Min egen erfarenhet har jag från min före detta anställning på en ideel organisation där jag vågade visa civilkurage genom att ifrågasätta missförhållanden samt ekonomiska ogentligheter på en arbetsplats med hiearkisk karaktär och utpläglad svågerpolitik bland chefer och styrelse. Jag kunde inte bara blunda när man hade ihjäl fridlysta fåglar som berguv och häger i angränsning till fiskodlingen eller när ledare trakasserade barn och ungdomar i organisationens fiskeskola. Jag kände ansvar och skyldighet att uppmärksamma bidragsgivarna i kommunen samt Landstinget på dessa missförhållanden samt att ett
antal styrelseledamöter genom sina bolag arvoderade och konsulterade sig själva och där dom också tog besluten i styrelsen. Det handlar om 100.000-tals kronor som dom roffat åt sig genom åren.
Med ideelt ändamål menas att syftet inte är att främja medlemmars ekonomiska intressen, organisationen kan då inte affärsmässigt bedriva ekonomisk verksamhet för att främja syftet (ref. Skatteverket). Trots detta hade kommun och landsting inget att anmärka på just då?, men i dagsläget hade säkert en granskning sett annorlunda ut med tanke på kommunhärvan. Men man lever ju i roffarnas tidevarv och den som har möjlighet skor sig men med makt och möjligheter har man också ett ansvar.
För min egen del blev konsekvenserna av detta bestraffningspåföljder såsom utfrysning, trakkasserier och diskriminering. Anmälan gjordes till Arbetsmiljöverket som genom omfattande inspektionen fann allvarliga brister i den psyckosolociala arbretsmiljön.
Efter 15 års anställning blev jag varslad om uppsägning på grund av arbetsbrist. Jag är stolt att jag visade mod, om man i stället
knyter näven i byxfickan och inte agera då har man den moral man förtjänar.
Charlie Malmgren
f.d. föreningskonsulent