är uppsättning floskler) kan lika gärna gå i gång på vädret, dina kläder, dina semesterplaner som innehållet i din matlåda. Inte sällan förföljer hisspitcharen dig till din våning enbart för att kunna fortsätta konversationen en stund till, trots att du vet att hen har sitt skrivbord på femte våningen. 

     

  2. Nästan osynlige mannen

    Han (i 96 procent av fallen är detta en man) är ofta försedd med stora hörlurar och solglasögon oavsett väder. Han trycker sig så långt upp i hörnet av hissen som möjligt och är du framfusig nog att adressera honom med en hälsning mumlar han antingen något ohörbart eller pekar demonstrativt på sina hörlurar. Han möter aldrig din blick och drar sig inte för att trycka på knappen som stänger hissdörrarna, den så kallade Stockholmsknappen,  mitt framför näsan på dig.  

     

  3. Hissmarodören

    Det finns minst en på varje arbetsplats som älskar att åka hiss enbart för att kunna utsätta sina kollegor för allehanda juvenila upptåg. Exempelvis att hoppa jämfota i hissen för att skrämma kollegor av hisstyp fyra (se nedan), trycka på samtliga knappar så hissen stannar på varje våning eller lägga en smygmök precis innan hen går av på sin våning. Mer raffinerade hissmarodörer kan också föra fejkade telefonkonversationer i hissen i syfte att skärra/trigga dig/väcka din ohöljda nyfikenhet och i extrema fall "råka" komma åt nödstoppsknappen med armbågen. 

     

  4. Neurotikern 

    Detta är en kollega som visar tydliga tecken på att lida av klaustrofobi. Neurotikern gillar inte alls att knö in sig på ett litet utrymme och måste under varje hissresa räkna ut exakt hur många kilo hissresenärerna väger sammantaget. Hen kan dessutom mycket väl neka en bastant arbetskamrat på fyran tillträde med hänvisning till säkerheten. Samtidigt vill neurotikern inte åka hiss ensam utifall att det skulle börja brinna/hissen går sönder och nödtelefonen är ur funktion parallellt med att den egna telefonen laddat ur. 

     

  5. Hurtbullen 

    Paradoxalt nog möter du ofta hurtbullen i hissen, vanligtvis iförd lycra och cykelhjälm. Vid samtliga tillfällen känner sig hurtbullen nödgad att förklara varför hen just denna gång inte tar de 534 trappstegen upp till personalmatsalen eller 758 trappstegen ner till gymmet och trappmaskinen så vid det här laget vet du att det sliter betydligt mer på knäna att gå nerför en trappa än uppför och att det därför är befogat att ta hissen nerför liksom det är nödvändigt att ta hissen upp för att inte förvilla intervallfunktionen på aktivitetsklockan. 

     

  6. Spionen 

    Här är kollegan som enligt fastighetschefen okynnesåker hiss. I själva verket har spionen en fullt rimlig anledning till att tillbringa mer tid i hissen än vid sitt skrivbord. Det är ju i hissen allt kul händer, skvaller utbyts, romanser uppstår, vänskapsband knyts, djupsinnigheter diskuteras och hemligheter avslöjas. Hisspionen kan dessutom ha ytterligare ett fullt legitimt skäl till sina otaliga turer – nämligen att profilera sina arbetskamrater för en tendensiös fallstudie om hisstyper. 

 

Jobbrelationer

Hennes tonårsson mördades utanför radhuset

Tülün Tas 18-årige son Emirhan mördades kallblodigt. ”Jag får ingen ro förrän jag vet vem som sköt honom och varför”, säger hon. Jobb och vänner hjälpte henne igenom den akuta fasen.
Petra Rendik Publicerad 4 februari 2026, kl 06:01
”Sorgen går aldrig över, men man lär sig på något vis att leva med den”, säger Tülün Tas, mamma till en son som plötsligt sköts ihjäl på deras uppfart. Foto: Sofia Ekström

För Tülün Tas finns det ett före och ett efter den 25 januari 2022.

Före.

Hon levde ett trevligt och rätt vanligt liv med jobb, vänner, familj och barn.

Som många andra föräldrar föreställde hon sig en framtid där barnen blir självständiga, utbildar sig, skaffar jobb, träffar en partner och ger henne barnbarn. Sonen Emirhan, 18 år fyllda, skulle ta studenten till sommaren. Sedan ville han plugga till flygtekniker.

Efter.

Emirhan skjuts ihjäl på parkeringen utanför familjens radhus i Norsborg i Botkyrka. Dagen han skulle ha tagit studenten läser Tülün upp hans slutbetyg vid graven. Betyg som hade räckt för att komma in på drömutbildningen.

Saknaden stundtals outhärdlig

Det har gått snart fyra år sedan mordet. Saknaden är stundtals outhärdlig men något slags vardag har infunnit sig. På dagarna jobbar Tülün Tas som projektledare på it-företaget Visma. På kvällarna ser hon till att dottern gör sina läxor och att hon äter innan fotbollsträningen.

Tülün Tas tänder ett ljus intill ett fotografi av sin son.
Tülün Tas kan fortfarande öppna dörren in till rummet för att säga god natt. Emirhan var mammas pojke. Nästan alltid snäll och omtänksam. "Han var ju också en vanlig tonåring, vi kunde bli osams, men aldrig länge", säger hon. Foto: Sofia Ekström.

Jag lever inte längre livet – jag lever med livet. 

Tülün Tas kan skratta igen, men glädjen bottnar inte riktigt i kroppen.

– Du vet, förr kunde jag bli sugen på något sött eller salt, det blir jag sällan nu. Jag lever inte längre livet – jag lever med livet. När Emirhan dog gick något sönder här inne, säger hon och lägger handen över hjärtat.

Det är svårt att prata om sonen och ännu svårare att prata om när han dog. Men hon måste. Emirhan får inte glömmas bort.

Pojkrummet står orört

Han finns överallt i radhuset. På fotografier i vitrinskåpet, på studentskylten som han aldrig fick använda och i pojkrummet som fortfarande står orört. Och den lilla mjukiskudden som han kramat sedan han var liten. Den ligger under täcket i sängen, så att doften av honom ska bevaras.

Tülün Tas kan fortfarande öppna dörren in till rummet för att säga god natt. Emirhan var mammas pojke. Nästan alltid snäll och omtänksam.

– Han var ju också en vanlig tonåring, vi kunde bli osams, men aldrig länge, säger Tülün Tas och ler.

Inte bara en siffra i våldsstatistiken

Hon vill också prata om sin son av en annan anledning. Han får inte bli en siffra i statistiken över de oftast unga män, knappt vuxna, som dött i skjutningar. Bakom varje siffra finns en förtvivlad familj som förlorat en älskad anhörig.

– Det är ju vi som är kvar och måste överleva det som har hänt. Min dotter kan fortfarande inte prata om sin bror.

Första tanken är att han har spillt saft på sig

Kvällen när han dog minns hon glasklart. En lasagne stod färdig i ugnen. Tülün säger åt sonen att äta innan han tar hennes bil till gymmet. Emirhan som precis tagit körkort. Under kvällen har modern regelbunden sms-kontakt med honom. Han svarar som alltid. Vid 23-tiden skriver han att han är på väg hem. 

När han dröjer messar hon igen: ”Var är du?” Hon får aldrig svar.

– Jag går ut på altanen och hör en motor som rusar på parkeringen. Jag går ut och mot ljudet, ser att det är vår bil och jag ropar: ”Emirhan du förstör motorn, gasa inte!”

Hon bankar på bilrutan. Det är mörkt men hon ser att han sitter still med hakan mot bröstet. Det är blött och något rött på överkroppen, hennes första tanke är att han har spillt saft på sig. 

Hon öppnar bildörren och ser att det är blod.

Skrek och påbörjade hjärt- lungräddning 

Tülün Tas skriker efter sin man som kommer ut, även grannarna kommer ut. Tillsammans lyfter de ut Emirhan och påbörjar hjärt- och lungräddning. Hon hör sonen ta tre andetag och tänker att det här kommer att gå bra.

Snart är ambulans och polis på plats, Emirhan förs i väg. Tülün Tas gör sig redo för att följa efter men hon hinner aldrig. En polisbil vänder om några minuter senare och hon får veta att hennes pojke inte lever längre.

Sedan blir allting grått. Hon minns inte mycket från den första tiden.

Vänner och familj försöker få henne att äta 

Den natten fylls radhuset med vänner och familj. De tar hand om det praktiska. Försöker få Tülün att äta och dricka. Hon tror fortfarande att Emirhan när som helst ska kliva in genom dörren. En muslimsk begravning ska ske så snart som möjligt, helst inom två dygn. Emirhan får vänta sex dagar.

Hennes barn har inte bara dött. Utan mördats. Polisen är där, letar efter ledtrådar och stör i sorgen. Men alla vill ha svar. Varför Emirhan? Vem ville döda honom?

Hade aldrig dömts för brott

Han hade aldrig dömts för något brott och såvitt hans mamma vet har han aldrig varit misstänkt för brott.

Frågorna fortsätter att gäcka Tülün Tas. Var det något hon inte såg?

Sonen som svarar varje gång hon ringer, som sköter skolan och tar hand om lillasystern. När skulle han ens ha hunnit begå brott? Samtidigt kan hon bli irriterad på att många undrar om han var kriminell.

Gör det sorgen mindre?

– Spelar det någon roll? Gör det min sorg mindre? Jag vill inte helgonförklara min son, men jag får ingen ro förrän jag vet vem som sköt honom och varför.

Nio månader senare meddelar polisen att de inte kommer någon vart och pausar utredningen. Tülün Tas förtroende för rättsväsendet försvinner den dagen.

Hur överlever man som förälder när ens värsta mardröm inträffar, att ens barn dör? Familjen och vännerna, utan dem hade det inte gått, menar Tülün Tas. De bar henne när det var som mörkast. 

Blev sjukskriven - fick fint stöd av kollegor och chefer

Tülün Tas, porträttbild.
Tülün Tas. Foto: Sofia Ekström.

Även jobbet har varit en viktig pusselbit. Kollegorna som kom på begravningen. HR och chefen som regelbundet hörde av sig för att påminna om att ”vi finns här och vi vill hjälpa dig”.

– Det betydde mycket att känna deras närvaro, även om jag i början inte orkade prata. Min chef kunde skicka ett sms med ett hjärta eller där hon skrev ”du behöver inte svara, men jag tänker på dig”.

Tülün Tas var sjukskriven på heltid i lite mer än ett halvår. Under tiden träffade hon regelbundet en psykolog. 

En dag kände hon att något måste förändras. Tankarna malde i huvudet. ”Jag håller på att grubbla ihjäl mig”, sade hon till sin läkare, som föreslog att hon skulle testa att jobba på 25 procent.

– Jag visste inte om det skulle gå, men sade till min chef att jag vill bestämma mina tider utifrån hur jag mår. ”Tänk inte på det, vi löser det”, blev svaret.

Jobbade hemifrån deltid till en början

Hon fick arbeta hemifrån, vilka arbetsuppgifter hon fick minns hon knappt. Efter en tid gick hon upp på halvtid. Nu kände hon att hon ville bli lite pushad, hon ville jobba på riktigt.

– Jag fick börja med ett projekt och sedan blev det ett till. Jag fick en utmanande kund – och det var skönt. För jag behövde känna att jag gör nytta och att det blir ett bra resultat.

Stänger av jobbet på sonens födelsedag och dödsdag

I dag arbetar Tülün Tas heltid. Hon kan styra över sina arbetstider och jobbar enbart hemifrån, även om företagets riktlinjer säger att man helst ska vara på kontoret tre dagar i veckan. Men två gånger varje år – på Emirhans födelsedag och datumet när han mördades – stänger hon ner datorn.

Då kan hon inte fokusera på sitt arbete.

– Saknaden läggs inte åt sidan av att jag arbetar, men jag får rutiner som jag annars tappar så lätt. När jag har semester kan jag vara vaken hela natten och sova hela dagen.

Hur fixar du det?

Tülün Tas får ibland höra andra säga ”hur fixar du det här, jag skulle inte göra det om mitt barn inte fanns längre”. Så tänkte hon också innan den 25 januari 2022.

Några år innan Emirhan dog sköts en 17-åring från trakten också ihjäl. Tülün Tas kände inte familjen, men de var landsmän från Turkiet. Hon besökte pojkens familj efteråt för att beklaga sorgen. När Tülün såg mamman tänkte hon: ”Hur kan hon stå upprätt?”

– Två år senare är jag där själv. Och titta på mig, jag andas och jag har andats sedan dag ett.

SVART STATISTIK

Mellan 2022 och november 2025 skedde 1 186 skjutningar i Sverige, varav 201 personer sköts till döds.

Källa: SVT

Mammorna i våldets skugga, SVT Play