Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Snällast vinner!

Att tänka på vilka signaler vi sänder till våra medarbetare är viktigt. Jag vill visa att jag inte är bäst på allt men gör så gott jag kan och det är gott nog, skriver Nicklas Gustafsson-Sundvall.
Publicerad
Hand som formar ett hjärta
Vi spenderar så mycket tid av våra vakna liv på jobbet och i arbete. Ha kul, var snäll mot andra och mot dig själv, skriver Niklas Gustafsson-Sundvall Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Hur värderas snällhet i dag?
Många förknippar snällhet med mesighet. Presidentvalet i USA, som gick av stapeln för en tid sedan, skulle direkt kunna få oss att dra slutsatsen om att det inneboende goda hos människor som många säger finns, kanske inte alls efterfrågas längre. 

Hur ser det ut i arbetslivet i så fall? Jo, där efterfrågas snällhet, särskilt från chefen. Som chef och ledare måste du acceptera att du alltid kommer att vara tvungen att förhålla dig till att människor har åsikter om dig och att du aldrig kommer att kunna tillgodose alla behov hos människor som du möter i din vardag. Oavsett hur snäll du är. 

Jag ska som chef och ledare: lyssna, vara rättvis, tillgänglig, tydlig och kunnig. Jag ska också vara  flexibel, en god kommunikatör och den som motiverar. Lägg därtill allt det som ska tas omhand, som inte tillhör någon specifik roll och som med det landar på ditt bord, för att du är just chef. Ja, listan kan göras lång över krav och förväntningar. 

Varför ställer jag högre krav på mig själv än mina medarbetare?

De flesta av de krav som jag tidigare räknat upp är kanske naturliga . De är däremot inte alltid lätta att leva upp till. Vi behöver bara fråga en handfull personer om vad de lägger in i dessa ords betydelse och vi kommer att ha lika många svar, som krav och förväntningar. Vad innebär det för dig att vara snäll, att lyssna och att vara rättvis? 

Varför klagar du? Det är väl bara att acceptera att du ska klara av att ta emot kritik och negativitet, hur omotiverad denna kritik än må vara? Jag har fått slängt i ansiktet av en facklig företrädare att; ”det ska väl du tåla som är chef, det får du ju betalt för”. Jag vill med det inte utmåla mig eller andra chefer som offer. Bara visa på vidden av vilka förväntningar som faktiskt finns där ute, på oss chefer i vårt ledarskap. I en värld som allt oftare ter sig tuffare och hårdare, för alla. 

Hur balanserar jag upp alla dessa krav med att dessutom vara en förebild och föregå med gott exempel som chef och ledare? I min värld är det självklart att jag i min roll ska vara en förebild och ”walk the walk”. Det kopplar jag direkt till min del i att bidra till en lyckad organisationskultur. Vilket avspeglar sig i verksamhetens resultat och i hur vi mår på jobbet. Inklusive mitt eget välmående. 

Världen ter sig tuffare och hårdare, för alla. 

En klok chef frågade mig en gång varför jag i mitt ledarskap ställde högre krav på mig själv än mina medarbetare? Jag hade inte något bra svar på det då. Hon frågade också vilka signaler jag trodde att det sände till mina medarbetare? Det fick mig att börja reflektera över hur snäll jag är mot mig själv och hur jag kan hitta balansen mellan krav och snällhet. 

Lösningen till balansen är alltså inte att addera en massa måsten och krav på listan som redan är lång. Har jag gjort mitt bästa en dag, utifrån de förutsättningar jag har, får det vara good enough. Jag behöver inte vara bäst på allt. Det är signalen jag vill sända till mina medarbetare. Vi spenderar så mycket tid av våra vakna liv på jobbet och i arbete. Ha kul, var snäll mot andra och mot dig själv. Snällast vinner!

/Nicklas Gustafsson-Sundvall

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Risk för mobbning när debatten är hård

En samhällsdebatt som delar in människor i "vi" och "dem" riskerar att följa med in på arbetsplatserna. Vi måste alla ta vårt ansvar att motverka polarisering av människor, skriver Oscar Fredriksson och Stefan Blomberg.
Stefan Blomberg Publicerad 3 mars 2026, kl 09:15
Sprickor i marken
En polariserande samhällsdebatt kommer att påverka hur vi pratar med varandra på arbetsplatsen, skriver Stefan Blomberg och Oscar Fredriksson.

Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Polariseringen i samhällsdebatten håller på att normalisera ett klimat där förenklingar, överdrifter och personangrepp tränger undan saklighet och demokratiska samtal. Det finns stöd i arbetsmiljöforskningen att dagens debattklimat också riskerar att få konsekvenser när det gäller arbetsmiljön på våra arbetsplatser. 

Stefan Blomberg

Totalitära anspråk måste alltid bekämpas oavsett om de kommer från höger, vänster eller från ovan och oavsett om agitatorerna är klädda i brunt, rött, grönt eller svart. Vi behöver bryta polariseringen och hitta en väg tillbaka till en mer respektfull saklighet i debatten.

Ett samhälle kan inte byggas på polemik och retorik utan det krävs att vi skiljer mellan åsikter och fakta, och är hederliga nog att inte förvanska och vinkla all information i enlighet med vad som passar in i vår världsbild. Det spelar ingen roll vem som begår övergreppen utan man kan samtidigt vara kritisk mot exempelvis Trump, ICE, Putin, Netanyahu, Hamas och ayatollorna i Iran. Vi behöver stå upp för skyddet av demokratiska processer och mänskliga rättigheter oavsett vem som utmanar dem.

Medarbetare börjar undvika kollegor med ”fel” åsikter 

Genom en polarisering av debattklimatet där oliktänkande inte längre ses som meningsmotståndare utan som fiender blir det okej att förvränga fakta och sprida halvsanningar i stället för att möta argument. 

Oscar Fredriksson

Användandet av av uttryck som "vi mot dom" kombinerat med misstänksamhet kring motiv och avsikter baserat på utseende, grupptillhörighet, åsikt eller etnicitet gör både samhällsdebatt och arbetsplatser dysfunktionella. En allt mer polariserad samhällsdebatt innebär också risker för ökade motsättningar, tystnadskultur, kränkningar och trakasserier på våra arbetsplatser. 

Forskning om polarisering i arbetslivet visar att medarbetare börjar undvika kollegor med ”fel” åsikter och att risken för utfrysning, motsättningar och mobbing ökar. När samhällsdebatten uppmuntrar till moraliskt förakt mot motståndaren följer det beteendet också med in på arbetsplatsen och skapar risk för både ökade konflikter och lägre produktivitet. 

En polariserad samhällsdebatt innebär risker för ökade motsättningar på våra arbetsplatser

Ett väl fungerande arbetsliv förutsätter att vi kan skilja mellan person och åsikt, mellan fakta och mellan konflikt och fiendskap. När de gränserna suddas ut riskerar arbetsplatser att bli arenor för samma destruktiva polarisering som dominerar delar av samhällsdebatten.

I en tid där både sociala medier och den omgivande debatten premierar allt hårdare tonläge behöver vi alla ta ansvar för vårt eget agerande och inte okritiskt bidra till att fördjupa dagens destruktiva polarisering. Det vinner vi alla på, både i samhället och på arbetsplatsen. 

/Stefan Blomberg, fil.dr, forskare/leg.psykolog, vd Whole AB 

/Oscar Fredriksson, jurist och fil.kand. i socialpsykologi, chefsjurist Whole AB

Debatt

Debatt: Arbetsförmedlingen mötte mig som en människa

Mitt i strukturer och regelverk måste det finnas mänsklighet. Att peppa istället för att ifrågasätta. Men för att nå dit måste vi stå på samma sida – Arbetsförmedlingen och arbetssökande, skriver Sabrina Johansson.

Sabrina Johansson Publicerad 24 februari 2026, kl 09:15
Arbetsförmedlingen
Arbetsförmedlingen och arbetssökande behöver stå på samma sida i arbetslivet. Foto: Johan Nilsson/TT/Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det talas ofta om arbetslöshet i siffror. Men mellan siffrorna finns människor som kämpar. Jag är en av dem just nu.

Sabrina Johansson

Jag bär med mig erfarenhet, driv och ett starkt nätverk. Jag har arbetat i tekniska roller och inom IT-säkerhet, utbildat och byggt relationer som betyder mer än bara titlar. På min fritid driver jag en podd och engagerar mig ideellt. Det är i det ömsesidiga, i givandet och tagandet, som något verkligt värdefullt uppstår. Där utvecklas både människor och möjligheter.

Och ändå befinner jag mig i mellanrummet. Det är en märklig plats. Man kämpar. Man tror. Man fortsätter även när svaren dröjer.

Mitt i allt kämpande måste det också finnas glädje

När jag hade mitt första samtal med Arbetsförmedlingen förberedde jag mig på att bli granskad. Som om jag behövde visa att jag gör allt. Söker jobb, går på intervjuer, har stöd från Trygghetsrådet, jobbcoach och nätverkar. Det är sårbart att vara kapabel och samtidigt behöva redogöra för sin kamp. Men samtalet blev något annat.

Handläggaren sa: 

”Fortsätt göra det du redan gör. Och glöm inte att fokusera på det som ger dig glädje och energi – för det behövs för att orka.”

De orden blev viktiga för mig. För mitt i allt kämpande måste det också finnas glädje. Mitt i strukturer och regelverk måste det finnas mänsklighet. Samtidigt vet jag att alla upplevelser inte är likadana. Det finns de som känner sig ifrågasatta. Det finns processer som kan bli mer mänskliga. Det behöver vi prata om utan att ställa oss på varsin sida. För det är inte två motparter. Det är två världar som behöver mötas.

Som arbetssökande behöver vi fortsätta våga:

Våga nätverka. Våga testa. Våga utvecklas. Våga fråga. Våga ta dialog inte för att bevisa vårt värde utan för att hålla oss i rörelse.

Varje samtal är ett möte med en människa som redan kämpar

Som myndighet behöver man fortsätta skapa struktur och rättssäkerhet. Men också komma ihåg att varje samtal är ett möte med en människa som redan kämpar. Förtroende byggs inte i rapporter. Det byggs i relationer. I mellanrummet mellan kompetens och anställning formas något. Uthållighet. Ödmjukhet. Nya vägar.

Och kanske är det just där bron byggs mellan kamp och förståelse, mellan system och människa. Där kan både den arbetssökande och myndigheten vinna. Inte bara ett jobb. Utan något större. Framtidstro. 

/Sabrina Sabina Johansson, TechQueen