Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Under välpolerad fasad är allt ett fuskbygge

Hoten ökar mot handläggare på Försäkringskassa och Arbetsförmedling. En del hotar att de ska ta livet av sig andra hotar personalen. Det är väl inte så underligt, man behöver inte vara forskare för att fatta att detta är ett resultat av politikernas ogenomtänkta direktiv.
Publicerad 11 maj 2015, kl 14:00

Det är verkligen synd om personalen men mest synd är det väl ändå om de människor som faktiskt hamnar i kläm, blivit sjuka och/eller arbetslösa, en socialförsäkring full av inskränkningar och motkrav, byråkratiska regelverk som ingen förstår sig på. Det känns som det ibland bara handlar om att frissera statistiska siffror, samtidigt som en del verkar skryta om att det går bra för Sverige talar den höga arbetslösheten och sjukskrivningsstatistiken rakt emot detta.

Borde inte detta fantastiska föregångsland ha en bättre socialförsäkring och välfärd, nöjdare medborgare och byråkratiska handläggare som trivs på jobbet efter över 100 års demokrati? Vilka idiotiska krafter är det som ligger bakom destruktiviteten i systemet, varför ska människor som redan har haft otur i livet plågas till döds?

Alliansens politik har vi redan sett resultatet av och SD är inte mycket bättre, hoppet stod till de röd-gröna men de verkar vara helt och hållet handlingsförlamade. En misslyckad flykting- och integrationspolitik, brist på jobb och bostäder, psykisk ohälsa ökar, självmorden ökar bland ungdomar, det krävs ett självmordsförsök innan man får vård. 

Sverige verkar så fint på ytan, rena gator, ordning och reda, myndigheter och lagar men under bakom den välpolerade fasaden verkar allt vara ett fuskbygge, fullt med röta och mögel, genomruttet, myndighetspersoner som bara försöker klara sig till nästa lön och ta så lite ansvar som möjligt, chefer som bara bryr sig om sina förmåner och karriär, vila på jobbet och ut med segelbåten på kvällen eller golfbanan, handläggare som lever i skräck att råka ut för svåra klienter som hotar eller bli omorganiserade. Man blir mörkrädd när man försöker förstå hur samhället fungerar, vad som händer när man blir sjuk eller arbetslös i dagens Sverige.

//Anna

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson