Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Kaos på Unionens a-kassa

Jag är en tidigare ganska nöjd medlem i HTF inklusive HTF:s A-kassa. Jag har i de år jag har varit medlem alltid fått en smidig och vänlig betjäning av förbundet och a-kassan.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Numera är jag medlem i Unionen, förbundet har jag inga synpunkter på utöver att jag tycker det var tråkigt att samarbetsplanerna mellan HTF och Handels gick i stöpet, jag tycker det hade varit en mera naturlig sammanslagning.

Däremot har jag synpunkter på Unionens a-kassa. Mera osmidig hantering skall man leta efter. Omöjlig att få kontakt med när något går fel. Man möts av telefonsvararen som säger: "Det är just nu så många som ringar att vi inte kan ta emot fler samtal". Sedan kvittar det om man ringer morgon middag eller eftermiddag.

Att skicka e-post till A-kassan möts av ett standard svar som i stort inte tar sig an själva frågan, något svar på en replik man skickar får man inte.

Nu till mitt problem.

Jag hör till den goda årgången 1943 och blir alltså 65 om någon månad. I fjol började jag ta ut en del av min pension från maj och från i höst, jag har för mig det var september eller oktober, tog jag ut hel ålderspension. Därutöver jobbar jag i en mindre verksamhet med ekonomi och försäljning.

Jag fick reda på att jag i och med att jag ville ta ut full ålderspension inte skulle få a-kassa om jag blev arbetslös under de sista månaderna innan jag blev 65. Jag kontrollerade detta med HTF:s a-kassa och fick bekräftelse på detta. På inrådan av kassan lämnade jag så HTF:s a-kassa samt stoppade autogiro betalningarna till denna. Jag fick i god ordning papper jag fyllde i och en bekräftelse på att jag hade lämnat a-kassan i god ordning.

Döm om min förvåning när jag plötsligt får ett brev från Unionens a-kassa med krav på medlemsavgift för november 2007.

Jag kan förstå att något kan mankera när två förbund ska gå samman och bli ett, olika rutiner ska jämkas ihop, men jag har mycket lite förståelse för att det inte går att komma i kontakt med det nya förbundets a-kassa. Jag har än mindre förståelse för att man,  när man förklarar i e-post vad ens ärende är, alltså att det av misstag har gått en avi ut till mig för november 2007, att det svar man får är ganska snorkigt och av typen: Vi gör inga fel, det är du som medlem som har gjort fel.

Jag har i god ordning lämnat HTF:s a-kassa, jag har gjort exakt som tjänstemannen på sagda a-kassa och jag kom överens om att jag skulle göra. Jag vill inte ha prickningar vara sig det ena eller det andra stället för att det blir fel i samgåendet mellan de två systemen. Det måste rimligen vara en uppgift för Unionens a-kassas tjänstemän att reda ut.

Hans Peter Larsson,

en inte så glad Unionen medlem

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson