Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Slopa ungdomslönerna!

Ungdomslöner är lönedumpande och ovärdiga. Unionen borde därför kämpa för att få bort dem ur avtalen, skriver Arvid Taawo, som jobbar på callcenter.
Publicerad
Shutterstock
Arvid Taawo som jobbar i callcenterbranschen tycker att hans fackförbund Unionen borde kämpa för att få bort ungdomslönerna ur avtalen. Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag jobbar på ett callcenter som teknisk support för kunderna till en av landets största bredbandsleverantörer. Det är en arbetsplats - och en bransch - med en väldigt låg medelålder över lag. För en del är det första jobbet efter gymnasiet, för andra ett deltidsjobb vid sidan av studier. För många andra, däribland jag själv, är det första bästa som gick att hitta på dagens kassa arbetsmarknad och det jobb som ska betala mat, hyra och resten av livsnödvändigheterna.

Att det kollektivavtal som Unionen förhandlat fram för branschen då har ungdomslöner hela vägen upp till 24 år gör mig därför väldigt besviken på mitt fackförbund. I praktiken går det inte att betrakta som något annat än att man rear ut vår arbetskraft.

Callcenteravtalet innebär en lägsta lön på 17 881 kronor för oss som ännu inte fyllt 24 år. Det är cirka 85 procent av ordinarie lägsta lön på 20719 - en pisslön redan det.  En nivå som också används som ingångslön för oss som sitter och svarar i telefon. Och det är då om man skulle ha heltid. På min arbetsplats är det satt i system att alla nyanställningar görs på 80 procent, vilket istället innebär 14 305 kronor före skatt, exklusive OB och övertidsersättning, när månaden är slut. Det är inte en värdig lön att leva på.

Företagens intresseorganisationer och de borgerliga politikerna tjatar ofta om att det måste finnas incitament att anställa unga. Incitament finns det. För självklart anställer företagen helst dem som man kan betala minst. Lägre löner för en grupp än för en annan, innebär en väg in för arbetsköparna att dumpa lönerna för alla. Vare sig det rör sig om arbetskraftsimport från låglöneländer i byggbranschen och i jordbruket, eller ungdomslönerna som tillämpas på callcenter, på restauranger och i handeln. Arbetare ställs mot arbetare och företagen vinner.

För att ta ett färskt exempel från callcenterbranschen så rapporterade SVT i februari i år hur erfarna intervjuare sades upp från SCB för att istället anställa unga genom en underleverantör. Motiveringen var arbetsbrist och att dra ned på utgifterna.

Vissa skulle hävda att ungdomslönernas existens är rättfärdigad för att de skulle göra det lättare för unga att komma i arbete. Det är sant att ungdomsarbetslösheten är hög, och har ökat nu under coronapandemin. Självklart behövs det åtgärder för att komma åt det problemet. Men att vår arbetskraft ska säljas till underpris är inte rätt väg att gå. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön vore till exempel ett bättre sätt, där vi kunde minska arbetslösheten genom att dela på jobben.

Ungdomslöner är lönedumpande och ovärdiga för de av oss som tvingas arbeta för dem. Därför borde Unionen kämpa för att få bort ungdomslönerna ur avtalen när de uppskjutna avtalsförhandlingarna startar till våren 2021. Det allra minsta vore att sänka åldrarna som de får tillämpas för. Handels och HRF varslade nyligen om strejk för att få igenom höjda löner för de som tjänar minst - kan de så kan vi!

 

/Arvid Taawo, Callcenterarbetare

Läs mer: Unionens förbundsordförande Martin Linders debattreblik 

Tidigare debattartiklar hittar du här.

Vill du skriva för Kollega Debatt?

Kontakt:  
lina.bjork@kollega.se
eller niklas.hallstedt@kollega.se

Läs mer: Så skriver du för Kollega Debatt

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Tack för kaffet – men var är tacken till oss arbetstagare?

Anställda som jobbar lojalt för ett företag i tio får inte ens en handskakning när de slutar. Istället byts de ut. Vi måste prata om respekt på Sveriges arbetsplatser, skriver Josefine Weinefalk.
Publicerad 14 oktober 2025, kl 09:14
En kaffekopp står på ett bord
En avskedsfika när en medarbetare slutar är en liten gest från arbetsgivaren, men kan betyda mycket för den anställde, skriver Josefine Weinefalk. Foto: Privat/Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

På många svenska arbetsplatser saknas något så enkelt som uppskattning. Ett tack vid en avtackning, en chef som lyssnar på feedback eller ett professionellt avslut borde vara självklart – men alltför ofta uteblir det. När medarbetare inte blir sedda skapas känslan av att vara utbytbar, vilket riskerar att leda till stress och utbrändhet. Respekt på jobbet får aldrig reduceras till en fråga om fika.

Jag är trött på dåliga chefer. Vi måste börja prata om respekten – eller snarare bristen på respekt – på våra arbetsplatser.

För mig började det med något så enkelt som en avtackning. Jag skrev om det på sociala medier. Att chefer borde tacka sina medarbetare på ett värdigt sätt. Responsen jag fick visade att problemet är betydligt större än en enkel gest. Många vittnade om att de inte ens fått ett ”tack för den här tiden”. Jag känner igen det – på mitt senaste jobb fick jag gå utan en enda markering av uppskattning.

Chefer verkar inte vilja höra vad de kan förbättra

Jag har alltid satt professionalism före känslor. Jag har varit öppen för dialog, för feedback och utveckling. Men alltför ofta blir det en envägskommunikation. Chefer verkar inte vilja höra vad de kan förbättra. De ser sig som chefer av en anledning – och anser sig därför stå över feedback. Men kanske är det just de som mest av alla behöver den.

Att inte bli sedd eller uppskattad på jobbet är nedbrytande. Vi arbetar hårt, vi ställer upp, vi missar tid med familjen, vi jobbar övertid utan ersättning. Och vad får vi tillbaka? Känslan av att vara utbytbara. För vissa slutar det i utbrändhet. Alltför ofta avgörs ens värde inte av prestation, utan av om man råkar vara chefens favorit.

Jag har pratat med flera kollegor i olika branscher som vittnar om samma sak: man kan arbeta lojalt i tio år, men när man lämnar får man inte ens en handskakning. Istället byts man snabbt ut. Det säger mycket om hur arbetsgivare ser på människor – som kuggar i en maskin snarare än individer med värde.

Det handlar inte om fika – det handlar om att få uppskattning

Arbetslivet kan inte vara en envägsgata. Vi arbetstagare har rätt att ställa krav på respekt, balans och en sund arbetsmiljö. Och det behöver inte kosta något: uppskatta oss oavsett om vi stannar eller går vidare – med ett tack, en strukturerad offboarding eller utbildning i medmänsklighet.

Det handlar inte om fika – det handlar om att få uppskattning under tiden man arbetar, med ett professionellt avslut och en respektfull behandling. Personliga känslor från chefen kan hållas utanför.

Från oss arbetstagare till er arbetsgivare – varsågod och tack för kaffet. Nu är det er tur att visa uppskattning.

/Josefine Weinefalk, front end developer