Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Generationernas olikheter – sanning eller myt?

Född på 60-talet? Då är du flexibel och självständig. 90-talist? Då får du allt serverat på fat. Dessa föreställningar är förstås grova generaliseringar. Men det finns forskare som menar att arbetsgivare bör fundera över hur de bemöter folk ur olika generationer.
Niklas Hallstedt Publicerad 6 december 2018, kl 13:41
Illustration: Mia Olofsson

Att vi delar upp varandra i olika generationer är inget nytt. När historikern Dick Harrison listar historiens ”värsta” generationer börjar han med de unga i Aten, vars leverne Sokrates ondgjorde sig över 400 år före vår tideräknings början.

Nu har generationstänkandet också slagit igenom på bred front när det kommer till företagens sätt att se på sina anställda. Ett tydligt exempel är Migrationsverket, som i en internrapport för några år sedan utmålade ”curlade 80-talister” som orsak till företagets ineffektivitet. Kritiken lät inte vänta på sig från dem som tyckte att det var alltför hårdraget.

Det finns anledning att inte generalisera alltför mycket, anser Linus Jonkman, personalchef och författare, som bland annat skrivit boken Generationsanpassat ledarskap – från Pearl Harbor till Pearl Jam.

– Jag tror att det är relevant att titta på generationer så länge det inte blir fördomsfullt. Bara för att du är man och född på 1960-talet så kan jag inte säga vem du är. Däremot kan jag fundera på vad tiden då du vuxit upp kan ha betytt för dig.

För företagen är det viktigt att vara lyhörda. Annars blir de omsprungna, inte minst när det handlar om att rekrytera ny personal, menar Linus Jonkman.

– I början av 1990-talet var det företag som IBM som var populära, företag som var stabila och där man kunde tjäna pengar. I dag är det i stället start ups som gäller. Man vill jobba på företag där man kan vara sig själv. Lönen är inte längre det allra viktigaste, i stället har meningsfullheten i arbetet tagit över.

– Det är de företag som är duktigast på att förklara vad de gör som lyckas bäst. Förr kunde man kanske ge en stenhuggare hans verktyg och säga till honom att jobba i åtta timmar, numera måste man berätta att han är delaktig i att bygga en katedral.

När medarbetarna har förändrats har också chefens roll blivit annorlunda. Hen har gått från att vara en auktoritär ledare till en kreativ coach. Numera är chefen en del av teamet och en person som medarbetarna mycket väl kan vara kompis med.

En utmaning för chefen är att det i normalfallet finns medarbetare i olika åldrar. Behöver de behandlas på olika sätt?

– Jag tror att det bästa man kan göra är att ge de anställda stor frihet i det de gör. Det gagnar alla och provocerar ingen, säger Linus Jonkman.

Läs mer: Unga talanger utmaning för chefen

På forsknings- och konsultföretaget Kairos Future har man gjort ett antal studier om olika generationers världsbilder och beteenden. Thomas Fürth, forskningsledare och docent i historia, menar att de yngsta på dagens arbetsmarknad framför allt är intresserade av ”den lilla världen” – för dem är det inte de stora samhällsproblemen utan familjen som står i fokus.


Illustration: Mia Olofsson

Olika grupper måste behandlas på olika sätt – men sedan måste man ändå se varje individ

– Vi ser en omsvängning framför allt bland de sena 90-talisterna: de vill ha fasta arbetstider och trygga anställningar. De tycker inte att arbetet är meningsskapande och vill ha en tydlig gräns mellan arbete och fritid.

Nu är det inte så enkelt att en hel generation omfattar exakt samma värderingar. Därför delar Kairos Future in generationerna i fyra undergrupper:

➧ De som gillar belöningar och frihet – personer som återfinns exempelvis inom IT-sektorn.

➧ De som föredrar engagemang kombinerat med frihet – som ofta är högutbildade.

➧ De som vill ha engagemang men även trygghet – vanligt bland vårdpersonal.

➧ De som vill ha belöningar kombinerat med trygghet – ofta personer med lägre tjänstemannajobb.

Bland unga på arbetsmarknaden är det vanligast att vilja ha engagemang kombinerat med trygghet, men även de som framför allt vill ha engagemang och frihet utgör en stor grupp.

– För arbetsgivarna är det svårare i dag, det finns flera olika grupper att ta hänsyn till och som man måste behandla på olika sätt. Men man ska vara medveten om att det här är kartor, inte verkligheten. Det är ett bra sätt att orientera sig, men sedan måste man ändå se varje individ, säger Thomas Fürth.

Även Anders Parment, generationsforskare och ekonom, anser att det gäller att förstå varje specifik generation. De förändringar som sker i samhället sätter sina avtryck i individerna.

– Se till exempel på dem som är födda på 1940-talet, säger han, som själv är 70-talist.

– Bråka aldrig med en 40-talist, speciellt inte om det är en man. Se på Carl Bildt, Leif GW Persson, Jan Guillou och Bert Karlsson. Visst finns det ett mönster där: blir de motarbetade är de inte lätta att tas med.

Vid det här laget har de flesta 40-talisterna pensionerats, i stället har det kommit nya generationer med andra karaktärsdrag och behov.

– De som är unga i dag har vuxit upp i en miljö där marknadskrafterna styr och man har haft valfrihet ända från förskolan. De är mer rakt på sak än tidigare generationer och mer benägna att ställa frågor, säger Anders Parment, som menar att den nuvarande trenden är att företagen curlar sina medarbetare av rädsla för att inte vara attraktiva nog.

– En del företag lägger massor med resurser på kuddrum och fredagsbarer, men mindre på vad man gör och levererar. Det där kan gå för långt. För unga människor i dag har det blivit allt viktigare att ha ett meningsfullt arbete, säger Anders Parment.

GENERATION X, Y & Z

En populärvariant av generationsindelning:

  • Generation X (födda 1961–1980): den ironiska generationen, anses vara självständig, flexibel och pragmatisk.
  • Generation Y (födda 1981–1995): karriärister, sägs vara självupptagna, krävande och ha synpunkter på det mesta.
  • Generation Z (födda 1995 och senare): tycker att familjelivet är viktigare än jobbet, toleranta och öppna, curlade från barndomen och krävande.  
Jobbrelationer

7 sätt att bli en bättre talare

Rösten är vårt viktigaste uttrycksmedel för att skapa förtroende och motivation. Här är sju tips för att bli en bra talare – och behålla publikens intresse genom hela presentationen.
Publicerad 15 februari 2024, kl 06:04
Tecknad illustration av en kvinna i en talarstol som pratar inför publik.
Att tala inför folk kan kännas svårt. Här är 7 tips hur du använder din röst för att skapa förtroende och motivation. Illustration: Colourbox.

1.  HITTA RÄTT TEMPO

Karismatiska talare pratar ofta i ett lite snabbare tempo än normalt, vilket får dem att låta passionerade och självsäkra. Att hitta balansen kan dock vara svårt. Talar du för snabbt kan du låta nervös eller stressad, talar du för långsamt kan du låta uttråkad eller nonchalant.

 

2.  VÅGA VILA I PAUSEN

 Undvik utfyllnadsord som ”ööh” och ”liksom”. De stjäl fokus och du riskerar att åhörarna tappar intresset. Att i stället våga landa i pauser inger en känsla av självförtroende och ger lyssnarna möjlighet att processa det du sagt.

 

3. SPELA IN DIG SJÄLV

För att kunna jobba med din röst måste du lära känna den. Spela in dig själv och lyssna på hur du låter. Ge dig själv feedback, både positiv och negativ. Tänk på hur du använder melodi och tempo. Låter du uttråkad, nervös eller självsäker?

 

4. VÄRM UPP RÖSTEN

Värm upp rösten varje morgon för att få en god rösthälsa och bättre talteknik. En enkel övning är att använda ljudande konsonanter. Ta ett djupt andetag genom näsan och ljuda ut ett ”V” på ton tills luften tar helt slut. Det spelar ingen roll vilken ton du väljer, men du kommer att låta ungefär som en dammsugare. Repetera övningen tre gånger.

 

5. ANVÄND RÖSTENS VERKTYGSLÅDA

Tempo, talmelodi, paus, volym, tonalitet och betoning. Det är några av de verktyg du kan jobba med för att låta mer indragande och skapa dynamik när du pratar.

 

6. ANVÄND HÄNDERNA

Människor som pratar med händerna upplevs som mer trovärdiga. Gestikulera för att poängtera de ord som är viktigast. Tänk på att rörelserna ska kännas naturliga, inte överdrivna – spara dina ”jazzhands” till aw:n.

 

7. TALA PASSIONERAT

Det handlar inte bara om vad du säger – utan om hur. Håll en hög energinivå – tala med passion och ha ett öppet, självsäkert kroppsspråk. Då kan du få vem som helst att bli intresserad av vad du har att säga. Att låta det minsta ointresserad eller osäker smittar av sig på stämningen.

 

FÄLLOR ATT SE UPP MED!

Undvik att dricka kaffe, te och annat vätskedrivande precis innan presentationen, det torkar dessutom ut stämbanden. Känner du dig trött i rösten eller är hes ska du absolut inte viska – det skadar rösten mer. Känner du dig ofta trött i rösten bör du kontakta en sång[1]pedagog som kan hjälpa dig att hitta rätt talteknik.

Text: Vera Viksten

KÄLLA: Cecilia Brändström, röstcoach