Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Debatt: "Lärorikt att se sig själv genom andras glasögon"
Många utflyttade svenskar möter oöverstigliga hinder att smälta in och söker sig då ofta till sina landsmän, hävdar etnologen Åke Daun som i trettio år forskat om "svensk mentalitet".
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
I konflikter tar jag gärna främlingens parti, därför att han/hon befinner sig i underläge. Det är också konsekvensen av mitt ordförandeskap i tidningen Invandrare & Minoriteter. Jag har hela mitt vuxna liv levt i etniskt blandade sammanhang, med folkmord som en förskräckande underton (judar och armenier). Trettio års forskning om "svensk mentalitet" har fått mig att jag allt djupare förstå det gissel som heter "människors mentala bundenhet till sin egen kultur".
Nästan ingen individ kan byta bort sin kultur genom att flytta. Sådana omvandlingsnummer fungerar bara på teatern. Däremot är emigration i bästa fall ett pedagogiskt lyckosamt projekt. Utflyttade svenskar tvingas se sig själva genom värdfolkets glasögon, lärorikt men inte alltid angenämt. Vissa personer förstärks i sina negativa fördomar. För dem känns det som "att hamna i ett konstigt vatten", där de egna simkunskaperna inte längre fungerar. Då vill man upp på land igen.
Vid sidan av den misslyckade integration, som stavas arbetslöshet, brist på utbildning och otillräcklig svenska, vet vi att många utflyttade svenskar möter oöverstigliga hinder att smälta in. Det svenska "sättet att vara" (i alla dess nyanser) är klart avvikande även i nordiska sammanhang, dock givetvis mindre handikappande än längre bort i världen. Även svenska emigranter tyr sig till sina utflyttade landsmän. Observera nu följande: andra folk betraktar oss svenskar på vitt skilda sätt, men själva lockas vi sällan att försöka omstöpa våra invanda sätt att tänka och vara.
Forskning om invandring är (i bästa fall) öppet undersökande. Utlänningars syn på den svenska kulturen kan då kännas både smickrande och obehaglig.
Kanske är många svenskar medvetna om vår typiska "mindre talförhet", men utan att ens ana att detta beteende kan tolkas som inskränkthet och okunnighet. "Säger man lite, har man lite att säga". För svenska affärsmän som går på kurs i cross cultural communication är detta obligatorisk kunskap. Det särskilda värde som i svensk kultur tillskrivs anspråkslöshet - att inte avbryta gång på gång, att låta andra komma till tals, vara en god lyssnare - är för många utlänningar både okänt och obegripligt. I USA är talförhet A och O. Både i skolan och hemma är det en huvuduppgift att ingjuta självförtroende i barnen. "Om du inte själv verkar tro på dig, vem ska då göra det?"
Hård konkurrens i folkrika och tidigt urbaniserade länder runt Medelhavet tillåter beteenden som upplevs som oetiska i Sverige. Bland italienare är däremot "förställningskonst" ett legitimt framgångsmedel: att göra en bella figura. "Det bästa i livet är att vara rik och ha inflytelserika vänner. Men det näst bästa är att låtsas vara rik och låtsas ha inflytelserika vänner". Det fungerar inte i små, homogena samhällen, där alla känner alla - följaktligen inte i det historiska Sverige, där de flesta svenskar har sina rottrådar.
I European Values Study 1984 svarade 45 procent av de intervjuade i Sverige att de ogillade att vara tillsammans med människor vars "åsikter, övertygelser och värderingar" de inte delade. Skillnaden mot andra länder var kolossal, även jämfört med andra nordbor (Danmark 4 %, Norge 6 %, Finland 10 %). Oviljan gäller alla, inte bara invandrare. När SIFO upprepade frågan tjugo år senare var andelen nästan densamma.
Många svenskar hälsar aldrig på personer som de inte känner, exempelvis då man möts i ett flerfamiljshus. Jag är själv sådan. I andra länder kan det uppfattas som avståndstagande - som om den andra personen inte existerade! Men något avståndstagande är det inte. "Varför skulle jag hälsa på folk jag inte känner?"
Numera välkända World Values Survey dokumenterar Sverige som världens mest individualistiska land. Det förklarar bland mycket annat befolkningens unikt frekventa engagemang i föreningsliv och allehanda kursaktiviteter. I dessa är det de förenande intressena som styr samtalen. Ett utifrån sett, lustigt exempel är att svenskar som bjuder hem väljer gäster som "passar ihop". Många avskyr att tvingas "krysta fram samtalsämnen". I ett normalt svenskt samtal bekräftar man i stället varandra med återkopplingsord: "just det", "precis", "exakt", "absolut". Likheterna är det mest belönande i homogena kulturer.
Ståndpunkter:
- Andra betraktar svenskar på vitt skilda sätt, men själva lockas vi sällan att försöka omstöpa vårt invanda sätt att tänka och vara.
- Många svenskar är medvetna om vår typiska "mindre talförhet", men utan att ana att detta beteende kan tolkas som inskränkthet och okunnighet. "Säger man lite har man lite att säga".
- Flertalet svenskar hälsar aldrig på personer de inte känner. Och bjuder de hem väljer de gäster som "passar ihop". Många avskyr att tvingas "krysta fram samtalsämnen".
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Debatt: Chefer måste våga möta konflikter
En välfungerande arbetsplats kan använda konflikter som en möjlighet för utveckling. Men många chefer är för passiva, vilket förvärrar problemen, skriver Tamara Maskovic Wängborg.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
När vi på Medlingscentrum frågade chefer kring hur de uppfattar konflikter på jobbet svarade 80 procent att konflikter på arbetsplatsen påverkar både dem själva och verksamhetens resultat negativt.
Konflikter är inte något som bara ska undvikas – de kan bli en drivkraft för förändring och förbättring, om de hanteras rätt. Att skapa en kultur där konflikter ses som en naturlig del av arbetslivet och där chefer har rätt verktyg och för att agera tidigt, är nyckeln till framgång.
Passiva chefer skapar en känsla av otrygghet
Forskning visar att passivt ledarskap ofta leder till kränkningar och mobbning på arbetsplatsen. Enligt Arbetsmiljöverket upplever många medarbetare att passiva chefer skapar en känsla av otrygghet och förvärrar konflikter. Chefer som agerar tidigt i en konfliktsituation minskar stress och förbättrar arbetsmiljön, vilket i sin tur påverkar verksamhetens resultat positivt.
Forskaren Matthew Lieberman från UCLA har visat att hjärnan reagerar på sociala hot, som konflikter, på samma sätt som den gör på fysiska hot. Detta gör konflikthantering till en central del av arbetsmiljöns psykiska hälsa.
Konflikter som inte hanteras i tid kan eskalera och leda till sämre produktivitet, högre sjukfrånvaro och till och med att medarbetare slutar. Det finns en tydlig koppling mellan chefernas förmåga att hantera konflikter och verksamhetens framgång.
Vi skulle aldrig acceptera dåliga verktyg för att genomföra en budgetprocess. Varför gör vi det när det gäller konflikthantering, som påverkar arbetsmiljön och resultaten så mycket?
Hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering
En annan viktig lärdom är att nästan hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering. Att skapa tydliga rutiner och processer är ett enkelt och effektivt sätt att ge både chefer och medarbetare en känsla av trygghet och struktur när konflikter uppstår. När rutinerna saknas, ökar risken för långdragna och destruktiva konflikter som påverkar hela organisationen.
Företagsledningar har en stor möjlighet att göra skillnad.
Att hantera konflikter aktivt och i tid är en central del av ett framgångsrikt ledarskap. Med rätt verktyg och stöd kan svenska chefer vända konflikter till något konstruktivt som stärker både arbetsmiljön och resultaten. Det är hög tid att chefer får det stöd och den utbildning de behöver för att kunna hantera konflikter med trygghet och effektivitet. Konfliktmodiga ledare kommer inte bara öka din lönsamhet, utan också bidra till ett starkare team.
/Tamara Maskovic Wängborg, specialist på konflikthantering på Medlingscentrum
Debatt: Åldersdiskriminering krossar erfarna arbetssökare
När äldre personer tvingas byta jobb möter de ett system som är riggat mot dem. Ålder ses som en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång, skriver Palle Gustafsson.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Sverige står inför en osynlig kris: ålderismen. Tusentals kompetenta och erfarna svenskar över 40 år, står utan arbete och möter en arbetsmarknad som bortser från deras erfarenhet. Ålderism, som innebär att diskriminera människor baserat på deras ålder, är ett allvarligt och växande problem.
I september 2024 var 191 969 personer över 40 år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Än mer oroande är att 58 procent av dem hade varit utan arbete i över ett år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Och många av dem som passerat ett år i arbetslöshet, fortsätter att kämpa även andra året. Detta är inte en slump, utan ett tydligt tecken på en arbetsmarknad som systematiskt bortser från erfarna arbetssökandes värde.
Varför händer detta? Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare och rekryteringsbyråer, utan också för att vårt system tillåter det. Arbetsförmedlingen, vars uppgift är att hjälpa arbetssökande tillbaka in på arbetsmarknaden, behandlar ofta de över 40 som om de skulle klara sig själva. I stället för att ge stöd förväntas dessa personer, med åratal av yrkeserfarenhet och utbildning, vara nära arbetsmarknaden och därför inte i behov av hjälp. Det är en farlig och felaktig föreställning. Många av dessa människor är inte bara långt från arbetsmarknaden – de trycks längre bort för varje dag de ignoreras.
Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare
Rekryteringsbyråer förstärker också problemet. I en arbetsmarknad där efterfrågan på arbetskraft är hög, blir de överdrivet selektiva och väljer oftast riskfria, yngre kandidater som de kan sälja in till arbetsgivare. Ålder anses vara en risk, trots att erfarenhet borde ses som en tillgång.
För det första måste Arbetsförmedlingen ta sitt ansvar och erbjuda aktivt stöd till alla arbetssökande, oavsett ålder. Den mentala och fysiska påverkan av långvarig arbetslöshet är väl dokumenterad, och att ignorera äldre arbetssökande är både inhumant och ineffektivt.
När äldre arbetstagare tvingas byta jobb möter de ett system riggat emot dem. Principen “sist in, först ut” slår hårt mot de som vill byta arbete, vilket förvärrar ålderismen då de sitter kvar.
Ålder anses vara en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång
Slutligen behöver vi omfamna den teknologiska utvecklingen. Genom att använda AI och big data kan Arbetsförmedlingen skapa bättre matchningar mellan arbetsgivare och arbetssökande. Att matcha rätt kompetens med rätt arbetsgivare är möjligt, men det kräver ett system som tar hänsyn till alla arbetssökande – inte bara de som är yngre under 40 år.
Så varför tillåter vi att ålderism frodas i Sverige år efter år? Det är dags att stå upp för våra erfarna medborgare och se till att alla, oavsett ålder, får samma möjlighet att bidra till vårt samhälle. Att låta ålderism fortsätta skadar både individer och ekonomin – och det är en kostnad vi inte har råd att betala.
Palle Gustafsson, Initiativtagare till nätverket AddAge
