Hoppa till huvudinnehåll
Digitalisering

Billigare maskiner polariserar arbetsmarknaden

Datoriseringen har drivit fram en polarisering av arbetsmarknaden, åtminstone från 1990-talet och framåt, visar en rapport som presenterades på torsdagen. Hög- och låglönejobb ökar medan mittenlönejobben datoriseras, till följd av billigare dator- och robotteknik.
Gabriella Westberg Publicerad 26 mars 2015, kl 17:04
Magnus Gustavsson (till vänster) och Adrian Adermon (till höger).
Magnus Gustavsson (tv) och Adrian Adermon (th) presenterade sin studie vid ett seminarium på SNS på torsdagen. Foto: Kollega

Mellan 1975 och 2005 har sysselsättningen inom de lägst betalda och de högst betalda jobben ökat med mer än 150 000 respektive 250 000 personer. Mittenlönejobben har däremot minskat, under perioden, enligt Adrian Adermons och Magnus Gustavssons forskning, som sammanfattats i en rapport från SNS Analys som presenterades vid ett seminarium på torsdagen. 

Studien visar på ett tydligt samband mellan teknikutvecklingen, de senaste decenniernas prisras på datorkraft och polariseringen på arbetsmarknaden. Vid varje teknikskifte har priset på dator och robotteknik sjunkit, vilket gör det allt billigare att låta datorerna göra jobbet. 

Adrian Adermon och Magnus Gustavsson har delat upp yrken i kategorierna abstrakta, intellektuellt krävande uppgifter, serviceyrken som kräver socio-emotionell kompetens och rutinuppgifter som är regelbaserade. Uppgifter som är regelbaserade går förhållandevis lätt att programmera en dator eller robot att hantera. Det kan vara administration, bokföring och vissa typer av industriarbete – typiska mittenlönejobb, som Kollega har rapporterat om förut: Kan en robot göra ditt jobb?

Serviceyrkena, där det mänskliga mötet står i centrum, har dock ännu inte sett så mycket konkurrens från maskinerna, även om det är på väg även där. Inom de högavlönade, abstrakta yrkena har man snarare lyckats dra nytta av digitaliseringen genom att agera komplement till maskinerna, enligt forskarna. En större andel högavlönade ger samtidigt köpkraft till serviceyrkena - vilket spär på polariseringen.

Adrian Adermons och Magnus Gustavssons forskningsresultat bekräftar studier från flera OECD-länder, däribland USA, Tyskland och Storbritannien - att den utvecklingen också gäller Sverige, och att resan inleddes redan för ett par decennier sedan.

Den här omställningen på arbetsmarknaden påverkar även var jobben finns, rent geografiskt. På 70-talet skapades jobben i städer nära produktionen, som Göteborg, Trollhättan och Oxelösund. Från 80-talet växte fler jobb i kunskapstäta städer och från 90-talet och framåt växer internationella storstadskluster som Silicon Valley, San Francisco – och Stockholm. En urbanisering som bland annat driver upp priserna på bostäder, vilket bidrar till en annan slags polarisering: segregering.

Om utvecklingen fortsätter åt samma håll - med utökad digitalisering, som går hand i hand med globalisering, urbanisering och alltså polarisering - kan arbetsmarknadspolitiska mål som att "alla ska ha ett jobb att gå till på morgonen" på sikt behöva överges, eftersom robotar och datorer billigare och effektivare kommer att kunna utföra de flesta jobb som människor tidigare utfört, menar Adermon och Gustavsson, som i sin sammanfattning föreslår som möjlig åtgärd en ovillkorad basinkomst åt alla, finansierad med höjd kapitalskatt. 

Samtidigt skapar digitaliseringen nya jobb. Och hur fort det än går är vi inte där än, att datorerna kan ta över allt. Kreativa och intellektuella uppgifter kräver ännu en mänsklig hand. "Om...maskiner inom överskådlig tid visar sig oförmögna att utföra vissa arbetsuppgifter är det viktigt att anpassa utbildningssystemet så att framtidens arbetskraft rustas med de kreativa och sociala förmågor som maskiner saknar."

Behövs mänsklig arbetskraft i framtiden?

Studien presenterades vid ett seminarium på SNS, där även Carl Benedict Frey, doktor i ekonomisk historia vid Lunds universitet och Oxford Martin School medverkade, samt en panel bestående av Anna Breman, senior makroanalytiker vid Swedbank och ledamot i regeringens analysgrupp Arbetet i framtiden, Daniel Forslund, innovationslandstingsråd (FP) i Stockholms län och Björn Johnsson, verksamhetschef på spelutvecklingsföretaget Dice.

En av effekterna av digitaliseringen och de nya jobb som följer är att det inte krävs lika många som gör jobbet. De största speljättarna i dag består av 50-100 personer, men värderas som bolag högre än industrijättar - med tusentals anställda. Kommer framtidens arbetsliv att alls behöva arbetskraft?

Anna Breman: Jag är optimist. Vi kommer att hitta nya yrken. Men det är en jobbig omställningsperiod. Anställningsformerna förändras också.  Det blir allt fler peer2peer-jobb och egna firmor. Man tar uppdrag som privatperson. Arbetsmarknaden måste anpassa sig, socialförsäkringarna måste anpassa sig. Man måste till exempel kunna vabba också som Uber-chaufför.

Carl Benedict Frey: Man kommer inte att ha en livslång karriär i framtiden. Det blir kortare cykler inom olika yrken, med många ”egenanställda”.

Daniel Forslund: Bättre att vi fokuserar på att utveckla de uppgifter som inte kan automatiseras, det maskinerna inte kan göra. Vi måste se på våra anställda som entreprenörer, att låta dem bidra med innovation. Det är billigt att skapa testmiljöer. 

Björn Johnsson: Vi behöver bättre kreatörer. Vi är bra på teknik i Sverige. Men den kreativa biten är viktig i spel. Det måste se vackert ut! Man behöver känsla för att kunna utveckla och programmera i ett par år och fatta hur det kommer att se ut. Det är jättesvårt att hitta en bra ljussättare för spel i Sverige. Vi har egentligen ingen utbildning i "digital art".

Digitalisering

Hög AI-press bland chefer

7 av 10 chefer känner sig pressade att använda mer artificiell intelligens. Många är samtidigt oroliga för vad som kan gå fel. Frågan bör lyftas till högsta ledningen, anser Unionens digitala expert.
Noa Söderberg Publicerad 29 november 2023, kl 06:05
En kvinna vid en dator håller för öronen och ser trött ut.
Ett modeord eller framtidens satsning? AI står högt på listan över trender just nu. Och för många är den nya tekniken - och dess möjligheter - stressande. Foto: Colourbox.

AI är ordet på allas läppar. Men vad är hajp och vad är sanning? Hur ska man förverkliga drömmen om en digital hjälpreda? Och vem bär ansvaret om något går fel?

Det är frågor som cirkulerar i många chefers hjärnor, enligt en undersökning från HR-företaget Workday. Tusen ledare har fått svara på frågor om sin syn på tekniken. Den främsta slutsatsen: Sju av tio känner press, ofta ovanifrån, på att öka både användandet och investeringarna i AI.

Victor Bernhardtz, AI-utredare på Unionen, är inte förvånad.

– Mycket, mycket pengar och uppmärksamhet går till det här området nu och då vill man ju vara med på tåget. Det finns en ”fear of missing out”, samtidigt vet man inte riktigt hur det ska gå till och det skapar stress.

Hur ska man hantera den känslan?

– Det handlar om ledarskap hos företagets högsta ledning. Hur man där bemöter den otrygghet som en chef kan känna. Bolagsstyrelser behöver dra upp strategier kring AI och kommunicera dem nedåt. Jag tror inte att man som chef ska tänka: ”Det här ska jag lösa själv.” Men man kan tjäna på att lära sig lite om de stora dragen – vad generativ AI är och hur det fungerar. 

Oro för säkerheten med AI

77 procent av de tillfrågade cheferna är skeptiska till pålitligheten i de data som används för att lära upp deras AI-verktyg. Nära hälften svarar också att de oroar sig för de anställdas personliga integritet i samband med datainsamlingen. Den oron är sund, menar Victor Bernhardtz.

– Det är helt rätt frågor att ställa sig. Fack och arbetsgivare behöver ha en dialog om detta på arbetsplatsen och även lära sig vad lagstiftningen säger, exempelvis dataskyddsförordningen.

På så sätt kan man också förebygga ryktesspridning och rädsla bland medarbetarna kring vad AI-utvecklingen kommer att innebära.

– Tydlighet och transparens kring hur man tänker är helt centralt. Folk kommer alltid vilja ha svar och får de inte svar så kommer de att börja hitta på dem själva.

Säkra värdekedjorna

Utmaningarna gäller inte bara den egna arbetsplatsen. Washington Post har under hösten avslöjat att människor i bland annat Filippinerna och Kenya jobbar i ”digitala sweatshops” med att tagga och kategorisera de bilder som används för att träna upp AI-modeller. Ofta under brutala arbetsförhållanden och för oskäliga löner.

– Man talar ofta om att säkra sina värdekedjor och ha rättvis handel av exempelvis gummi och bomull. Samma diskussion kommer behövas kring data och man tjänar på att inleda den redan nu, avslutar Bernhardtz.

Vilka utmaningar ni kring AI?

Christina Claeson-Jonsson, forskningschef NCC

− Vi gjorde en undersökning om detta i våras och ser att det behövs en allmän kunskapsuppbyggnad i alla led.

– Det finns både oro och förväntan hos medarbetarna. Chefer behöver förstå både vad AI kan innebära i ens ledarskap och för medarbetarna. Det är en stor utmaning, som inte enbart är direkt teknisk.

 

 

Eva Vati, vd Verify

− Det är att hänga med i utvecklingen. Det går fort nu, så man behöver kompetens och omvärldsbevakning.

– Som jag uppfattar AI är det ganska lättillgängligt, men vi behöver kompetens kopplat till it och digitalisering. Så att man kan applicera AI-lösningar i själva verksamheten. Vi gör det just nu.

 

 

 

Anders Candell, IT-chef Skanska

− Det är svårt att veta vilken teknik som ska användas och hur det ska hanteras på ett säkert sätt, så att de data och den kunskap som vi byggt upp genom åren inte försvinner ut ur bolaget.

 

– Sedan handlar det om kompetens. Att lära oss som organisation hur vi kan använda AI för att hantera våra kunskapsdatabanker. Det finns inget facit.