Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Blodig konferens i Strandbergs nya roman

Blotta ordet teambuilding kan få den mest lekfulla att fasa. Författaren Mats Strandbergs nya skräckthriller Konferensen handlar om den värsta tänkbara formen av teambuilding – när en grupp kollegor måste samarbeta för att undvika döden.
Petra Rendik Publicerad
Henric Lindsten
I sin nya skräckroman Konferensen skildrar Mats Strandberg en teambuilding som spårar ur. Henric Lindsten

Visst borde det ha skrivits fler skräckromaner om konferenser som spårar ur, med tanke på hur rysliga de kan vara i verkliga livet?
– Ja, jag tycker också det! Arbetslivet är en sådan bra grogrund att utgå från. Hur många släkthemligheter har det inte skrivits om? Men relationer på en arbetsplats kan vara minst lika intensiva. Vi tillbringar trots allt nästan halva vår vakna tid på jobbet med människor vi själva inte valt att umgås med.

Utan att spoila för mycket, vad handlar Konferensen om?
– Om en väldigt blodig natt på en konferensanläggning. Vad som händer med en grupp människor på en dysfunktionell arbetsplats när de blir tvingade att teambuilda på riktigt, där förmågan att samarbeta betyder skillnaden på liv och död. Konferensen handlar om relationer på en arbetsplats och hur lite vi egentligen vet om de vi jobbar med.

En thriller?
– Konferensen går att läsa som en thriller men för mig är det skräck. Fredag den 13:e-filmerna fick mig att älska genren och boken har drag åt det hållet. Men det är vuxna kommunanställda som åker på konferens i stället för unga kåta tonåringar som campar i skogen.  

Vilka är karaktärerna på konferensen?
– Jag ville ha en grupp med olika egenskaper och olika sorters erfarenheter. En av dem jag pratat med under researchen är arbetsplatspsykologen Björn Hedensjö för att hitta olika arketyper på en arbetsplats. Det är chefen som inte borde vara chef, han som snart ska gå i pension och checkat ut kontra den yngre idealisten med stort rättspatos som kanske är lite svart och vit i sitt tankesätt. Och så den sköna killen, typen som är den värsta jag vet. De som är lata och fuskar på grupparbeten men alltid kommer undan. Nu har jag fått användning av min avsky i boken.  

Hur många hemska konferenser har du själv varit på?
– Jag har testat på en del teambuildinglekar, många barnkalasliknande. Springa i labyrinter och hjälpa varandra att hitta rätt, bygga torn av backar och fästa post-it-lappar på kollegans rygg där man skrivit tre bra och en dålig egenskap. En del sådana övningar legitimerar ju nästan mobbing på något sätt.

– Teambuilding med jobbet är i alla fall ett ämne som engagerar har jag märkt. Många jag har pratat med har mardrömshistorier att berätta

I dessa tider känns konferensresor väldigt avlägset. Hur tänkte du kring det när du skrev boken?
– Jag satte igång under hösten 2019 under ett PR-besök i Brasilien. Sedan slog pandemin till. Det var svårt att skriva när jag inte visste vilken värld jag skrev för. Börjar man längta tillbaka till kontoret och kollegorna kan ju boken fungera som ett botemedel kanske, haha.

Dina böcker har utspelat sig bland annat på en färja, ett ålderdomshem och nu på en konferens. Vilken annan arbetsplats kan möta ond bråd död nästa gång?
– Just nu är jag trött på arbetsplatser och inne på annat. Men jag är ju egenföretagare …

Mats Strandberg

Mats Strandberg är en svenska författare och krönikör som slog igenom med Cirkeln som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Efgren. Han har hyllats för sina skräckromaner Färjan och Hemmet och ungdomsromanen Slutet av såväl läsare som kritiker världen över.

Konferensen är hans senaste bok som utkommer på Norstedts den 19 april.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande.