Marcus Linder älskade livet som hissmontör. Majoriteten av veckans dagar tillbringade han på fältet och han sov oftare i en hotellsäng än i sin egen. Men för fyra år sedan blev Marcus pappa, och ett halvår senare var separationen ett faktum. 

– Det var tufft, konstaterar Marcus. 

Efter separationen blev det uppenbart att det skulle bli svårt att få ihop arbetslivet med pappalivet. 

– Jag reste hela tiden och var nästan alltid borta måndag till torsdag. Jag trivdes väldigt bra med det, jag träffade mycket folk och jobbet var kreativt med mycket problemlösning. Men som pappa kunde jag inte fortsätta med det. 

Yrkesbytet blev en tuff omställning  

Marcus Linder började leta efter något annat och fick kontakt med besiktningsföretaget Kiwa. Företaget utför bland annat besiktningar och certifieringar i allt från byggindustrin till fastigheter och jordbruk. Anställningen inleddes med flera utbildningar – och den första tiden blev tuff. 

– Jag har alltid velat ha barn och var jätteglad för att jag hade blivit pappa. På det viset var det inget svårt val att byta yrke. Men det var otroligt omvälvande till en början. Jag var duktig på mitt förra jobb och det var en del av min identitet. Nu skulle jag plötsligt plugga föreskrifter och kom hem och kände att jag inte hade gjort någon nytta. 

Nya jobbet går att kombinera med pappalivet 

Men till slut, med fint stöd från de nya kollegorna, kom han in i jobbet och nu är han ute på fältet igen. 

– Som besiktningsingenjör hamnar man i väldigt häftiga miljöer; allt från gruvor till vindkraftverk. Ju längre jag jobbar med det här, desto mer trivs jag. Jag kan fortfarande sakna delar av mitt förra jobb, men jag saknar inte livet utan barn. 

Det bästa av allt är att jobbet går så bra att kombinera med livet som pappa. 

– Det blir en del resor även nu, men jag har stor frihet att planera själv. Bortajobb kan jag lägga under de veckor som jag inte har min dotter. Livet föll på plats till slut. 

– En skilsmässa är väldigt tuff, pågår länge och kan dessutom vara väldigt byråkratisk, säger Caroline Erkers, psykolog och grundare av mottagningen Svea KBT. 

Hon berättar att det för många kan vara jobbigast när man börjar tänka tanken att man inte längre vill leva ihop med sin partner.  

– Det väcker många frågor: Ska jag ge upp det liv jag har byggt? Måste jag flytta till en etta? Ska jag bara träffa mina barn varannan vecka? Den här perioden kan vara allt från några månader till några år. När man väl har fattat beslutet tycker många att det känns lättare.

Berätta för chefen om skilsmässan

Enligt Caroline Erkers påverkar en skilsmässa jobbet mycket, och hennes råd är att berätta för sin chef om separationen.   

– Jag förstår att en del inte vill prata om sitt privatliv på jobbet, men det blir tungt att låtsas som att allt är bra när det inte är det. 

Ska man berätta för sina kollegor? 

– Om man brukar dela sin vardag med sina kollegor, så tycker jag att man ska göra det. Men man kan ju också berätta utan att berätta allt. Man kan nöja sig med att säga att man går igenom mycket i privatlivet och kanske inte kan fokusera fullt ut just nu. 

För det gäller också att dela på en lagom nivå.  

– Alla uppskattar kanske inte att alla lunchraster ägnas åt en persons skilsmässa. Dessutom riskerar man att förgifta den trygga zon som jobbet kan vara om man hela tiden pratar om sin skilsmässa även där. Om man behöver prata, vilket man gör, rekommenderar jag en psykolog. Då kan man få strategier att använda sig av som man inte kan få från kollegor eller vänner.

Jobbet kan bli en frizon under skilsmässan 

En del av dem som skiljer sig kan behöva söka vård och även bli sjukskrivna. För den som mår riktigt dåligt kan sjukskrivning på heltid vara rätt om tiden används till sådant som får en att må bättre, som att träna eller umgås med vänner, menar Caroline Erkers. 

– Men min rekommendation brukar vara sjukskrivning på deltid. Annars finns risken att skilsmässan blir hela ens liv. I bästa fall kan jobbet bli en frizon där man för en stund kan tänka på något annat.

Använd inte jobbet för att fly från ångesten

Efter en skilsmässa ställer många med barn om till varannan-veckas-liv. För vissa passar det att jobba lite mer de veckor man inte har barnen och tvärtom, om arbetsgivaren godkänner det. Men det gäller att se upp, tycker Caroline Erkers. 

– När man väl har landat i alla förändringar kan det, om möjligheten finns, vara bra att jobba lite mer varannan vecka och lite mindre varannan. Men man ska också skilja på lustdrivet och ångestdrivet arbete. Om det är så att du stannar länge på jobbet för att du inte vill gå hem till en tom lägenhet har du ett problem. Då lär du dig inte att hantera din ångest.

Efter en gemensam resa förra året gjorde Christoffer Strokirks kille slut. Känslorna fanns inte kvar och nu skulle de inte vara ihop längre. Det var sommar i Stockholm och marken rämnade under Christoffers fötter. 

– Det var hemskt. Fruktansvärt. Även om vi haft det kämpigt under våren kom det plötsligt och jag var helt oförberedd på att det faktiskt skulle ta slut. Jag kunde inte äta, inte sova.

Tog sömntabletter och gick hos psykolog

Christoffer hade fortfarande semester från jobbet som projektledare på RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. Han sökte hjälp i vården, fick sömntabletter och gick hos psykolog. När semestern var slut ville han jobba. 

– Jag har en arbetsplats jag tycker om och kollegor som är väldigt fina. Att bara sitta hemma och sörja hade inte hjälpt mig. När jag var på jobbet kunde det gå två timmar utan att jag tänkte på separationen och ibland kunde jag till och med skratta åt något som någon berättade på fikarasten. 

Andra dagar var tyngre. Det hände att han valde att äta lunch ensam i ett konferensrum och ibland kom tårarna även på jobbet. 

– Vi är öppna med varandra här. Jag kunde prata med de närmaste kollegorna och få stöd. Men det var också skönt att komma till jobbet och fokusera på mitt jobb-jag. Att känna att jag kan något, göra en budget, skicka mejl och inte fastna i en identitet som nyseparerad. 

Så stöttade chefen Christoffer efter separationen

Christoffer berättade också tidigt för sin chef. Tillsammans gick de igenom och renodlade hans arbetsuppgifter. 

– Jag jobbade med flera olika projekt, och i främjande syfte föreslog min chef att jag skulle fokusera mer på färre projekt. Jag har också tur som har en arbetsplats där vi delvis kan arbeta hemifrån och vissa dagar var det skönt att inte gå till kontoret. 

Skulle du rekommendera andra att berätta på jobbet? 

– Det beror såklart på vilken arbetsplats man är på. Jag vill ju tro på en värld där även sorgen får ta plats på jobbet. Vi lever i en värld där man alltid ska prestera och många har osäkra anställningar. Men om man går in i väggen gynnar ju inte det någon. 

Christoffer tycker inte heller att man ska tveka inför att ta emot professionell hjälp. En psykolog kan hjälpa med strategier och påminna om vikten av att hand om sig själv: röra på sig, äta, sova och träffa vänner.