Jag har tidigare med förbundet hårt drivit arbetstidsfrågan inom SIF, tillsammans med bland andra Lennart Sjösten och Bo Hallberg.
Det är därför med stor undran jag läser i onsdagens Metro under rubriken "Var fjärde jobbar övertid gratis" att Unionens samhällspolitiska chef, Cecilia Beskow föreslår medlemmarna att prata med sin chef om hur man ska vara tillgänglig och flexibel - istället för att centralt reglera arbetstidsfrågan.

Jag undrar vad ska vi då ha en fackförening till? Jag vill tro att det är en tankevurpa.

Om det stämmer så förstör hon allt arbete som SIFs arbetstidsgrupp tillsammans med de branchdelegationer och andra fack mödosamt arbetade fram.
SR-koncernen hade tre centrala konflikter på 90-talet kring arbetstidsfrågan som kostade massor av tid och kraft.
 
 Kan jag få en förklaring och få det i er tidning eftersom det vore bra med en diskussion i vår fackpress?
//arbetstid

SVAR:
Unionens linje har alltid varit att de problem som vi upplever i arbetslivet först och främst ska lösas genom kollektivavtal. Vi försöker alltså alltid driva en fråga så långt det går genom våra förhandlingar innan vi förespråkar lagändringar.

Balans i tid är en av Unionens tre hjärtefrågor, där ryms mycket men också frågan om tillgänglighet. För att lösa problemet med att många av våra medlemmar upplever att de måste vara ständigt tillgängliga för arbetsgivaren under sina viloperioder driver Unionen frågor om tillgänglighet i avtalsrörelsen, men vi ser också att det krävs tydliggöranden från arbetsmiljöverket när det gäller arbetsmiljölagen och att det utfärdas föreskrifter om den psykosociala arbetsmiljön där vi menar ostörda viloperioder är en viktig del i en god arbetsmiljö. Därför vill Unionen inte se någon central lagstiftning i frågan på det sättet som den tyska arbetsmarknadsministern driver -- vi vill istället lösa det genom avtal och arbetsmiljöverkets föreskrifter.

Det lokala arbetet har alltid det som driver på för förbättring i medlemmarnas vardag, det är där som vi kan åstadkomma en förändring på riktigt. Positiva erfarenheter från det lokala fackliga arbetet letar sig också många gånger vidare till de centrala avtalen, men arbete på central nivå får inte tas som en ursäkt för att inte försöka förbättra lokalt. På många ställen runt om i landet har man också, antingen ensidigt från företagen eller på initiativ från den fackliga parten löst frågan om den ökade möjligheten till tillgänglighet efter arbetstid. Unionen försöker också kontinuerligt genom alla våra arbetsmiljöombud se till att skapa en god arbetsmiljö.

Idag upplever många tjänstemän att de befinner sig i ett gränsland, där det inte finns några tydliga regler för vad som de förväntas göra, och ibland utnyttjas denna osäkerhet från arbetsgivarhåll. Det finns inga bra begrepp för detta, och Metro är inte alltid det bästa medium för att framföra det, men några har valt att beskriva detta som samvetsberedskap - tjänstemännens lojalitet och ansvarskänsla för sitt arbete används för nästan ersätta arbetsgivarens ansvar för att verksamheten planeras på ett ur arbetsmiljöperspektiv bra sätt.

Finns det otydlighet i vad som förväntas så ska man i första hand be om ett förtydligande från sin chef, om man anser att det är oskäligt eller bryter mot de överenskommelser som man haft ska man naturligtvis ta kontakt med sina fackliga företrädare. Finns det kollektivavtal på arbetsplatsen så har ju också arbetsgivaren förbundit sig till att följa de regler som finns i avtalet, saknas dessa så har vi fortfarande möjligheten att driva det som en arbetsmiljöfråga.

För att råda bot på otydligheten i vad som förväntas tror jag att det många gånger behövs någon form av policy på arbetsplatsen, eller personalpolitik, för att det ska vara känt om vad som gäller i tillgänglighetsfrågan. En sådan policy får naturligtvis inte bryta mot lag och avtal, och tas bäst fram tillsammans med medarbetare och deras företrädare.

I Metro-intervjun framförde jag också Unionens ståndpunkt att vi inte vill ha någon form av central reglering/lagstiftning som säger att ett företags servrar måste stänga ner kl. 17.00, eller något annat klockslag. Ett sådant system hade på de flesta arbetsplatser omöjliggjort exempelvis flextidsavtal som har en väldigt positiv inverkan på tjänstemännens känsla av frihet, möjlighet att få en bra balans mellan arbete och fritid samt hälsa. Många verksamheter måste också bedrivas dygnet runt eller mot andra tidszoner -- vilket vi ser som ännu ett hinder för att genomföra en central lagstiftning i frågan.

Arbetstidsfrågor är otroligt viktiga frågor och jag välkomnar alltid alla tillfällen att få ta diskussioner om det, men jag har väldigt svårt att se hur min ståndpunkt eller mitt svar i Metro-intervjun skulle betyda att allt arbete från Sif:s arbetstidsgrupp har gått om intet. Tvärtom så bygger Unionen alltid vidare på de resultat vi arbetar fram och utvecklas i takt med omgivningen.
//Cecilia Beskow, Samhällspolitisk chef Unionen