Människor som blir slagna när de försöker ta sig in på Kabuls flygplats. Andra som klamrar sig fast utanpå militärflygplan. Bilderna av panikscenerna och brutaliteten efter att talibanerna erövrat makten i Afghanistan har chockerat omvärlden. Många ställer sig frågan vad som kommer hända och hur man kan hjälpa den afghanska befolkningen.

Svenska Afghanistankommittén, SAK, som bland annat bedriver skolor och sjukvård i landet, har fått enormt många samtal och mejl de senaste dagarna. Personalen är överväldigade av responsen som lett till en rejäl arbetstopp.

– Vi är inte vana vid insamlingar av den här omfattningen. Förutom att vi fått många nya givare har många hört av sig och vill hjälpa till. Vi är enorm tacksamma att folk bryr sig om ett land så långt borta, säger Elisabeth Ramerius.

Svenska Afghanistankommittén har över 6 000 lokalanställda i Afghanistan. Vad som kommer hända med verksamheten under talibanernas regim är svårt att svara på i dagsläget.

– Prio ett just nu är personalens säkerhet. Vår ambition är att fortsätta men det får inte vara på bekostnad av att de far illa. Vi har ett högt förtroende i landet, även talibanerna respekterar oss, de behöver ju också skolor, sjukvård och rent vatten.

SAK:s fokus ligger på landsbygden och att hjälpa extra utsatta grupper som barn, kvinnor, internflyktingar och personer med funktionsnedsättningar. För att kunna nå framgång för man dialog med lokala byråd.

– Vi har varit verksamma i talibantäta områden i många år och jobbat med byråden. Det återstår att se vad som händer nu, men även många talibaner vill att deras barn ska lära sig läsa och skriva och ha tillgång till sjukvård, säger Elisabeth Ramerius.

Hur känns det när det organisationen jobbat för så länge riskerar att raseras?
– Jag tänker inte så. Min inställning är att den här situationen bara måste gå att lösa. För mig är det otänkbart att extremister kan ta över ett land och kidnappa en civilbefolkning, och att det ska få fortsätta. Situationen är helt förfärlig och den gick mycket snabbare än vad vi trodde, även för oss som är insatta i hur Afghanistan fungerar.

Mitt i all tragik känner medarbetarna vid kontoret i Sverige en stolthet. Deras kompetens efterfrågas och deras kärnfråga får mycket utrymme i media.

– Mitt och alla mina kollegors arbete känns otroligt meningsfullt och givande. I synnerhet i en sådan här exceptionell situation. Men även under mer normala betingelser så ger det här jobbet en värdefull insikt i hur världen fungerar och människors villkor.

För närvarande arbetar personalen på Svenska Afghanistankommittén som sagt för högtryck. Elisabeth Ramerius, som även är ombud för Unionen, kan se en fara med den höga arbetsbelastningen.

– Att ha ett så här skarpt läge, när vi fortfarande jobbar hemifrån, gör att det är viktigt att ha koll på hur alla mår. Det är lätt att man springer på alla bollar, men man måste prioritera stenhårt – allt är inte lika viktigt just nu och det måste inte vara helt perfekt. Mitt råd är att be om hjälp om arbetsbelastningen blir övermäktig, av kollegor och av närmaste chef.