Jag är inte längre med i Unionen, har bytt arbete, men läser Kollega då maken är med. I senaste numret fanns en kort artikel "Snäll chef ökar lönsamheten". Denna fick mig att reagera starkt, faktum är att det gjorde ont i mig när jag läste slutet om att otrevlig jargong kan leda till mobbning, då personer med starkt socialt stöd på arbetsplatsen har råd att bete sig ohövligt.
En äldre kollega betedde sig som texten beskriver; småtaskig, spred rykten och pratade illa om alla. I synnerhet om mig efter att jag sagt ifrån att jag inte ville vara delaktig. Med facit i hand skulle jag inte gjort detta, det blev till slut ohållbart. Jag pratade med chefen som inte agerade mer än att på ett möte säga att vi inte ska prata skit om varandra. Kollegans beteende fortsatte, med stöd av en annan kollega. När en ny började som vikarie och hakade på orkade jag inte längre. Jag sjukskrev mig och pratade med chefen som inte gjorde något. Jag tror faktiskt att han var rädd för den äldre kollegan! När jag insåg att han var helt ointresserad av att stötta mig, förstod jag att det enda jag kunde göra för att överleva var att byta arbete, då självförtroendet var i botten och kroppen reagerade. Jag mår nu efter ett halvår bra, men det gör fortfarande ont i mig när jag bli påmind. Fortsätt att ta upp hur viktigt det är med god stämmning på arbetet!
//Eva
