Elektrisk energi har ingen marknad, eftersom den konsumeras i samma takt som den produceras. Ingen har, till skillnad från mark och övriga naturtillgångar, möjlighet att komma över och lagra större del än vad som är rättvist ur fördelningssynpunkt.
I sin iver att följa EU:s direktiv om att skapa privata vinster på allmänhetens bekostnad tillverkades den så kallade Kalle Anka-börsen (SVD 2010-01-13), mer passande i Ankeborg än i Sverige: elbörsen NordPool.
På så vis skaffades ett tidsfördriv för ett antal undersysselsatta flickor och pojkar från våra handelsinstitut.
Mycket snabbt såg dessa till att priset på el steg till rent barocka nivåer efter att i åratal legat på en låg och accepterad nivå. Produktion och distribution var ju i samhällets, dvs medborgarnas hand.
Till skillnad från rörelserna på finansmarknaden - börser, valutahandel och annan sifferflyttande verksamhet - rör sig NordPool med riktiga pengar. Därmed menas pengar som har direkt koppling till människornas arbetstid. Tid är inte pengar, pengar är tid - människors tid.
Elpriset skall hållas lågt, i solidaritetens namn lika för hela landet.
Detta kan accepteras eftersom hela elkedjan ägs och kontrolleras av oss alla.
För att undvika slöseri - och samtidigt förvissa sig om att energin utnyttjas effektivt - införs omvänt stafflade priser.
Därmed menas att varje medborgare/hushåll har rätt till en av riksdagen beslutad viss mängd kWh till ett pris. Uttag därutöver höjer priset stegvis. Hur dessa steg skall utformas är lätt att demokratiskt fatta beslut om.
Med tanke på de mångåriga vinster de privata elbolagen erhållit genom alltför höga elpriser, behöver dessa inte ersättas med pengar, utan endast tas tillbaka till de rättmätiga ägarna: medborgarna.
Må detta vara ett steg för att återinföra det starka solidariska samhället som genom EU:s direktiv slagits sönder, till förmån för personlig girighet, egoism och ren dumhet.
//Claes Göran Öhrlund, Stockholm