Unionens konfliktgeneral Bosse Hallberg anser att det går att dra två lärdomar av konflikten. För det första är det en förutsättning att de anställda håller ihop. I det avseendet lyckades man. Trots att strejken drog ut på tiden uppstod ingen splittring bland medlemmarna. Den andra lärdomen blev mer dyrköpt.
- Om man ska lyckas måste verksamheten som man riktar konflikten mot vara tillräckligt viktig för att arbetsgivaren ska vilja slå vakt om den. I det här fallet var verksamheten inte avgörande för deras huvudverksamhet, de kunde ordna kunder på annat vis och lät den gå i stöpet.
Trots det anser inte Bosse Hallberg att Unionen tacklade frågan på fel sätt. Unionen har ett åtagande att förse medlemmar med kollektivavtal och i Fränsta fanns det ett antal medlemmar som ville ha avtal och var beredda att kämpa för det. Från Unionens sida upplyste man dem på förhand om att det fanns risk för att arbetsgivaren skulle välja att lägga ned, men de anställda var beredda att ta risken.
Trots det dystra slutet på historien var det Unionen som tog hem segern, anser Bosse Hallberg.
- Hade företaget varit lite strategiskt så hade vi kunnat åka på en backlash i media. Men nu var de så taffliga att det var vår bild som blev den rådande. Vi kom ut som vinnare på alla möjliga sätt – utom att vi inte fick kollektivavtal. Även de anställda sa efteråt att de kände sig som vinnare.
Så småningom fick de före detta anställda på callcentret i Fränsta emot utmärkelsen Årets stordåd av Unionen för sin kamp. Även Unionens insatser prisades. Vid 2013 års Spinngala – en pr-tävling – fick förbundet pris för sin digitala kampanj i samband med strejken.
