Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Sätt den personliga integriteten på jobbet i fokus

Den digitala övervakningen på jobbet är utbredd. Vi behöver stärka arbetstagares inflytande för att ändra maktbalansen som förskjutits till arbetsgivarens fördel, skriver Ann-Therése Enarsson på Futurion.
Publicerad
en inloggningssida på en datorskärm
I dag saknas information om hur utbredd övervakningen är i Sverige men i internationella studier visar att övervakningen är stor och ökade kraftigt under och efter pandemin, skriver Ann-Therése Enarsson. foto: Shutterstock/Ola Hedin
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

AI-kommissionens förslag är ett välkommet initiativ, men flera kritiska risker nonchaleras. Felaktigt använd AI kan leda till allvarliga maktförskjutningar och hot mot den personliga integriteten. Apple, som misstänks för spioneri på sina anställda, visar att dessa farhågor redan är högst reella. Arbetsmarknadsminister Mats Persson måste driva på för att denna fråga inte faller mellan stolarna.

Apple anklagas för att spionera på de anställda. I en stämningsansökan som har lämnats in till en domstol i Kalifornien anklagas Apple för att övervaka de anställdas privata enheter och iCloud-konton. Apple uppges tvinga de anställda att installera mjukvara på sina privata enheter vilket medför att företaget får tillgång till de anställdas mejl, foton, hälsoinformation och annan personlig data. Apple anklagas även för att ha förbjudit personalen att diskutera löner och arbetsförhållanden.

 När Futurion lät Novus undersöka svenskarnas inställning till digital övervakning i arbetslivet visade den att övervakning leder till ökad stress och oro. En av tre arbetstagare känner inte till om deras arbetsgivare mäter deras produktivitet digitalt. Närmare var femte anställd är beredd att gå ner i lön för att slippa digital övervakning och en klar majoritet anser att den är ett intrång på den personliga integriteten. 

Det nya övervakningssamhället är i dag en realitet

Det är oroväckande med tanke på att övervakningen ökar och blir allt mer sofistikerad. I dag saknas information om hur utbredd övervakningen är i Sverige men i internationella studier visar att övervakningen är stor och ökade kraftigt under och efter pandemin.

I den nyligen presenterade Färdplan för Sverige saknas förslag från AI-kommissionen som gäller övervakning på jobbet. I rapporten lyfts i stället vikten av ökad tillgång till data. Ökade möjligheter till delning av data ska möjliggöra innovation och utveckling inom offentlig sektor, vilket självklart vore välkommet. Men i rapporten sägs att ett paradigmskifte för offentlighets- och sekretesslagstiftningen är nödvändigt. Offentlighet mellan myndigheter ska ersätta sekretess när det gäller skydd för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Sekretess bör vara undantaget, inte regeln. Ska samma princip gälla för den personliga integriteten på jobbet?

Det nya övervakningssamhället är i dag en realitet. Övervakningen förändrar maktbalansen på arbetsmarknaden genom att ge arbetsgivaren möjlighet att i detalj kartlägga arbetstagarna. Datainsamlingen kan även hjälpa arbetsgivaren att identifiera topp- och lågpresterande anställda och analysera deras arbetsvanor. Det finns exempel på företag som använder informationen för att analysera och förutse vad den anställde kan tänkas göra – till exempel be om löneökning, eller leta efter ett nytt jobb. 

Jag saknar skarpa förslag som sätter den personliga integriteten på jobbet i fokus

Fel använt riskerar AI att förstärka maktskillnader och inskränka den personliga integriteten. Statskontorets studie om AI i statsförvaltningen pekar på bristande transparens och behovet av tydligare riktlinjer. För att motverka AI:s negativa effekter behövs kraftfulla satsningar på kompetensutveckling, ökat inflytande för arbetstagare och rättsliga skydd mot övervakning och manipulativ användning av AI.

AI innebär givetvis inte enbart övervakningsmöjligheter. Hur påverkas arbetsmarknaden i stort och hur rustar vi oss för att hantera all förändring? Nobelpristagaren Daron Acemoglu säger i en DN-intervju att vi behöver mer statlig finansiering till företag som är annorlunda än nätjättarna, så att olika forskningsriktningar utforskas. Och vi behöver skyddsräcken för hur AI kan användas. I dag finns det alldeles för svaga skydd mot att AI används på manipulativa sätt. Han lägger till att vi inte kan stoppa automatiseringen, men staten måste hitta sätt att använda AI på som skapar meningsfulla, tillfredsställande och välbetalda jobb.

Men AI-kommissionen nöjer sig med att skriva att det behövs mer systematisk vägledning för arbetsgivare och arbetstagare om arbetsmarknadens utveckling i ljuset av teknikskiftet. Vad innebär det ens i praktiken?

Det räcker inte med vaga resonemang. Jag saknar skarpa förslag som sätter den personliga integriteten på jobbet i fokus. Vi behöver få kunskap om hur utbredd den digitala övervakningen på jobben är, och vi behöver stärka arbetstagarnas inflytande för att ändra maktbalansen som har förskjutits till arbetsgivarens fördel. Regeringen bör ge IMY i uppdrag att kartlägga läget. Arbetsmarknadsminister Mats Persson måste ta ledningen i denna fråga.

/Ann-Therése Enarsson, vd på tankesmedjan Futurion. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Nyfikenhet har en gräns – vi behöver prata mer om inkludering på jobbet

Jag är inte intresserad av att vara representant för en grupp bara för att jag är normbrytande, skriver Sandra Helgöstam.

Publicerad 9 december 2025, kl 09:15
Pappersgubbar som håller varandra i handen
För en stund blir jag reducerad till en skillnad. Jag är inte längre bara kollegan utan ”hon som har en tjej”, skriver Sandra Helgöstam. Foto:Colourbox/privat
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

På många arbetsplatser märker jag hur samtal om relationer kan forma kulturen. Plötsligt blir vissa med normbrytande identitet ”representanter” för hela gruppen, medan andra bara får vara sig själva. Det fick mig att reflektera: varför är det fortfarande så, och hur påverkar det oss i vardagen på jobbet?

Att börja på en ny arbetsplats innebär alltid ett visst pirr – att lära känna kollegor, förstå jargongen och hitta sin plats i gruppen. Samtidigt märker jag att frågor om privatlivet ofta dyker upp snabbt. När någon förstår att jag lever med en tjej kommer frågorna. Inte elaka, inte dömande, men många. Hur vi träffades. Hur våra familjer tog det. Hur vi fick barn. Och vem som bar barnet.

För en stund blir man reducerad till sin skillnad. Man är inte längre bara kollegan – man är ”hon som har en tjej”.

När någon förstår att jag lever med en tjej kommer frågorna

Jag förstår att nyfikenheten oftast är välmenad, ibland kommer den av okunskap. Men på många arbetsplatser visar detta hur lätt det är för personer med normbrytande identitet att hamna i rollen av ”representant”, medan andra kan vara neutrala utan att bli ifrågasatta.

På de flesta arbetsplatser talas det om inkludering. Vi har policys, värdeord och utbildningar. Men verklig inkludering handlar inte om dokumenten – den märks i vardagen, vid fikabordet, i småpratet och i hur vi bemöter varandra.              

Normer lever i detaljerna. De visar sig i antagandet om att kollegans partner är av motsatt kön, att alla vill ha barn eller att familjelivet ser ut på ett visst sätt, att alla automatiskt kan bli föräldrar, och därför frågas om när det är dags för barn, trots att familjebildning kan se väldigt olika ut och ibland vara en utmaning för både kvinnor och män. De visar sig i att en kvinna som inte dricker alkohol på afterwork antas vara gravid, och i att någon, oavsett kön, kan ses som tråkig om hen tackar nej till alkohol. De visar sig dessutom i skämten som sägs ”på skoj” och i vilka frågor som känns självklara att ställa medan andra tystnar innan de når läpparna.

Normer lever i detaljerna

Jag tror inte att lösningen är att sluta vara nyfiken. Tvärtom, nyfikenhet kan bygga broar. Men den behöver vara medveten. Innan vi ställer våra frågor behöver vi fråga oss själva:

Varför undrar jag det här? Handlar det om genuint intresse för personen, eller om att jag inte är van vid olikheten? Vem gynnar det, och vem sätter det i centrum?

Inkludering handlar om att kunna vara kollega utan att behöva representera något. Att få vara just kollegan, inte ett exempel på mångfald. Som ledare eller kollega kan du göra stor skillnad genom små handlingar. Reflektera över vilka normer som styr samtalen. Tala öppet om hur ni kan skapa trygghet i teamet. Och var den som visar vägen genom att bemöta människor med respekt snarare än antaganden.

 Nyfikenhet kan bygga broar. Men den behöver vara medveten

För i slutändan handlar det inte om att undvika frågor, utan om att förstå vilket ansvar vi alla bär för tonen på arbetsplatsen. Inkludering börjar inte i ett policydokument. Den börjar i mötet mellan människor – i hur vi pratar, lyssnar och är nyfikna på varandra.

Så nästa gång du möter en kollega – ny eller etablerad: var gärna nyfiken. Men fundera på om din nyfikenhet öppnar en dörr, eller riskerar att stänga en.

/Sandra Helgöstam