Framför allt när de flesta av prognosinstituten knappast delar våra värderingar? Vore det inte bättre att använda de siffror som finns från föregående år? Då vet vi ju hur det gick. Chansen att vi får ut mer än vad prognosernas medeltal ger (och arbetsgivarna väger ju alltid ner detta) är nästan obefintlig och möjligheten att återta förlorad mark täpper riksbanken till med räntehöjningar. Det vill säga, vi är ständigt torsk och förlorar mer och mer av det värde vi skapar i näringsliv och förvaltningar. Det framgick med all tydlighet av artikeln om vår minskade del av mervärdet i Kollega nr 8; 2010. Dags att byta taktik? - innan rollerna är ombytta så vi får 1/3-del av det vi skapar och arbetsgivarna 2/3, istället för tvärtom som det var för 20 år sedan.
//Lasse Månsson
Tro inte på prognosmakarna
Artikeln i senaste numret av Kollega om Prognosmakarnas (naturliga) oförmåga, väcker ånyo frågan: Är det så klokt att förhandla för flera år med prognoser som utgångspunkt?
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?
När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Mer bonus till folket!
Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går dåligt och med stora förluster. Gör de likadant med chefernas bonusar?