Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

EU-domar kränker föreningsfriheten

EU-domstolens domar om Laval (Vaxholms-konflikten) och Viking Line kränker föreningsfriheten, enligt ILOs expertkommitté (refererat i EU&Arbetsrätt nr 1/2010). Enligt domarna har svenska och finska fack i de aktuella konflikterna inte rätt till stridsåtgärder för att teckna kollektivavtal om löner och arbetsvillkor. Byggnads och Elektrikerna dömdes därför att betala skadestånd på miljonbelopp.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

ILO är FNs organ för arbetsmarknaden, och består av representanter för regeringar, arbetsgivare och fackförbund. ILO har åtta s.k. kärnkonventioner som behandlar de grundläggande spelreglerna på arbetsmarknaden, som förbud mot slavarbete och barnarbete samt skydd för förenings-, förhandlings- och strejkrätt.

Det är konvention 87, en av dessa kärnkonventioner, som ILO nu anser att EU bryter mot. ILO-kommittén konstaterar att det kan finnas begränsningar av stridsrätten för att undvika irreparabla eller fullkomligt oproportionerliga skador för tredje man, men att man aldrig har ansett att det behövs en intresseavvägning med hänsyn till etableringsfrihet eller frihet att tillhandahålla tjänster. Det är just det Laval-domen handlar om, domstolen anser till och med att det är oacceptabelt att en arbetsgivare ska behöva sätta sig i förhandlingar med ett fackförbund om kollektivavtal då det gör det mindre attraktivt för arbetsgivaren att etablera sin verksamhet.
ILO-kommittén påpekar vidare att det överhängande hotet om ruinerande skadeståndskrav som blivit möjligt i ljuset av Viking Line- och Laval-domarna skapar en situation där fackföreningarna inte kan utöva sina rättigheter enligt konvention 87. Det var just så de en gång starka fackföreningarna i USA knäcktes. Domstolarna i USA dömde ut skyhöga skadestånd, vilket ledde till att fackföreningarna gick på knä ekonomiskt och inte vågade gå till konflikt.

I Sverige har den borgerliga regeringen efter Laval-domen ändrat lagen så att strejkrätten kraftigt försvagas. I stället för att värna de mänskliga rättigheterna, där ILOs kärnkonventioner är en viktig beståndsdel, lägger sig regeringen platt för EU-domstolen. Moderaterna säger sig i ord vara anhängare av fackföreningar och kollektivavtal, men gömmer sig bakom EU för att försvaga facket. Det är pinsamt att Sverige är medlem i en organisation där ekonomiska intressen går före mänskliga rättigheter, utan ett knyst av protester från regeringen.


Sverige bör verka för att EU-fördraget ändras så att mänskliga rättigheter, som yttrande- och tryckfrihet, föreningsfrihet och strejkrätt inte kan åsidosättas av vinstintrssen. Sverige bör också verka för en ändring av EUs utstationeringsdirektiv så att det utgör ett skydd för de anställda i form av ett golv för arbetsvillkoren, vilket var avsikten med direktivet, inte ett tak som EU-domstolen gjort om direktivet till. Löner måste kunna sättas genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden, inte genom statliga beslut.

Lennart Söderberg, Berit Bengtsson, Uppsala

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Insändare

Mer bonus till folket!

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går dåligt och med stora förluster. Gör de likadant med chefernas bonusar?
Publicerad 11 augusti 2016, kl 11:51

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går så dåligt och med stora förluster.

Samtliga fackföreningar har godkänt att alla chefer ska få bonus då de är viktiga i det kommande arbetet för att få företaget på fötter igen.

Om Vattenfall fortsätter att blöda, kommer man då att återkräva bonuspengarna av cheferna?

//Tja vadå