Nästan undantagslöst har dessa ifrågasättanden varit en följd av Skatteverkets kontroller eller medias avslöjanden. Uppenbart brister informationsutbytet mellan fack och arbetsgivare, eller så saknas kunskap eller intresse att följa upp dessa frågor.
De fackliga organisationerna har sedan medbestämmandelagens (MBL) tillkomst i mitten på 1970-talet haft ett effektivt vapen mot oseriös verksamhet. Det handlar om de 38:e och 39:e paragraferna som säger att arbetsgivaren måste förhandla med facket när arbetsuppgifter läggs ut externt och att facket har rätt att lägga in veto i vissa fall.
Under senare år har det blivit allt vanligare att arbetsgivare tecknar ramavtal med olika typer av entreprenadföretag, konsultförmedlare och bemanningsföretag som i sin tur vidareförmedlar uppdragen till andra företag och firmor. Om kontrollen av underleverantörerna brister kan detta öppna dörrar för oseriösa aktörer.
För att hindra oseriös verksamhet och främja arbetsgivare som följer avtal och lagstiftning är det synnerligen viktigt att de fackliga företrädarna får god utbildning och information om arbetsgivarens förhandlingsskyldighet när man ska teckna ramavtal med uppdragstagare. Arbetstagarrepresentanter i bolagens styrelser har ett stort ansvar, inte minst för CSR, företagens sociala ansvarstagande.
Det här ligger förstås även i fackförbundens eget intresse. Fackliga förtroendevalda måste få bättre möjligheter att protestera mot oseriös verksamhet hos sina arbetsgivare med stöd av MBL. De måste också få bättre kunskaper om de konsekvenser som oseriös verksamhet medför för individer, arbetsgivare och samhälle.
Penilla Gunther (KD), Riksdagsledamot
Ordförande Kristdemokraternas fackligt-sociala råd
Björn Nyström (KD), Vice ordförande Kristdemokraternas fackligt-sociala råd