Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Kristider

Mina papper inkom till akassan 30/9. Det känns och är länge sedan.Jag har haft kontakt minst en gång i veckan för att höra hur det har sett ut i "kön" hos min handläggare. De tyckte att det gick väldigt långsamt, stod stilla på samma plats i "kön" så till slut kopplades jag in till handläggaren 24/10.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Fick då besked om att det för det första inte kunda talas om en kö, fanns inte köer. Frågade om man kunde få mellan tummen och pekfingret hur lång till det skulle ta innan jag skulle kunna få besked och få börja stämpla.

Fanns inga tidsplaner, jag påtalade min oro, då jag stått still på plats 11 i "kön" i två veckor. Min handläggare gick då in i datorn och kikade på mina papper, såg att  beslut i mitt ärende inte skulle kunna tas av henne, då "antagningabesked eller studieplan" saknades, jag studerade 50 procent KemiA, när jag skickade in ansökan till unionens akassa. Jag meddelade då att jag gått ner på procent till 25 procent, jag studerade inte längre på 50 procent, och att jag skulle skicka nya papper och studieplan till det. Men det finns inga anteckningar gjorda i datorn, tyvärr gjorde hon inga sådana.

 Jag skickade de nya papperna som jag anmodades + studieplanen från NTI som jag skulle. Detta resulterade att hon tog beslut om att jag ej skulle få någon ersättning då jag studerar på "75 procent"? Ja hon plussade då ihop kemiA 50 procent och kemiA 25 procent istället.

Hur kunde plötsligt  ett beslut om då, den enda studieplanen som inkom var på 25 procent, finns ingen studieplan på 50 procent studier, då jag gått ner på procent. Har aldrig läst 75 procent.

Om vi nu skulle förmoda att jag läser KemiA på 50 procent genom en samordnare och 25 procent KemiA genom en annan skola?

 Hur kunde beslut tas, då det i så fall fortfarande saknas "antagningsbesked eller studieplan", för den ena........

Kanske det skulle ha ifrågasatts?

Nu är beslut taget, en begäran om omprövning måste göras, jag har skrivit ska förhoppningsvis få med det i postgången i morgon. Väntar på att få ett intyg/eller vad det kan kallas, pratade med rektorn idag på Bräcke gymnasieskola/komvux, hon förstod inte riktigt, men skulle skriva ett intyg att det bara är en KemiA jag läser och det genom NTI som  och det är bara på kvartsfart (25%).

Efter den korta handläggningstiden som varit så ser jag framemot den korta omprövningshandläggningstiden som kommer.

Är allt detta klart månne till veckan före jul?

Vänta på beslut, jaga för att få svar, vänta på nytt beslut, har/får inga pengar, detta gäller från 15/9 till jag hoppas på innan jul i alla fall.

Ja detta känns inte bra, jag har ju som tre barn också... Alla vet vi ju att inget är gratis, så hur ska jag göra? Pengar finns det ju tyvärr inte i överflöd här.

Hade detta missförstånd inte kunnat undgå via en kontakt, innan beslut fattades?

Någon i unionen får gärna ta kontakt med mig, då jag tycker att detta blev alldeles på tok.

Katarina

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Insändare

Mer bonus till folket!

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går dåligt och med stora förluster. Gör de likadant med chefernas bonusar?
Publicerad 11 augusti 2016, kl 11:51

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går så dåligt och med stora förluster.

Samtliga fackföreningar har godkänt att alla chefer ska få bonus då de är viktiga i det kommande arbetet för att få företaget på fötter igen.

Om Vattenfall fortsätter att blöda, kommer man då att återkräva bonuspengarna av cheferna?

//Tja vadå