Jag har inte känt någon samhörighet med Kollega som facktidning eftersom det alltid handlar om dem som har jobb. Det skrivs inget om oss så vi finns inte.
Själv är jag på väg in i fas 3 och måste nu aktivt söka en arbetsplats där jag får jobba gratis och arbetsgivaren ska få betalt för att ha mig där. Samhällstjänst heter det, brottslingar brukar få göra samhällstjänst men under en betydligt kortare tid än arbetslösa. Samtidigt så ska jag söka vanligt jobb.
Man känner sig så hopplös och omyndigförklarad när arbetsgivaren ska få betalt. Vi har ingen som vi kan framföra våra åsikter till. Jag känner mig verkligen ensam eftersom jag inte känner någon som är i samma situation. Vi borde ha en egen "fackförening" eller blogg så att man kan dela sin frustation med någon.
//59 år och värdelös