I en riksdagsdebatt i höstas fick vi veta att pensionärerna "ska få en månadslön till om året"! Så 600kr/år skulle alltså motsvara en extra månadslön? Det måste vara ett skämt!
Ibland undrar jag om man tror att pensionärerna lever i ett reservat där vi är immuna och isolerade från samhället i övrigt. Finns vi överhuvudtaget?
I samma samhälle äger en hel del förändringar rum för alla möjliga grupper. Det är ytterligare löneskatteavdrag. Det är lönehöjningar efter avtal genomförda i vanligt ordning av facket och arbetsgivare. Det är provisioner och andra ökningar av inkomster för medborgarna, enligt de avtal som var och en lyder under.
Man kommer, bortsett från avtalsenliga höjningar av löner, att höja alla möjliga sociala bidrag såsom föräldrapenning och barnbidrag osv. Allt det här är helt ok, men det övergår mitt förstånd varför pensionärerna inte ska kunna få del av en rättmätigt intjänad del av kakan.
Det är väl tabu att tala om riksdagsmännens höjningar som skett under dessa 4 år, men inte är det ju fråga om 50 kronor i månaden i varje fall.
Att neka till att pensionen är uppskjuten lön är ju rent löjeväckande. Vad är det annars? Ja, det är i alla fall inte en ersättning utan motprestation. Att här dra upp vems skattebidrag som blir pension för vem skulle leda alldeles för långt.
Pensionen, för de allra flesta i vårt samhälle, är indragna medel från ett helt yrkesliv av; delar av inbetald premiär skatt från varje arbetstagare i landet, delar av inbetalade arbetsgivaravgifter beräknade på arbetstagarnas lönesumma, delar av lönehöjningar som vi avstått i förhandlingar i avtalsrörelser just till pensioner, delar av allmänna anställningsvillkor, förhandlade utifrån utrymmet i avtalsförhandlingar också till pensioner.
Att hävda något annat är att låna sig till den ohederliga tolkningen som krävs för att kunna genomföra den diskriminering som pågått sedan Alliansen tillträdde 2006.
Det är inte utan att man börjar leka med tanken på hur det skulle ha sett ut om man fått behålla alla dessa avdragna/inbetalade medel själv, vilket är brukligt i många länder.
Man kan ju också fundera över hur många arbetstillfällen på alla dessa fackliga försäkringsbolag, som inte funnits idag om så varit fallet.
En annan fundering jag har är varför det aldrig talas om den miljard som Persson tog ur AP-fonderna?
//Brita Dufmats-Derwén, Medlem i Unionen och fd ombudsman i Sif