Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Manifestation mot mobbning

Händelserna i Bjästa har upprört hela Sverige och bidragit till att avslöja mobbningens fruktansvärda mekanismer och de nya möjligheter som de sociala medierna erbjuder. Mobbning förekommer naturligtvis över hela landet och skolinspektionen har nyligen meddelat att nio av tio skolor brister ifråga om antimobbningsarbete.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Men mobbning bland skolungdomar skulle knappast ha nått sådan omfattning om det inte vore för den likgiltighet, som vuxenvärlden visar. Mobbning och kränkande särbehandling  på arbetsplatserna är förbjudet som framgår av arbetsmiljölagstiftningen, brottsbalken kap 3 och arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter 1993:17, men rättstillämpningen fungerar inte alls i enlighet med lagstiftarens intentioner.

Här behövs ökad insikt och empati,  skärpt rättsmedvetande, politisk handlingskraft och mod att stå upp för de utsatta i alla enskilda fall.

Organisation Mot  Mobbning  inbjuder därför  till en manifestation mot mobbning  lördagen den 29 maj med början kl 11 i S:ta Klara kyrka i Stockholm. På programmet står paneldiskussion, utställningar, sång och musik, ljuständning för dem som inte orkat leva längre pga kränkning och utstötning. Manifestationen avslutas med tal  och appeller på Sergels torg. Organisation Mot Mobbning hälsar alla välkomna att delta  i denna manifestation mot det tysta våldet i skolor och på arbetsplatser.
Mats Jonsson,    Uppsala
Ordförande i  Organisation Mot Mobbning

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson