Logo
Sök
Insändare

Sverige skall inte vara övningsplats för främmande länders krigsövningar

Allisansregeringen har givit USA tillåtelse att öva bl a bombfällning under två veckor i augusti i Vidsel, Norrbotten. Det är kränkande både mot svenska folket och vår alliansfrihet att Alliansregeringen nu gett USA tillstånd att öva bombfällning och stridsöva på svenskt territorium.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Rent principiellt skall vi inte låta främmande makter öva krigsspel i Sverige. Men det är mer än utmanande när man släpper in en stat - USA - som urskiljningslöst bombar och dödar civilbefolkningen i bl a Irak, Afgahnistan etc. Men inte bara detta utan USA använder också i sin krigföring s k utarmat uran eftersom det har större genomslagskraft än traditionellt artelleri. Vad vet vi om man inte använder det även vid övningar i Vidsel?. Dessa projejktiler utsänder strålning som bevisats medföra sjukdom och dödsfall bland befolkningen där det använts. Det har sålunda en lång kvardröjande effekt i de områden där det använts.

Det är ur  humanistisk synpunkt helt oacceptabelt att vi har försvarsutbyte med en stat som så hänsynslöst bryter mot mänskliga rättigheter och FN-konventioner.Det är också häpnadsväckande hur regeringen och inte minst utrikesminister Bildt fullständigt struntar i alla de grymheter USA gör sig skyldig till. Ord som oförbehållslös partiskhet är alltför svagt. Jag uppmanar nu alla som har möjlighet att demonstrera mot denna kränkning av vårt lands självständighet, vår natur och inte minst mot Sveriges befolkning. Låt oss visa de styrande att Sveriges befolkning i motsats till dem ännu har kvar något av moral och värnandet av Sverige som en humanistisk stat.  
Olle Ljungbeck

Insändarredaktör Åsa Frisk

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Läs även