Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Replik: Unionen missar bollen

Att kategoriskt säga nej till att se över Märket är anmärkningsvärt. Och att hänvisa till lönekartläggningar som bevis på att man jobbar för jämställdhet är ett spel för galleriet – många företag gör dem inte, skriver Unionenmedlemmen Susanne Persson.
Publicerad
Colourbox
Att hänvisa till lönekartläggningar är att ducka frågan om att förändra synen på Märket, anser Susanne Persson. Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det här är en replik på debattartikeln: Unionen står upp för lika löner

Förbundsordförande Martin Linder kliver fram och berättar tydligt hur Unionen står upp för kvinnors löner genom att bland annat kämpa för att alla arbetsgivare ska genomföra lönekartläggningar varje år, att få DO att ha mer tillsyn, förändra diskrimineringslagen och göra delar semidispositiv och arbeta för ett mer föräldravänligt arbetsliv men missar helt poängen i det jag säger.

Nämligen att så länge normen i märket utgår från en mansdominerad bransch sänder Unionen ut signalen att det viktigaste arbetet är det som utförs av industrin, det vill säga av männen.

Dessa signaler omvandlas sedan till de normer och strukturer som återspelas i våra fikarum och i hela samhället.

Normen säger att industrin är viktigt och skapar pengar vilket betyder att normen samtidigt säger att allt som inte skapar saker och genererar pengar är onödigt och inte lika viktigt, det vill säga vården och andra så kallade klassiska kvinnoyrken är underställda industrin.
 

Sen vet Martin lika väl som jag att långt ifrån alla företag genomför lönekartläggningar även om det är lagstadgat samt att då kartläggningen genomförs är den undermålig och utan egentlig påverkan i slutändan. Den blir de facto ett spel för galleriet och något företaget kan sätta “check!”på och sedan påstå sig ha arbetat ordentligt med jämställdheten.

Det Martin, som förbundsordförande, borde backa tillbaka till är just vilka normer vi har idag och vilka vi vill ha i morgon och hur vi kan arbeta för att faktiskt skapa reell förändring. Märket till exempel sänder ut samma signaler idag som det gjorde 1997 och borde således ses över. De normer och strukturer vi hade då är inte representativa för det samhälle vi har idag och framförallt inte för det samhälle vi vill ha i morgon och att då, så kategoriskt, säga nej till att ens fundera på att se över märket är ganska anmärkningsvärt.

Hela samhället går framåt och moderninseras men inte märket? Det är en helig ko som ingen ens ska fundera på att förändra?
Följdfrågan blir helt klart, att Unionen i alla lägen påstår att allt kan bli bättre....men gäller inte det märket?

/Susanne Persson Unionenmedlem, upphovsman till instagramkontot det_rycker_i_baguetten vilket belyser sexism på arbetsplatser samt ägare till det nystartade företaget EQLY .

Tidigare debattartiklar hittar du här

Skriv för Kollega debatt

Kontakt: niklas.hallstedt@kollega.se eller lina.bjork@kollega.se 

Läs mer: Så här skriver du för Kollega Debatt

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Arbetsgivare gör bort sig i rekryteringsprocessen

Arbetssökande lägger ned själ och hjärta i tester och ansökningsbrev bara för att bli bemötta av autogenererade mejl och AI-botar som sorterar i urvalsprocessen, skriver Ylva Forner.
Publicerad 2 september 2025, kl 09:45
rutor som kryssats i över ett papper
Arbetsgivare tvingar arbetssökande att lägga mycket tid på tester i rekryteringsprocesser. Det ger en osmickrande bild av varumärket, skriver Ylva Forner. Foto: Colourbox/Robert Eldrim
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det slog mig att företag som använder sig av tester och AI-genererade svar i rekryteringsprocesser inte förstår hur deras varumärke framstår. 

Så jag mailade en styrelse på ett av dem, där jag sökt jobb. 
Så här skrev jag: 

Hej,

Jag heter Ylva Forner och lade igår ner större delen av min dag på att söka tjänsten som kommunikations- och insamlingsansvarig hos er. Ett uppdrag jag har både erfarenheten och engagemanget för att vara en perfekt kandidat för. Jag svarade på urvalsfrågor, fick ge mitt löneanspråk och motivera min ansökan, allt mycket personligt och genomarbetat. 

Det här mailet är dock inte till för att pusha för mig själv, utan vad jag undrar är om ni är medvetna om hur rekryteringsprocessen ni står bakom går till och hur bilden av hur ni behandlar människor framstår?

Det är nämligen inte smickrande. 

Innan en människa ens läst min ansökan kommer ett autogenerat mailet som ber mig lägga ännu en halvtimme av min tid på att göra IQ-tester. Passerar jag dessa kommer någon läsa min ansökan och då kan jag eventuellt få bli ”intervjuad av en AI-medarbetare” eller kallade de boten faktiskt för ”kollega?! 

Jag antar att ni alla skrivit dessa tester innan ni ber blivande kollegor göra det

Jag kollar upp dessa tester: AON Switch Challenge. Är det här något ni alla som jobbar på företaget har gjort och klarat av? Min Chalmers-utbildade pappa som haft ledande chefspositioner inom näringslivet i alla år, kliade sig i huvudet och undrade vad tusan det här var. Vilka resultat skriver ni i styrelsen, bara för att ha en referens att jämföra mig med? Jag antar att ni alla skrivit dessa tester innan ni ber blivande kollegor göra det. 

Längst ner i mailet från er rekryteringsfirma läser jag: 

”Varför tester? Och svaret: För att vi vill göra så rättvisa och opartiska beslut som möjligt. Där alla sökande får likvärdiga chanser att visa upp sin kompetens och potential som ledare. Vi kallar det fördomsfri rekrytering. Och ett av stegen som hjälper oss vara fördomsfria är dessa digitala rekryteringstester. 

Lycka till och hör av dig om du har några funderingar!”

Ett ord som också kommer till mig är omänskligt

Jo, jag har några funderingar: 

1. Skulle ni inte kunna be mig göra testerna innan ni ber mig skicka in en ansökan om ni bara läser de kandidaters ansökningar som skrivit ”rätt” på testerna. När jag ansöker om en roll gör jag det med själ och hjärta och slösar helst inte min tid om ni inte ens vill läsa min ansökan.

2. Hur går ett sådant här förfarande hand i hand med att rekrytera till organisationer där man jobbar med människors psykiska hälsa? Jag förstår att det här säljs in som ”rättvist” men ett ord som också kommer till mig är omänskligt. Att ett sådant här bemötande skapar enorm ångest hos de flesta kandidater är inte svårt att förstå

3. Mer av ett påstående än en fundering: Kandiderar är människor, inte brickor i ett spel att dribblas runt med. 

Jag antar att jag med detta mail skjutit ut mig ur processen, men då får det vara värt det för att stå upp mot denna ångestdrivande karusell det utvecklat sig till att söka en ny tjänst.

/Ylva Forner, projektledare och kommunikationsexpert.