Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Betalt avgift i 35 år men blåst på ersättning

Sedan 1972 har jag varit ansluten till SIF och SIFs a-kassa. Den sistan januari i år blev jag så uppsagd p.g.a. arbetsbrist, efter att ha varit 100 % sjukskriven de senaste 6 åren (utmattningsdepression). Samtidigt beslutade Försäkringskassan att jag nu är 25 % arbetsför. De senaste 3 månaderna under min anställning hade jag, på eget initiativ och inte utan krångel från Försäkringskassan, arbetstränat 2 timmar per dag hos annan arbetsgivare.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Innan arbetsträningsperiodens slut kontaktade jag Arbetsförmedlingen för att klarlägga vad som gäller, eftersom företaget där jag arbetstränat ville erbjuda mig en provanställning på 25 % med lönebidrag. Arbetsförmedlingen sa då att jag måste anmäla mig som arbetssökande under handläggningstiden.

Sagt och gjort. Jag ringde till Unionens A-kassa och fick ansökan, ordnade arbetsgivarintyg och kopia på beslut från Försäkringskassan. Efter tre långa veckor kom så beslutet: Avslag!

Som motivering angavs att jag måste stå till arbetsmarknadens förfogande minst 17 timmar per vecka. Mina 10 räckte inte. Efter att ha betalt full a-kassa under hela mitt yrkesverksamma liv, (inkl. 6 år som sjuk), förvägras jag nu ersättning. Och detta, inte för att jag inte kan få något jobb, utan beroende på Arbetsförmedlingens ineffektiva behandling av ärendet som tvingar mig ut i arbetslöshet.

Känslan av utanförskap är det många som pratar om idag. Min situation är bara ett exempel. Det finns säkert många som behandlas mycket sämre, men min ilska och frustration över att inte få del av den försäkring jag för en gångs skulle behöver, är inte desto mindre. Myndigheter och organisationer får ökade resurser att jaga fuskare. Men deras bedrägliga beteende mot vanliga hederliga människor är det ingen som opponerar sig mot.

Varför ska jag vara kvar i a-kassan? Kommer jag någonsin att kunna få ersättning därifrån, och under vilka förutsättningar i så fall?  Det vore intressant att höra Unionens syn på detta.

Regeln om att man skall åta sig arbete för arbetsgivare minst 17 timmar i veckan för att få ersättning, innebär ju att alla som idag får sjukersättning men är arbetsföra mindre än 17 timmar per vecka, inte kan påräkna sig någon arbetslöshetsersättning alls.  Och hur många deltidsanställningar med så få timmar finns det att söka? I praktiken inga, vilket innebär att man som sjuk straffas flera gånger. Först genom en sänkt ersättning när man blir sjuk och sedan genom ytterligare sänkt ersättning när man får tillbaka lite av sin arbetsförmåga, men inte har ett jobb att gå tillbaka till.

Det är otillständigt av myndigheter och organisationer att behandla sina medborgare/medlemmar på detta sätt.

Annette Walter, f.d. informationschef

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Insändare

Mer bonus till folket!

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går dåligt och med stora förluster. Gör de likadant med chefernas bonusar?
Publicerad 11 augusti 2016, kl 11:51

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går så dåligt och med stora förluster.

Samtliga fackföreningar har godkänt att alla chefer ska få bonus då de är viktiga i det kommande arbetet för att få företaget på fötter igen.

Om Vattenfall fortsätter att blöda, kommer man då att återkräva bonuspengarna av cheferna?

//Tja vadå