Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Svårt att nå Unionen coacher

Hej Unionen!
Eftersom jag ska skriva ett nytt kontrakt så ville jag ha lite coachning inför löneförhandlingen.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Jag mailade till er på den adress som ni hänvisade till och frågade hur det skulle gå till, fick ett automatsvar och mailade en annan adress.

Sen hörde jag ingenting av er på flera veckor.

När det började närma sig lönesamtalet så mailade jag en tredje adress, och frågade vad som var på gång och hörde ingenting.

Nu idag så ringde en person från er. Den sa att ni hade lite fullt upp men att vi kanske kunde boka in en tid om två månader.

Det är ju ett skämt. Jag ville prata med någon i en halvtimme om mitt jobb, hur företaget ser ut och vem jag är och sen få lite tips om hur jag ska löneförhandla, vilken lön jag bör ligga på och kanske något personligt tips.

Att det ska behöva ta tre månader, inklusive flera obesvarade kontaktförsök från min sida kan inte ses som annat än ett misslyckande från er sida.

Just coachningen och den personliga kontakten var någonting jag verkligen hoppades på när jag gick med i facket.

Vad hade ni tänkt att göra åt det här? I annat fall kanske det är lika bra att lägga ner den coachningen, eftersom den ändå inte verkar fungera.
//Fredrik

SVAR FRÅN UNIONEN:
Hej Fredrik!
Tack för att du uppmärksammar oss på detta. Jag vill först och främst be om ursäkt för att den interna hanteringen inte har fungerat i ditt fall. Det är helt oacceptabelt att du som medlem inte ska få den hjälp som du efterfrågar. Jag som ansvarig för Karriär och utvecklingstjänsterna kan försäkra dig om att vi tar detta på fullaste allvar och kommer därför se över våra rutiner i vår strävan att hålla en högkvalitativ service. Det vi just nu arbetar med är att försöka korta ner väntetider och förbättra våra system så att våra rutiner blir vattentäta. I de flesta fall fungerar hanteringen av coachförfrågningar bra vilket gläder oss. Vi vet att tjänsten är uppskattad och efterfrågad så i stället för att lägga ner tjänsten, önskar jag att du ger oss ytterliggare en chans att återskapa förtroendet. Hoppas att du har fått din fråga besvarad.

Vänliga hälsningar
Anna Wideklev
Utvecklare

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson