Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Det finns inte arbeten till alla arbetslösa

Riksdagen klarar inte av att skapa riktiga arbeten. Samtliga riksdagspartier slösar skattepengar på leksaksjobb och märkliga åtgärder som Aktivitetsgarantin och plusjobb för att mörka de verkliga arbetslöshetssiffrorna. Byte av regering till borgerlig medförde ingen förändring utan man fortsätter att sparka på dem som redan ligger.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Offren är de arbetslösa genom sänkta bidrag med mera. De nämns som arbetsovilliga och några nya jobb går inte att finna. Den sittande regeringen har haft lång tid på sig, men försöker som vanligt att lösa problem med tidigare beprövade och misslyckade åtgärder. Med tanke på effektiviseringar inom bl.a. industrin exempelvis datorisering och robotar är många jobb inte lika personalintesiva längre. Det är dock bara en av många olika faktorer. Kina växer enormt och många är de svenska företag som flyttar till Kina där billig arbetskraft lockar.

Det finns bara ett alternativ: att införa medborgarlön! Pengarna finns redan och betalas redan idag ut i sjukersättningar, arbetsmarknadspolitiska åtgärder arbetslöshetsersättningar med mera.

Samhället skulle få en bättre ekonomi och medborgarna skulle må betydligt bättre om vi införde medborgarlön. Alla skulle kunna leva drägligt, Sverige skulle må bättre! Och i den mån man får arbete så tjänar man också mer pengar och kan leva ett bättre liv. Men makt över arbetslösheten har styrt många in i riksdagen på bekostnad av de arbetslösa. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder gynnar massor av statliga direktörer som hunsar med människor och fylla på den egna plånboken med fallskärmar.
//Kjell Ek

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson