Har märkt det på min arbetsplats också, där vi som medarbetare inte får nån feedback. Har det hänt nåt negativt så blir det ett samtal med chefen men sällan någon individuell positiv feedback.
Tror att det skulle behövas avsättas mer tid för reflektion och diskussion för oss som medarbetare, annars blir det mycket som ligger och gror och irriterar samtidigt som det kvävs och missnöjet växer.
Jag har märkt att det finns en godtycklighet också som breder ut sig på arbetsplatserna, där det fattas beslut lite hursomhelst och där det lönar sig att vara vän/kompis med rätt person/chef/ samordnare för eventuella nytillsättningar av tjänster. Det kanske ni också hört från andra håll och arbetsplatser?
Tack för ordet!
/Anonym
Härskare finns överrallt
Läste artikeln om härskartekniker i senaste Kollega med stort intresse. Verkar vara ganska vanligt förekommande på alla slags arbetsplatser.
Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?
När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.