Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Har Ryan Air fortfarande inget kollektivavtal?

På senare år har det varit tyst om Ryan Air från fackligt håll. Jag har vare sig sett eller hört något om att man tecknat kollektivavtal. Så, nu vill jag veta hur det ligger till. Finns det avtal med Ryan Air? Om inte, varför görs/hörs inget? Tycker Unionen i så fall att det är OK att flyga med Ryan Air?
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Jag är pensionärsmedlem i Unionen och har tidigare varit anställd som ombudsman såväl i SIF som HTF.

Under hela min tid som fackligt aktiv - från 1967 - har jag strävat efter att vara lojal med de fackliga värderingarna, exempelvis när det gäller nyttan med kollektivavtal. Jag har många gånger vägrat anlita företag där avtal saknats och har naturligtvis i tidigare befattningar varit med om att teckna kollektivavtal.

Under min aktiva tid har jag bland annat varit med om att bojkotta ett och annat flygbolag som tillämpat oskäliga villkor för sina anställda.

Jag minns fortfarande känslan när jag på besök i New York stod och väntade på min resväska vid bagagebandet; Först av alla kom min väska, inte liggande som alla de andra utan stående och med behörigt avstånd till övriga väskor. På detta sätt kunde alla se den dekal som föranlett specialbehandlingen: Ban Lorenzo. Lastarna hade uppskattat den solidariska gesten.

Hur ska jag bära mig åt för att vara solidarisk idag? Ryan Air har ända sedan starten varit omstritt för sitt sätt att behandla personalen och för sin vägran att teckna kollektivavtal. HTF hade på sin tid flera kampanjer som gick ut på att sprida information om anställningsvillkoren i förhoppningen att detta skulle få folk att vägra flyga med bolaget och göra deta mer intresserat av kollektivavtal.

Men på senare år har det varit tyst om bolaget från fackligt håll. Och jag har vare sig sett eller hört något om att man tecknat kollektivavtal. Så, nu vill jag veta hur det ligger till. Finns det avtal med Ryan Air? Om inte, varför görs/hörs inget? Tycker Unionen i så fall att det är OK att flyga med Ryan Air? Då får kanske också jag krypa till korset och börja se mig om efter deras billiga biljetter när jag vill flyga ut i Europa. Men, om det inte är OK, vill jag se aktiviteter från Unionen för att få fler att bojkotta företaget.

Eller, hemska tanke, är det ingen -inte ens Unionen - som bryr sig om vilka anställningsvillkor de anställda vid Ryan Air och andra företag har, så länge jag/vi kan handla billigt?

Björn Carlström

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson