Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Nadja Bäck Uhr har levt som öppet homosexuell i över tio år. Hon har jobbat på flera mansdominerade arbetsplatser och är van vid en rå jargong, men har aldrig någonsin upplevt sig diskriminerad i arbetslivet. Inte förrän i höstas då hon sökte ett jobb som orderhanterare på klädföretaget Champion.
- Jag var på intervju för jobbet på bemanningsföretaget Performiq och fick besked av rekryteraren att jag gått vidare. Kort därpå hörde Performiq av sig igen och berättade att Champion ansåg att jag passade för jobbet men att de valt bort mig på grund av min sexuella läggning, berättar hon.
I ansökningshandlingarna hade Nadja Bäck Uhr angivit att hon var sambo med en kvinna. Man skulle kunna tro att sexuell läggning är en ickefråga för en svensk arbetsgivare vid en nyrekrytering. Men år 2013 var det uppenbarligen tillräckligt anmärkningsvärt för att Champions chefer skulle dra öronen åt sig.
- Först blev jag glad över att Performiq stod på min sida och brutit samarbetet. Samtidigt blev jag ganska chockad när jag fick höra om orsaken. Det kändes helt bisarrt och förlegat. Och det är skrämmande att företaget var helt öppna med varför de valde bort mig, säger hon.
Nadja bestämde sig direkt för att gå vidare med ärendet och kontaktade Unionen. Hon väljer nu att gå ut med sin historia för att fler ska våga berätta om diskriminering i arbetlivet till följd av sexuell läggning.
Under förhandlingarna mellan Unionen och företaget förklarade vd:n att det handlade om ett missförstånd.
- Det var intressant att sitta med under förhandlingen och träffa personerna från företaget. De blånekade till anklagelserna. Jag vill framför allt ha en ursäkt och ett erkännande av att det faktiskt hänt, säger hon.
Champion erbjöd Nadja 20 000 kronor i kompensation, vilket hon tackade nej till. I mitten av mars träffades parterna igen och då medgav Champion till sist att en diskriminering ägt rum.
Enligt Unionens förbundsjurist Elisabet Ohlsson uppfyllde Nadja kraven för tjänsten. Hon slår fast att bevisningen i målet var ovanligt bra. Arbetsgivarsidan insåg att förutsättningarna att vinna inte var särskilt stora när representanter för rekryteringsföretaget var berett att vittna mot dem.
- Det är ovanligt att man så tydligt kan bevisa ett diskrimineringssamband, det största problemet i den här typen av mål är att ord står mot ord, säger Elisabet Ohlsson.
- Att företaget nu medgett att det skett en diskriminering beror antagligen på den tydliga bevisbilden och att det finns två utomstående personer som hört chefen hänvisa till Nadjas sexuella läggning. Det är konstigt att vi inte kommit längre, att någon tycker att hur jag lever mitt privatliv har någon betydelse för min prestation på arbetsplatsen.
Parterna har nu nått en förlikning som innebär att Champion ger Nadja 60 000 kr i diskrimineringsersättning för kränkningen.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
