Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Min historia

Jag är 47 år akademiker, systemvetare, jobbat med IT i 20 år blev arbetslös 2009. Har haft arbetstider på uppemot 85 timmar i veckan under IT-bubblan och sedan dess haft stressrelaterade problem (utmattningssyndrom) och det har inte släppt trots dryga 3 års arbetslöshet varvat med studier.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

 När jag arbetade som mest fick jag ofta ta över andras uppgifter och fick ofta höra "det är bättre du gör det så vet vi att det blir gjort". 
 
Jag har precis deltagit i ett arbetsträningsprogram hos Personalstrategerna med en kommande 3-månaders arbetsträningsperiod på ett företag - det enda jobb
de kunde erbjuda var fastighetsskötare med uppgifter som att städa trappor, skotta snö. Även om det var ett av mina sista förslag på listan känns det mer som samhällstjänst. De tyckte att ett praktiskt arbete är bättre än att sitta på kontor. Jag tror inte att det kommer att hjälpa mig snarare tvärtom.
 
Jag misstänker att det är mycket IT-folk som går arbetslösa idag.
Ett av företagen jag har arbetade på i 10 år heter IFS, de frodades i Sverige under slutet av 90-talets andra hälft - sedan ett decennium har de gjort kraftiga nedskärningar i Sverige och väst men har anställt på Sri Lanka - den totala personalstyrkan är oförändrad.
Det finns gott om info om detta på youtube och nätet. Snedvriden konkurrens pga av lägre löner/valuta!?
 
Man har inte så många bra val som arbetslös akademiker. En del omfattas av trygghetsfonden. Man erbjuds ingen utbildning och vill man läsa universitetskurs får man göra uppehåll max 1 år annars förlorar man ersättning fr FK.


Vad gäller hjälp med utmattningssyndrom och socialstyrelsens rekommendationer möts man av i stort sett obefintlig förståelse och minimal hjälp från både vård, FK, Capio Psykiatri mfl.
 
Min personliga uppfattning är att det känns som ett stort svek både från företag och myndigheter.
 
Jag skulle vilja veta era åsikter om Personalstrategerna och hanteringen av arbetslösa. Kanske en blivande artikel och bra info till politikerna hur det står till. Jag undrar om en arbetslös utbränd politiker skulle kunna tänka sig att arbetsträna som fastighetsskötare.
//Signatur okänd

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson